Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ensamstående kvinnors rätt till insemination i Sverige.
Ensamstående kvinnor har i dag möjlighet att adoptera barn, men insemination vid svenska sjukhus är inte tillåtet för dessa kvinnor. Endast hetero- och homosexuella kvinnor som är sammanboende eller som ingått äktenskap eller partnerskap har i dag den rätten enligt svensk lagstiftning. Barnlösa ensamstående kvinnor i Sverige diskrimineras idag med anledning av detta. Att ge sina barn kärlek, omsorg och trygghet är förmågor som inte hänger ihop med kön, sexualitet eller samlevnadsform.
De allra flesta ensamstående kvinnor som väljer att skaffa barn på egen hand har tänkt igenom frågan mycket noggrant innan de försöker bli gravida och barnen är av den anledningen både planerade och mycket efterlängtade. Dessutom har ensamstående kvinnor i alla tider skaffat sig barn och i dag åker ensamstående kvinnor i stor utsträckning till andra länder, och närmast Danmark, för att få sina drömmar om föräldraskap uppfyllda.
Det är inte heller så att den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och barn är den dominerande familjesituationen i Sverige idag. Begreppet familj har genom åren vidgats till att numera innefatta även homosexuella relationer och ensamstående hushåll. I juni 2005 öppnade riksdagen för lesbiska par att få tillgång till donatorsinsemination. I utredningen som föregick lagändringen nämndes dock ingenting om ensamståendes rätt till insemination. Inte heller i utredningen ”Föräldraskap vid assisterad befruktning” är frågan med.
Jag anser att ensamstående kvinnor ska få rätt till insemination i Sverige.