Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om biståndsbedömningar för äldre.
Av egen erfarenhet har jag upplevt äldres oro när de blivit gamla och inte vet vem de ska vända sig till för att få hjälp efter en sjukhusvistelse. Äldre har beskrivit hur man bollas mellan olika instanser. Att man inte vet var man ska vända sig i olika situationer kan skapa oro och förvirring. Är man dessutom äldre och orkeslös fördjupas naturligtvis denna oro och förvirring.
Man ska kunna känna en trygghet att alltid få åldras med värdighet, även när hälsan sviker. När man behöver vård och omsorg ska den finnas tillhands med kvalitativ och tillgänglig vård.
En äldre person som hittills varit frisk men råkar ut för en olycka eller sjukdom får som följd en tids sjukhusvistelse. Efter vårdtiden kanske den äldre inte längre kan bo kvar hemma utan att få hjälp i hemmet, åtgärder i hemmet eller kanske inte alls kan flytta hem igen. För att få hjälp med vårdplan, biståndsbedömning och andra åtgärder i hemmet får den äldre, eller med hjälp av anhöriga, idag vända sig till olika instanser som kommunen, landstinget och Försäkringskassan. För att underlätta för den äldre bör det finnas en kontakt som den sökande kan vända sig till för biståndsbedömningar och andra kontakter. Kommunen, landstinget och Försäkringskassan får därför samordna den äldres behov av stöd och hjälp genom denna kontakt.
I ett par av Stockholms läns socialdemokratiskt styrda kommuner har det gjorts försök med Vårdlots för äldre. Alla över 65 år erbjöds ett hälsosamtal med uppföljning vid 75 år. Där går man igenom risker i hemmet, vad man kan göra för att hålla sig vid god vigör och den äldre får chansen att ta grundläggande hälsoprover. Syftet är att förebygga ohälsa, påverka livsstilsfaktorer och riskfaktorer i den äldres omgivning samt att tidigt upptäcka begynnande sjukdom.
Därför bör regeringen utreda möjligheten för samordning mellan olika instanser i samhället till gagn för den äldre.