Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inhämta underlag vad gäller föräldrars omsorgssvikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Barnombudsmannen i uppdrag att uppmärksamma föräldrars omsorgssvikt.
Den 7 februari 2008 presenterade Bris sin årsrapport som utgår från dokumenterade kontakter med barn och unga under 2007. I rapporten lyfter Bris bl.a. fram ett ”nytt” tema som handlar om emotionell ”omsorgssvikt”. Det finns tyst kunskap om detta bland många som arbetar med barn, men ämnet är tabubelagt. Det ifrågasätter nämligen dagens föräldrar – deras brist på tid med barnen, deras fokus på arbete och konsumtion. Det är känsligt eftersom det inte minst handlar om medelklassen och deras barn.
Den norska klinikern fil.dr och forskaren Kari Killén har genom sin forskning dokumenterat begreppet emotionell omsorgssvikt. Hon har kommit fram till att höga krav från arbetslivet och krav på hög materiell standard gör att emotionell omsorgssvikt även börjar synas i familjer som tidigare haft möjlighet att ge barn den omsorg de behöver, dvs. medelklassfamiljer.
Förr trodde man att det räckte med att ge barnet proteiner så skulle barnets hjärna utvecklas. I dag vet vi att det är det tidiga samspelet och det positiva engagemanget från föräldrarna som påverkar hjärnans utveckling. Killén upplever att vi i dag har ett samhälle där många par har samlevnadsproblem. De har ofta satsat på hög materiell standard. Det kräver att man arbetar mycket och har goda inkomster. Tiden med barnet blir knapp och barnen känner sig ”övergivna”. Emotionell omsorgssvikt påverkar barnets utveckling. När ett barn inte har någon vuxen att knyta an till får barnet problem med den kognitiva och sociala utvecklingen. Barnet språkliga utveckling påverkas också negativt, menar Killén.
Eftersom det regelbundet kommer rapporter om barns psykiska ohälsa är det angeläget att lyfta fram och fördjupa oss i frågan om föräldrars omsorgssvikt. När vi tar del av rapporter om barns psykiska ohälsa, deras vilsenhet, ensamhet och ”normlöshet” borde vi framför allt fråga oss vilken roll dagens föräldrar kan spela i stället för att enbart ropa på kuratorer, socialarbetare, poliser och fritidsledare.
Många har goda kunskaper om livssituationen för barn till exempelvis missbrukare, psykiskt sjuka, i ekonomiskt svaga familjer och om barn i vårdnadskonflikter. Det är viktiga målgrupper, och arbetet med att stödja dess barn måste fortsätta och förbättras. Barn som drabbas av föräldrars omsorgssvikt är ett område som kräver uppmärksamhet och fördjupade kunskaper.
Därför bör regeringen inhämta underlag vad gäller föräldrars omsorgssvikt från organisationer som t.ex. Bris och Rädda Barnen. Barnombudsmannen bör också utifrån sina kontakter med landsting, kommuner och myndigheter få i uppdrag att uppmärksamma omfattningen av problemet och eventuella behov av åtgärder.