Motion till riksdagen
2008/09:So387
av Hans Wallmark (m)

Stöd och hjälp i samband med skilsmässor


m1790

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetet med att hålla samman familjerna och erbjuda stöd och hjälp i samband med skilsmässor.

Motivering

Under senare år har antalet äktenskap som ingås åter ökat i Sverige – en på många sätt glädjande utveckling. Fler och fler väljer därmed att ta ansvar för varandra och ett gemensamt hem. Samtidigt fortsätter antalet skilsmässor att öka.

Det handlar om svåra och ibland smärtsamma beslut att gå skilda vägar. Det är avgöranden som ibland uppfattas som ännu tuffare då det finns gemensamma barn. Barnen kan både fungera sammanhållande och leda till en hjälp­an­de och stöttande attityd från de båda, nu skilda, föräldrarna eller också fungera som de vuxnas bortförklaringar för att fortsätta och förlänga en svår konflikt. En skilsmässa följs ofta av ekonomiska problem och även sämre hälsa för såväl kvinnor som män. Forskning har visat att uppslitande skilsmässor är en av de vanligaste orsakerna till stressymptom bland vuxna. Samtidigt som separationen ofta kan vara helt nödvändig för ett par så finns det rent generellt stora problem kopplade till det höga antalet skilsmässor i samhället.

Forskning visar att skilsmässor kan vara nödvändiga när de uppkommer men också att de går att förebygga. I Norge har man framgångsrikt från statens sida arbetat för att få ned antalet skilsmässor, inte genom förbud och skuldbeläggning, utan genom möjlighet att ge stöd från psykologer och andra professionella tidigt när problem uppkommer i en relation. Självfallet kommer det alltid att vara i civilsamhället (familjekretsen, vänner, föreningar och församlingar) som det största stödet finns för par med problem. Men staten kan också ha en roll i att hjälpa och stötta. Mycket gott görs redan idag inom ramen för den kommunala familjerådgivningen, men tyvärr visar utvärderingar från Socialstyrelsen att köerna där ofta är långa och att många därför inte kan få hjälp inom rimlig tid. Dessutom tvingas kommunerna ofta prioritera bort det utåtriktade arbetet till förmån för rent behandlingsarbete. Här kan staten spela en större roll för att stödja kommunerna i att förstärka det förebyggande, utåtriktade arbetet så att de problem i en relation som kan leda till skilsmässa på ett bättre sätt kan mötas i tid.

I den verksamhet som redan bedrivs finns det också anledning att lyfta fram goda exempel på skilsmässor där paren även efter separation har visat varandra respekt och kunnat samsas om de gemensamma barnen. Delad vårdnad blir allt vanligare, varför det är viktigt att det fungerar på ett enkelt och praktiskt sätt både för den biologiska mamman och pappan då barnen behöver båda.

I en tid när Sveriges familjer blir alltmer olika så ökar också behovet att stöd och råd för att få dessa olika familjer att hålla samman.

Stockholm den 1 oktober 2008

Hans Wallmark (m)