Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökade insatser för att öka tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning i syfte att Sverige ska kunna leva upp till FN-konventionens syfte.
I propositionen 2008/09:28 föreslår regeringen att Sverige ska ratificera FN:s internationella konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Vidare föreslås att Sverige ska ratificera ett fakultativt (frivilligt) protokoll till konventionen som innebär att den som anser att hans eller hennes rättigheter är kränkta har möjlighet att klaga till en övervakningskommitté.
Den FN-konvention som Sverige nu föreslås ratificera tillhör de centrala konventionerna om mänskliga rättigheter. Men den skapar inte i sig några nya rättigheter utan har till syfte att undanröja hinder för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Det är utmärkt att Sverige nu föreslås ratificera FN-konventionen. Sverige har varit mycket pådrivande när det gäller mänskliga rättigheter för människor med funktionsnedsättning. Vårt mål är ju ett samhälle för alla. Det samhället ska präglas av solidaritet, jämlikhet och full delaktighet för alla människor. FN-konventionens syfte överensstämmer därför väl med de mål som har lagts fast bl.a. i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken beslutad av riksdagen år 2000.
Sverige bör även fortsättningsvis vara ett föregångsland som visar att orättvisor bekämpas och att kraftfulla insatser vidtas för att ge människor med funktionsnedsättning lika rättigheter och möjligheter till delaktighet som människor utan funktionsnedsättning. Bristande tillgänglighet utestänger konsekvent människor med funktionsnedsättning från att kunna bli aktiva samhällsmedborgare.
Därför kan vi inte nöja oss med att endast ratificera FN-konventionen. Om inte ratificeringen följs upp med en strategi för nödvändiga förändringar i syfte att öka tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning riskerar ratificeringen att bli ett slag i luften.
Regeringen har presenterat en strategi – ”Enkelt avhjälpt – strategi för tillgänglighet” – som innehåller strategier för enkelt avhjälpta hinder, en tillgänglig kollektivtrafik och en tillgänglig statsförvaltning. Strategierna för att öka tillgängligheten är nödvändiga och välkomnas. Men regeringens strategier för ökad tillgänglighet är inte tillräcklig om Sverige ska leva upp till FN-konventionens syfte. Otillgängliga miljöer riskerar att bli diskriminerande.
Det finns fortfarande stora brister i tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning i vårt samhälle. Tillgången till rehabilitering och habilitering för personer med funktionsnedsättning är inte tillräcklig. Fortfarande diskrimineras funktionshindrade människor i vårt land. Inte minst måste situationen för personer med psykiska funktionsnedsättningar särskilt beaktas.
I regeringens strategi saknas också vikten av och medel för forskning om tillgänglighet och projektmedel för att utveckla kunskap och kunnande inom tillgänglighetsområdet. Dessutom har regeringens strategi lyckats att helt glömma bort de som är mest berörda av tillgängligheten, nämligen människorna med funktionsnedsättning och deras organisationer.
Handikapporganisationer har hittills svarat för en stor del av den utåtriktade informationen kring den nationella handlingsplanen för handikappolitiken och det lokala tillgänglighetsarbetet, samt tagit initiativ för att få igång en medvetenhet om enkelt avhjälpta hinder. Brukarorganisationer måste göras delaktiga i det fortsatta strategiarbetet för att öka tillgängligheten
Ska Sverige leva upp till FN-konventionen, som Sverige nu ska ratificera, måste Sverige öka tillgängligheten på flera områden. Regeringens strategiplan utlovar 162 miljoner kronor i anslag för tillgänglighetsarbetet. Det är sannolikt alldeles för lite om Sverige ska kunna leva upp till FN-konventionens syfte. Därför bör regeringen göra en översyn av den framtida anslagstilldelningen till det fortsatta och nödvändiga tillgänglighetsarbetet.