Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i lagstiftningen likställa pojkar med flickor vad gäller ingrepp i deras könsorgan.
”Äger föräldrar sina barns kroppar?” Det är med den utgångspunkten – utifrån den omyndige pojkens integritet – som vi skriver denna motion.
Religioner har ofta olika symboler och klädedräkter som markerar t.ex. de religiösa ledarna (präster, munkar osv.) men ofta även medlemmarna. Man kan bära ett litet kors som smycke eller man kan t.ex. använda slöja eller burka (helt täckt ansikte).
I stater som Iran och Saudiarabien är religionen ofta lagbunden och tvingande som i Sverige för några hundra år sedan. Hela befolkningen måste utan undantag följa religiösa lagar och be böner, gå till moskén och bära slöja. Medeltida bestraffningsformer förekommer också ibland.
De mänskliga rättigheterna respekteras uppenbarligen inte om man förvägras rätten till sin egen tro, förvägras yttrandefrihet, piskas eller stympas osv. FN har en mycket stor uppgift för att förändra dagens förtryckande system i många länder.
Är man myndig ska man ha rätt att välja livsåskådning, och även att kunna bära symboler som man vill använda. Är man myndig kan man förändra sin egen kropp om man så önskar. Det förekommer ju tatueringar och annat.
Vill man som myndig göra kirurgiska ingrepp i sina könsorgan må väl även detta kunna accepteras. Men att göra detta på barn är vi principiellt mycket tveksamma till.
Vi har den största respekt för de religiösa och kulturella traditioner som i tusentals år inom judendomen och islam har påbjudit omskärelse av små pojkar. Förfarandet kan ha haft någon praktisk eller hygienisk bakgrund i sandrika ökenländer, och har ju också kopplats till en uppmaning från Gud. Och vi inser att med så lång djupt rotad tradition, och med så många omskurna idag och genom tiderna, är en diskussion om integritetsaspekterna rörande detta både svår och känslig.
Låt oss ändå i stor ödmjukhet ge några principiella funderingar i själva sakfrågan:
Säg att vi inte hade haft dessa traditioner, och någon rörelse hade ansökt till Socialstyrelsen att få börja med att operera bort förhuden från små pojkar. Människan är ju faktiskt skapad med förhud för att skydda det känsliga könsorganet, och vi kan svårligen tro att något tillstånd hade givits.
Vad gäller kvinnlig omskärelse – könsstympning – som finns i olika former och oftast är mycket brutalare, råder i Sverige allmän enighet om att detta är helt oacceptabelt och förbjudet. I överensstämmelse med alliansregeringens policy från integritetssynpunkt om likabehandling av flickor och pojkar menar vi att detta ska gälla även rätten till sitt könsorgan.
Frågan har också en central integritetsaspekt. Har verkligen föräldrar rätt att för sina barns räkning bestämma om oåterkalleliga kirurgiska ingrepp som förändrar deras kroppar i dag år 2008 i Sverige?
Och kan verkligen staten – som nu diskuteras – ålägga sjukvården (landstingen) att utföra dessa operationer om föräldrarna så begär? Socialstyrelsen har ju föreslagit detta och regeringen bereder frågan.
Innebär inte religionsfrihet i vårt århundrade att det är varje myndig individ som fattar långtgående beslut enligt ovan, och inte föräldrarna för det omyndiga barnets räkning?
Den svenska lagen stadgar nu att barnet ska tillfrågas om sin syn på föräldrarnas begäran och kunna säga nej. Detta är ett fullständigt orimligt ansvar att lägga på ett barn, som dessutom ju rimligen följer sina föräldrars råd och traditioner. Och skulle barnet säga nej kan det uppstå en dramatisk konflikt i familjen, som sätter barnet i en orimligt påfrestande situation. Detta är en uppseendeväckande lagstiftning, som ger sken av att låta ett barn själv ta ansvar för ett omvälvande beslut där barnet i realiteten förlitar och måste förlita sig på sina föräldrars vilja.
Ofta motiveras nu ingreppet med att det har hygieniska fördelar, och även andra rätt ovidkommande argument förs fram där många läkare och sociala experter tävlar om att avdramatisera det oåterkalleliga ingrepp i de känsliga könsorganen som en omskärelse innebär.
I en motion förra året, 2007/08:So344, utvecklades denna fråga djupare med bl.a. förslag att regeringen borde återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär att lagen (1982:316) om förbud mot könsstympning av kvinnor görs könsneutral så att den även kommer att skydda pojkar under 18 år. Vi ser inte att detta förslag behandlades av utskottet och upprepar det därför.
Vi menar också att Socialstyrelsens förslag att riksdagen ska ålägga landstingen att på föräldrarnas uppdrag omskära pojkar är mycket långtgående och bör prövas mycket ingående av regeringen utifrån de principiella integritetsaspekter som vi har lyft fram.