Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer.
Det finns många barn som lever i familjer med mycket knapp ekonomi och där familjen har svårt att få pengarna att räcka till. Dessa barn har samma rätt som alla andra barn till ett gott liv. Därför är den generella välfärden så viktig i vårt land.
Barnfattigdom är utmanande och kräver både generella och riktade insatser. En uppväxtmiljö med goda bostäder och ekonomisk stabilitet minskar stressen och gör vardagslivet lugnare för både barn och deras föräldrar.
Bostadsbidragen är en av de mest träffsäkra stödformerna till ekonomiskt svaga hushåll och förbättrar därmed förutsättningarna för barn i ekonomiskt utsatta familjer att växa upp under goda boendeförhållanden. Därför är bostadsbidragen ett viktigt familjepolitiskt instrument.
Att försöka förebygga segregerade bostadsområden är ett annat viktigt område. Att människor med olika bakgrund, inkomster och förutsättningar bor och verkar i samma område är inte minst viktigt för barnen. Det är en hörnsten i det generella välfärdsbygget och skapar i sig mer lika och rättvisa förutsättningar i skolan och i samhällslivet.
Att som den borgerliga regeringen sälja ut allmännyttan, för att ombilda dem till bostadsrätter, är ett steg i fel riktning. Risken för att det långsiktigt innebär att endast familjer med god ekonomi har råd att bo kvar i det som då blir en bostadsrättsförening är uppenbar. Kopplat till ambitionen att införa marknadshyror så ser vi nu en medveten politik mot ett mer segregerat samhälle. Det är inte förenligt med en generell välfärdspolitik och det kommer att slå hårt mot de barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer.
Den borgerliga regeringens ekonomiska politik har på ett systematiskt sätt faktiskt ökat klyftorna i samhället genom enorma skattesänkningar för de allra rikaste. Detta drabbar hårt många barn som lever i i ekonomiskt utsatta familjer och risken är stor att de kommer att öka i antal.
Såväl Rädda Barnens som Socialstyrelsens rapporter om barnfattigdomen i Sverige visar på behovet av att analysera förändringar i trygghetssystemen ur ett barnperspektiv, så att de inte får diskriminerande effekter.
Minskade sociala och ekonomiska klyftor är det mest verkningsfulla sättet att förbättra barns villkor och att skapa likvärdiga förutsättningar.
Ett rimligt krav är därför att regeringen analyserar effekterna av sin politik ur ett barnperspektiv och att man upprättar en nationell handlingsplan med syfte att värna och stärka de mest utsatta barnen.