Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett system som normaliserar matkostnaderna för glutenintoleranta.
Att vara glutenintolerant och inte tåla proteinet gluten är både arbetsamt och dyrt. Den glutenintolerante behöver nämligen speciallivsmedel som ofta är betydligt dyrare än andra livsmedel och som dessutom kan vara svåra att få tag på. Utbudet varierar beroende på livsmedelskedja och ort. Den som är glutenintolerant måste ha en så näringsriktig kost som möjligt för att kompensera det näringsbortfall som inträder vid glutenfri kost.
Speciallivsmedel, som glutenfria ersättningsprodukter, jämställs inte idag med läkemedel. Den som är under 16 år kan få ett visst bassortiment av glutenfria produkter på ett apotek, och detta fungerar ungefär som om man får ett recept. För den som är över 16 år finns ingen sådan livsmedelsanvisning, och bostadsorten blir en avgörande faktor för vilken typ av ekonomiskt stöd som utgår. I vissa landsting kan den glutenintolerante erhålla ett kontantbidrag för att köpa ersättningsprodukter, i andra landsting kan glutenfria ersättningsprodukter erhållas medan det i somliga landsting inte utgår något ekonomiskt stöd alls.
Detta är både orättvist och otidsenligt. Det behövs ett nytt och rättvist system som normaliserar matkostnaderna för glutenintoleranta oavsett bostadsort. Ett steg i detta bör vara att Apotekets hantering av glutenfria produkter tas bort till förmån för livsmedelshandeln. Frågan är redan utredd och i Ds 2003:00 kom utredaren fram till ett förslag som innebär att merkostnaderna för glutenfria ersättningsprodukter normaliseras i form av ett kontantbidrag för alla glutenintoleranta, oavsett ålder och bostadsort. Detta måste ses som ett mer tidsenligt och rättvist förslag där landstingen föreslås ge kontanta bidrag till patientens inköp av speciallivsmedel istället för att tillhandahålla glutenfria ersättningsprodukter till ett reducerat pris. Ett sådant system ökar valfriheten och normaliserar matkostnaden för den glutenintolerante. Detta bör ges regeringen till känna.