Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regionalisering av Allmänna arvsfonden samt en översyn av regelverket för tillgångarnas användning.
Det finns ett antal personer i Sverige utan arvingar, som av olika anledningar inte skriver testamente. Kvarlåtenskapen tillfaller då Allmänna arvsfonden.
Tillgångarna i fonden kan efter ansökan delas ut till olika föreningar som vill utveckla sin verksamhet.
Efter att under det senaste året ha haft anledning att undersöka möjligheterna att söka medel från fonden kan vi konstatera att ändamålsparagrafen som anger att det ska vara ”nya idéer” avsevärt försvårar möjligheten att få medel från fonden på ett sätt som vi inte tror var meningen när fonden bildades 1929. Nya idéer tolkas nämligen som ny, annan verksamhet.
Om det nu är en scoutförening som söker anslag för att utveckla sin verksamhet så faller det sig naturligt att det är en utveckling av scoutverksamheten som önskas – inte att föreningen tvingas till annan verksamhet. Detsamma gäller för en idrottsförening. Om man t.ex. vill modernisera sin anläggning till dagens krav men fortsätta med sin ordinarie verksamhet, är det oerhört svårt att få ett godkännande från Allmänna arvsfonden. Förnyelse i befintlig verksamhet bör väga minst lika tungt som en helt ny verksamhetsgren.
För att få fonden mer känd runt om i landet och för att öka attraktionskraften att underlätta för dem som inte har några arvingar skulle det vara av värde att regionalisera verksamheten. Om människor vet att deras tillgångar kommer att tillföras föreningslivet i den egna regionen/närområdet ökar rimligen intresset för att styra sin kvarlåtenskap. Vi ser det som en stor fördel om det är ett aktivt val som avgör vad som ska ske med tillgångarna efter den enskildes frånfälle.