Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bistånd enligt socialtjänstlagen i form av hemhjälp för äldre.
Rätten till bistånd formuleras i fjärde kapitlet i socialtjänstlagen. Exempel på den typ av skäliga kostnader som kan ligga till grund för att försörjningsstöd medges nämns i första och andra stycket i 3 § och tar bland annat upp utgiftsposter som livsmedel, kläder och skor, förbrukningsvaror, hälsa och hygien, boende och hushållsel. Försörjningsstödet beslutas av socialnämnden och ska gälla skäliga kostnader i enlighet med en för riket gällande norm. För äldre utgår stödet ofta som insatser i form av hemhjälp.
Utformningen och ordalydelsen av lagstiftningen lämnar stort utrymme för de lokala socialnämnderna att besluta om hur stödet ska utformas i det enskilda fallet. Dock föreligger fortfarande en risk för en alltför stor detaljstyrning av stödets utformning. Äldre är en heterogen grupp med behov som inte bara varierar från person till person utan även över tiden. En vecka behöver man kanske hjälp med städning, för att veckan därpå ha ett större behov av hjälp med matinköp. Det är därför av största vikt att stödet utformas på ett sätt som öppnar för flexibilitet och sätter den personliga valfriheten i centrum. Rätten till hemhjälp bör utgå som ett allmänt stöd i form av ett visst antal timmar eller en viss summa pengar för den enskilda att använda på ett sätt som verkar rimligt för just henne. Lagtexten bör därmed ändras på ett sådant sätt att anvisningarna till respektive socialnämnd blir tydligare med särskild tyngdpunkt på åtgärder som främjar den äldres rätt att bestämma över sin egen vardag.