Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område snarast bör revideras.
I 5 kap. 5 § lagen (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (LYHS) stadgas bland annat att ”anmälan om fel i yrkesutövningen skall göras inom sådan tid, att den som avses med anmälan får underrättelse om anmälan inom två år efter den påstådda förseelsen”. Dessvärre är det en formulering som är mycket lätt att missförstå. Inte minst för en person som är uppriven då denne själv, eller en nära anhörig, upplever sig ha blivit felbehandlad. I det här fallet räcker det ju inte med att ha koll på överklagandetiden som sådan utan dessutom måste den klagande planera in att den person som anmälan gäller ska kunna delges anmälan inom den stipulerade tiden. Detta innebär att alldeles för många överklaganden inte prövas överhuvudtaget.
Nyligen läste jag ett överklagande som lämnats utan åtgärd trots att den klagande inkom med skrivelse den 31 oktober och klagomålet riktades mot en felbehandling som ägt rum under perioden 4–16 november två år tidigare. Ansvarsnämnden meddelade att eftersom den person som anmälan gällde inte kunnat underrättas om anmälan inom föreskriven tid kunde anmälan inte prövas. Detta är inte acceptabelt. I LYHS 7 kap. 12 § står det förvisso att handling och det som hör till handlingen snarast skall överlämnas till den som anmälan eller ansökan avser. Hur begreppet snarast tolkas verkar dock oklart mot bakgrund av tidigare nämnda exempel. Detta borde förtydligas så att det inte försvårar en rättssäker hantering av anmälningsärenden. Lagen måste därför revideras och förtydligas i ovannämnda paragrafer och formuleras på ett sådant sätt att den inte kan missuppfattas av den klagande.