Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten för människor med läs- och skrivsvårigheter att få tillgång till tekniska hjälpmedel.
För ett tag sedan deltog jag i ett seminarium i Örebro anordnat av Sydnärkes utbildningsförbund, LO, ABF och Dyslexiförbundet FMLS. Dessa organisationer driver sedan några år tillbaka ett projekt, med stöd av Allmänna arvsfonden, som har samlingsnamnet Familjens rätt till det skrivna språket, Farss. Seminariet var anordnat som en del av projektets syfte som är att sprida information om dessa frågor och bilda opinion för att de människor som drabbats av dessa funktionshinder ska kunna få del av den hjälp som finns tillgänglig. Man beräknar att ända upp till 25 procent av befolkningen har någon form av läs- eller skrivsvårighet.
År 2010 ska, enligt ett tidigare riksdagsbeslut, samhället vara tillgängligt för alla. Den tillgängligheten gäller inte bara den fysiska tillgängligheten utan även tillgängligheten till samhället via det skrivna språket. I dag finns många framför allt databaserade hjälpmedel som underlättar för den som har problem med läsning och skrivning. Tyvärr har inte alla tillgång till dessa hjälpmedel; det gäller framför allt inom utbildningsväsendets olika nivåer men även inom arbetslivet och i vardagslivet. Det är naturligtvis inte rimligt att vi i vårt välfärdssamhälle tar fram tekniska hjälpmedel som vi i nästa steg inte ser till att alla behövande får tillgång till.
Regeringen bör därför skyndsamt överväga att utreda hur de tekniska hjälpmedel som nu tas fram i nästa steg kan göras tillgängliga för alla.