Förslag till riksdagsbeslut 2
Motivering 2
Barn, ungdomar och manipulativa rörelser 2
FN:s konventioner 3
Vuxna i manipulativa rörelser 4
Vad görs i andra länder? 4
Tyskland 5
Belgien 5
Frankrike 7
Norge 9
Storbritannien 9
Österrike 10
Behov av en enhet med uppgift att arbeta med frågor som rör manipulativa rörelser 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning med syfte att klarlägga situationen för barn och ungdomar som växer upp i rörelser eller samfund präglade av manipulativt ledarskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om inrättandet av ett kunskaps- och forskningscentrum inom psykiatrin med samlad kompetens för personer som lämnat manipulativa rörelser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en utredning om hur arbetet med att förebygga att människor tar skada i manipulativa rörelser kan organiseras och hur man kan hjälpa dem som redan har tagit skada.
Denna motion är en komplettering till motion 2007/08:So486 som väcktes under allmänna motionstiden 2007. Skälet till kompletteringen är att en hel del har hänt inom detta område under det senaste året.
År 1995 biföll riksdagen Barbro Westerholms motion Andlig kränkning (1994/95:So406) om destruktiva rörelser och deras hälsomässiga följder. I motionen beskrevs hur hälso- och sjukvården fått ta emot främst ungdomar som sökt hjälp efter att man växt upp i en destruktiv rörelse eller sökt sig till en sådan. Även socialtjänsten, domstolsväsendet och skolan hade mött sådana barn och ungdomar. Gemensamt för personalen var okunskap om destruktiva rörelser (också kallade sekter eller manipulativa rörelser) och deras ideologi och arbetssätt. I motionen togs upp behovet av en utredning och hur andlig kränkning och auktoritärt och destruktivt ledarskap med dess hälsomässiga följder ska kunna förebyggas och åtgärdas och hur de som utsatts skulle kunna få professionell hjälp.
Margó Ingvardsson fick regeringens uppdrag att leda den utredning som blev resultatet av att motionen bifölls. 1998 presenterades utredningen som fick namnet I God Tro (SoU 1998:113). Här lyftes barnens situation fram särskilt. Här finns en omfattande beskrivning av relativt typiska och gemensamma drag för barn i sekter, även om man också skriver att rörelserna inte är identiska i fråga om synen, förhållningssättet eller praktiken när det gäller barnuppfostran. Utredningen fann att barns uppväxtvillkor i sekter ibland kan vara oroväckande, problematiska och ofta oacceptabla i ett demokratiskt samhälle. Som exempel kan nämnas att barnen styrs och kontrolleras delvis genom rädsla för upptäckt och straff. Utifrån rörelsens centrala mål är det både funktionellt och viktigt att forma barnen till auktoritetstro, underordning och lydnad. Kritiskt tänkande och ifrågasättande uppmuntras inte. Man ifrågasätter inte fysisk bestraffning av barn och man kan till och med ställa sig positiv till aga.
Utredningen konstaterade att det inte fanns någon samlad kunskap om nya religiösa rörelser, medlemmarnas livsbetingelser och eventuella konsekvenser för samhället. Man föreslog en speciell forskningssatsning på barnens situation inom dessa rörelser. Någon sådan forskning har därefter inte initierats. Utredningen konstaterade vidare att det finns många brister i systemet, till exempel vid skolors förvaltning, rektors kompetens och tillsynen av de fristående skolorna. Utredningen ansåg även att skolhälsovården behövde ses över liksom den så kallade hemundervisningen.
Inte heller har förslaget om att råd och anvisningar skulle utarbetas för personal inom skola, barnomsorg, socialtjänst och sjukvård som möter dessa barn genomförts. Personalen saknar ofta både kunskap och erfarenhet inom området. Utredningen ansåg vidare att socialtjänsten borde ta ett större ansvar för att skaffa kunskap om de rörelser som till exempel förespråkar barnaga och andra aktiviteter som strider mot de lagar och regler som finns inom socialtjänstens intresseområde.
Utredningen var tydlig på att åtgärder behövde vidtas för att förebygga att barn far illa i vissa rörelser. Åtgärdsförslagen var
forskningsinsatser om barns situation i slutna samfund
utarbetande av råd och anvisningar till olika personalkategorier
fristående skolor
hemundervisning.
Remissbehandlingen visade att en majoritet av de svenska sakkunniga på barnområdet stödde utredningens förslag. Utredningens förslag har inte lett till några åtgärder. Däremot har händelser inträffat som enligt vår mening visar att utredningens förslag måste förverkligas. De redovisas bl.a. i boken Sektbarn av Charlotte Essén, som kom ut i våras. Den handlar om barn som växt upp i slutna, extrema, ofta religiösa grupper, ibland kallade sekter.
Boken visar att det inte finns någon kunskap om hur många barn det handlar om. Det saknas forskning om det. Sekter och extrema rörelser beskrivs sällan ur ett barnperspektiv utan mest beskrivs varför unga vuxna går med i en sekt och hur, vad som händer med dem i sekten, varför de mår som det gör när de har lämnat gruppen, ifall och hur man ska hjälpa efteråt. Det är hög tid att Sverige vågar se problemet och genomföra de förslag som utredningen I God Tro la fram och som är helt i linje med FN:s konventioner om mänskliga rättigheter, barnets rättigheter och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
I FN:s konvention om mänskliga rättigheter, FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och Europakonventionen om mänskliga rättigheter tillförsäkras rätten till religionsfrihet och rätten för föräldrar att välja utbildning och utbildningsform för sina barn.
Barnkonventionen slår fast i artikel 2 att ”varje barn ska tillförsäkras rättigheterna i konventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, etc.”.
I första punkten i artikel 14 tas barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet upp. I andra punkter beskrivs föräldrars och vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att ge barnen ledning när det utövar sin rätt. I tredje punkten sägs att ”friheten att utöva sin religion får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten och andra personers grundläggande fri- och rättigheter”.
Också en rad andra artiklar tar upp religionsfriheten som har starkt stöd i barnkonventionen, liksom föräldrars rätt att fostra sina barn i enlighet med sin övertygelse. Samtidigt måste konventionsstaten ta på sig ansvaret för att se till att barnets övriga rättigheter inte kränks i religionens namn.
Det är uppenbart att de barn som skildras i Charlotte Esséns bok utsatts för brott mot de nämnda konventionerna, vilket är oacceptabelt.
Många människor som lämnar en manipulativ rörelse klarar att lämna rörelsen utan att få svåra psykiska besvär medan andra behöver hjälp. Bland dem har det visat sig att sedvanlig psykiatrisk behandling med samtal och medicinering inte är tillräcklig utan de behöver kvalificerad psykiatrisk behandling. Bakom vårdbehoven ligger symtom som panikångest, mardrömmar, självmordstankar och psykosomatiska problem. Vi anser därför att ett kunskapscentrum kring dessa frågor bär inrättas. En psykiatrisk klinik i Sverige bör få i uppdrag att bygga upp sådan kompetens så att patienter från hela landet, som har psykiska besvär efter avhopp från manipulativa rörelser, dels kan få akut psykiatrisk vård som tillgodoser deras speciella behov, dels kan få fortsatt rehabilitering enligt de erfarenheter som finns till exempel i USA. En viktig uppgift för ett sådant vårdcentrum ska vara att bedriva forskning och utbildning med avsikt att förstärka kunskaperna hos vårdpersonalen. Centrumet ska vara akademiskt förankrat och tvärvetenskapligt och fungera som ett nationellt stöd och en resurs till landstingen och samtidigt utveckla vårdprogram för drabbade individer. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I Sverige görs i princip ingenting i frågan om manipulativa rörelser (sekter). I en del andra EU-länder är situationen helt annorlunda. Med hjälp av riksdagens utredningstjänst (RUT) har vi fått information om vad som görs i åtta av de länder som vi frågade efter nämligen: Belgien, Frankrike, Nederländerna, Norge, Storbritannien, Tyskland, Österrike och Slovenien. Tjeckien har inte lämnat svar.
I Tyskland ligger det inom delstaternas ansvarsområde att motverka skadliga sekter. Varje delstatsregering har en särskilt anställd som ansvarar för dessa frågor. Denna person benämns dock på olika sätt, och är knuten till olika myndigheter, i olika delstater. I Stuttgart finns t.ex. en interministeriell arbetsgrupp för frågor om s.k. sekter och psychogrupper. Gruppen har gett ut en broschyr där rubriken översatt till svenska är: Sekter lovar mycket … Tro allt? Den innehåller råd och en checklista om vad man ska se upp med när man möter obekanta grupper samt adresser till var man kan få information och hjälp.
Belgien installerade med en lag av den 2 juni 1998 dels Centre d’information et d’avis sur les organisations sectaires nuisibles, dels Cellule administrative de coordination de la lutte contre les organisations sectaires nuisibles. Initiativet till lagen kom efter en rapport utfärdad av ett granskningsutskott i det belgiska parlamentet.
CIAOSN – Centre d’informion et d’avis sur les organisations sectaires nuisibles, är en fristående enhet vid Service public fédéral Justice. Service public fédéral Justice är en enhet underställd det belgiska justitiedepartementet. CIAOSN:s medlemmar utgörs av personer med olika bakgrund och som har erfarenhet och intresse av fenomenet med sektliknande rörelser. Medlemmarna tillsätts av parlamentets underhus (Chambre des représentants).
Enligt den nämnda lagen har CIAOSN till uppgift att
studera fenomenet med skadliga sektrörelser i Belgien, inklusive rörelsernas utrikes förbindelser
organisera ett dokumentationscenter tillgängligt för allmänheten
försäkra mottagande av och information till allmänheten, samt informera samtliga personer som så önskar om deras rättigheter och skyldigheter och medlen för att tillvarata sina rättigheter
formulera – antingen på eget initiativ eller på begäran av en statlig myndighet – råd och rekommendationer om fenomenet med skadliga sektrörelser, i synnerhet beträffande politiken för att bekämpa sådana rörelser.
I CIAOSN:s verksamhet ingår en rad andra uppgifter. Man besvarar frågor från allmänheten, medlemmar eller före detta medlemmar av sekter och deras familjemedlemmar. Information lämnas även till statliga myndigheter och personer som arbetar aktivt med frågor om hälsa, barn och undervisning. CIAOSN håller även kontakt med kommuner, domarkåren och universitet samt liknande tjänster i andra länder. Vid CIAOSN återfinns en specialiserad jurist som besvarar inte bara allmänhetens frågor, utan även frågor från privata företag som stöter på problem med sektliknande rörelser. CIAOSN har dock inte rätt att ge psykologhjälp.
Sedan öppnandet den 10 maj 1999 har CIAOSN granskat hundratals rörelser. Man har publicerat ett flertal broschyrer i vilka man informerar allmänheten och personer som arbetar med hälsofrågor. CIAOSN förbereder en broschyr ämnad att spridas i större upplaga i undervisningsmiljöer (bland lärare, sammanslutningar av föräldrar m.m.).
Vidare kan noteras att CIAOSN har redigerat ett arbetsdokument i vilket man listar de risker som ett hemfallande åt sekter kan medföra, i synnerhet bland unga människor. Dokumentet är en följd av en rekommendation formulerad av en arbetsgrupp inom representanthuset. Arbetsgruppen hade i sin tur i uppdrag att följa upp rekommendationer från ovan nämnda granskningsutskott. I sin rekommendation uttalar arbetsgruppen att det är nödvändigt att ”vidta preventiva åtgärder beträffande unga människor och generalisera utbildningsprogrammen i skolorna”.
CIAOSN har deltagit i olika utbildningar och konferenser samt i ett projekt om förekomsten av sekter på Internet. Man har även organiserat två kollokvier. Ingen informationskampanj direkt riktad till minderåriga är emellertid planerad i nuläget.
Administrativ enhet
Cellulle administrative de coordination de la lutte contre les organisations sectaires nuisibles inrättades alltså likaså med ovan nämnd lag av den 2 juni 1998. Denna cell, eller administrativa enhet, består av ett tiotal statstjänstemän, bl.a. en representant för det allmänna åklagarväsendet (Collège des procureurs généraux), en nationell domare, en representant för gendarmeriet, en representant för kriminalpolisen samt representanter för justitie-, inrikes- och finansdepartementen.
Enheten har till uppgift att
koordinera aktiviteterna hos relevanta statliga myndigheter och samhällstjänster
undersöka utvecklingen av illegala aktiviteter inom skadliga sektrörelser
föreslå åtgärder för att förbättra koordineringen och effektiviteten i dessa aktiviteter
gynna en förebyggande politik i samarbete med kompetent samhällsservice och administration
etablera ett nära samarbete med CIAOSN och vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra CIAOSN:s förslag och rekommendationer.
Frivilligorganisationer
I Belgien finns även ett antal frivilligorganisationer som arbetar med frågor om sektliknande rörelser. Dessa organisationer kan nås via telefon, men de har i regel inget särskilt inrättat krisnummer.
Följande organisationer kan noteras:
SOS-Sectes. Denna organisation tar i första hand emot före detta sektmedlemmar och deras anhöriga. Organisationen tillgängliggör material om kvarhållande och mental manipulering. Man förestår en gratis rådgivande service och erbjuder hjälp åt personer som lider. De som så önskar kan skriva in sig för en mer långsiktig, terapeutisk behandling.
Aide aux victimes de psychothérapeutes autoproclamés (AVPA). Denna organisation har dykt upp nyligen.
Contacs et information sur les groupes sectaires (CIGS) och Aide aux victimes des comportements sectaires (AVCS). Dessa organisationer har antingen kraftigt skurit ner på eller helt avslutat sina verksamheter.
Till dessa kommer Studie- en Adviesgrouep Sekten (SAS), en löst strukturerad sammanslutning utan några större resurser. SAS mål är att
erbjuda information till sektmedlemmar, deras familjer och vänner, bl.a. genom skriften Focus, som inkluderar uppdaterad information om sekter som fenomen
föreläsa om sekter
ge stöd samt psykologisk och rättslig rådgivning
hänvisa personer som har mer djupgående problem till en institution med nödvändiga expertkunskaper.
På grund av otillräckliga resurser riktar SAS inte särskilda informationskampanjer till barn eller olika yrkesgrupper. Det inträffar emellertid att lärare kontaktar organisationen för att få råd om sektliknande rörelser.
På ett regeringsinitiativ har Frankrike inrättat La Mission Interministérielle de vigilance et de lutte contre les dérives Sectaires. I landet finns dessutom ett antal frivilligorganisationer som arbetar med frågor om manipulativa rörelser.
Miviludes
La Mission Interministérielle de Vigilance et de Lutte contre les Dérives Sectaires (Miviludes) är en permanent, interdisciplinär grupp mellan regeringens departement med uppdrag att gynna samarbete mellan de tjänster som staten erbjuder. Miviludes leds av en ordförande och en generalsekreterare.
Miviludes ordförande assisteras av följande:
En exekutivkommitté. I denna återfinns representanterna för de olika större ledningarna vid berörda departement
Ett inriktningsråd (conseil d’orientation) för dialog, öppen för det civila samhället. Rådet består av 30 medlemmar som nomineras på order av premiärministern. Bland medlemmarna återfinns bl.a. parlamentariker, representanter för den statliga administrationen samt den medicinska världen eller den ekonomiska och sociala sektorn.
I Miviludes uppgifter ingår att
observera och analysera fenomenet med sektliknande rörelser vars aktiviteter inte svarar mot mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna, utgör ett hot mot allmän ordning eller går emot gällande regler och bestämmelser
favorisera – beträffande medborgerliga friheter – koordineringen av de allmänna makternas förebyggande och repressiva åtgärder för att motverka dessa aktiviteter
utveckla informationsutbytet mellan samhällsservicen
bidra till information och utbildning av statliga tjänstemän
informera allmänheten om riskerna och – om så behövs – de faror som vissa sektliknande rörelser utsätter allmänheten för samt underlätta genomförandet av hjälpåtgärder för offer för dessa rörelser
delta i arbetet med de internationella frågor som ingår i dess kompetensområde och som leds av utrikesdepartementet.
Miviludes inrättades den 28 november 2002 av regeringen Raffarin. Historien som föregår inrättandet av Miviludes daterar dock åtminstone tillbaka till februari 1983. Ledamoten Alain Vivien överlämnade då till premiärministern en rapport kallad Les sectes en France – Expression de la liberté morale ou facteurs de manilpulation? Rapporten var resultatet av arbetet i ett parlamentariskt granskningsutskott. Rapporten beskriver ett tiotal grupper som sägs utgöra ett hot, antingen beroende på deras ideologiska politik och finansiella imperium eller det sätt på vilket de isolerar sina anhängare. Efter olika händelser i Kanada och Schweiz 1994 och 1995 (bl.a. massakrer på medlemmar av Ordre du Temple Solaire) presenterade ledamöterna Alain Gest och Jacques Guyard den 10 januari 1996 rapporten Les sectes en France. Rapporten behandlar fenomenet med sekter ur ett globalt perspektiv. I rapporten presenteras en lista över 173 sektliknande rörelser. Dessutom utvecklas 10 kriterier för när man bör vara extra vaksam. Den 9 maj 1996 inrättade regeringen Juppé l’Observatoire interministériel sur les sectes. Denna struktur ersattes den 7 oktober 1998 av la Mission interministérielle de lutte contre les sectes (Mils). Båda dessa strukturer är föregångare till Miviludes.
Under 1999 presenterade ett andra granskningsutskott, lett av ledamöterna Jacques Guyard och Jean-Pierre Brard, sin rapport Les sectes et l’argent. Rapporten beskriver utvecklingen beträffande utsprunget till ett antal rörelser som identifieras som sektliknande till sin karaktär. Den 12 juni 2001 röstade det franska parlamentet igenom en lag kallad About/Picard. Lagen syftar till att förstärka såväl förebyggandet som undertryckandet av sektliknande rörelser som har skadlig inverkan på mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna.
Unadfi
En av de frivilligorganisationer som arbetar med frågor om manipulativa rörelser i Frankrike heter Union Nationale des Associations de Défense des Familles et de l’Individu Victimes de Sectes (Unadfi). Unadfi grundades 1992. Organisationens syfte är att informera om fenomenet med sekter samt att utveckla förebyggande åtgärder och hjälpa offer. Unadfi har ett dokumenta-tionscentrum i vilket man samlar in, behandlar och sprider specialiserad information till en bred målgrupp.
I Norge finns ingen särskild statlig myndighet eller enhet som arbetar med att hjälpa människor som lämnar en manipulativ rörelse eller sekt. Om någon är i behov av hjälp måste vederbörande använda det system som är tillgängligt för alla medborgare, t.ex. hälsovården, psykiatrin eller allmänhetens kristelefoner. För barn under 18 år gäller att myndigheter som arbetar med välfärdsfrågor ska identifiera och hjälpa de barn som behöver hjälp i största allmänhet, inklusive barn som vill lämna sekter.
Det kan noteras att ett av Norges offentliga mentalsjukhus, Modum Bad, har en särskild avledning för patienter som upplever existentiella problem relaterade till t.ex. en religion. För dessa patienter erbjuder Modum Bad behandling under 13–14 veckor och en uppföljande behandling under en vecka det nästkommande året.
Institutt for sjelesorg och Redd Barna Norge
Vid Modum Bad finns även en privat institution för kristen, andlig ledning – Institutt for sjelesorg. Institutet erbjuder andlig ledning – via präster och psykologer – åt personer som vill lämna en sekt. Institutt for sjelesorg är sannolikt den enhet i Norge som besitter störst expertis i frågor om sekter. Institutet samarbetar även med Modum Bad.
Under 1999 påbörjade frivilligorganisationen Redd Barna Norge ett projekt kallat GO ON. Projektet riktade sig till barn i isolerade, religiösa gemenskaper. Det initierades eftersom Redd Barna Norge vid denna tid kontaktades av barn som var i färd med att lämna sekter. Enligt Redd Barna Norge fokuserade vare sig statliga välfärdsmyndigheter för barn eller barnpsykiatrin i Norge på denna uppgift. När projektet GO ON slutfördes 2005 begärde Redd Barna Norge att regeringen skulle delta i finansieringen av organisationens verksamhet, men begäran avslogs. I dag har Redd Barna Norge vare sig något projekt eller något särskilt stöd för att hjälpa barn i sekter.
Storbritannien har inga statliga myndigheter som arbetar med att hjälpa människor som vill lämna en manipulativ rörelse. Däremot finns frivillig-organisationer som utför denna typ av arbete.
Frivilligorganisationer
Frivilligorganisationen The Cult Information Centre (CIC) beskriver sig själv som ”en välgörenhetsorganisation för utbildning som tillhandahåller råd och information till offer för sekter, deras familjer och vänner, forskare och medier”.
The Cult Information Centre arbetar med följande:
Offentlig undervisning, innefattande förebyggande undervisningssamtal med representanter för skolor, kyrkor, föreningar m.m.
Intervjuer i medier, detta för att ytterligare sprida information om sektliknande rörelser.
Hjälp och stöd till familjer och före detta sektmedlemmar.
Forskningsstöd, bl.a. hjälper man studenter och forskare att hitta relevanta bibliografier som kan behövas för olika projekt och akademiska uppsatser.
Informationsservice, inklusive information till allmänheten när det ställs frågor om huruvida en viss grupp möjligen har samröre med en sekt.
Family Action Information and Resource (FAIR) skriver på sin hemsida att man är en frivilligorganisation bestående av föräldrar till före detta sekltmedlemmar, doktorer, präster m.m. Den bildades 1976 ”som ett svar på förfrågningar om hjälp och information från bekymrade anhöriga och vänner till unga vuxna som hade gått med i olika extrema sekter”. FAIR är enligt dem själva ”inte anförtrodd någon särskild religiös eller politisk ståndpunkt och angriper inte problemet med inblandning i sekter från en akademisk ståndpunkt eller undervisningsståndpunkt, utan ser det [problemet] i ett mänskliga rättigheter-perspektiv och som en social angelägenhet”.
Österrike har en särskild federal myndighet – Bundesstelle für Sektenfragen – som arbetar med alla sorts frågor rörande sekter. Myndighetens verksamhet är reglerad i lag. I Österrike finns dessutom flera frivilligorganisationer som arbetar med frågor om sekter. Dessa frivilligorganisationer är i vissa fall delvis statligt finansierade.
Bundesstelle für Sektenfragen arbetar på olika sätt. Det handlar främst om att samla in information samt erbjuda information och råd till behövande. Myndigheten anger att man är mån om att respektera mänskliga rättigheter, inte minst religionsfrihet, varför man intar en ganska passiv roll.
Bundesstelle für Sektenfragen har ingen särskilt inrättad kristelefon, men är bemannad på arbetsdagar mellan klockan 9 och 18. Råd ges, närhelst så är möjligt, över telefon. Myndigheten erbjuder rådgivning, men om det handlar om ett psykiskt, och således medicinskt, problem rekommenderas att den behövande söker sig till en läkare.
Myndigheten riktar vare sig särskilda informationskampanjer till barn eller erbjuder utbildning till särskilda yrkesgrupper såsom lärare. Skolklasser är däremot välkomna att besöka myndigheten och inhämta information. Några särskilda åtgärder rörande barn och ungdomar som växer upp i sekter har inte vidtagits, främst beroende på den hänsyn myndigheten tar till gällande rätt. Förutsatt att barnet inte lider anser myndigheten exempelvis att det är vare sig möjligt eller önskvärt att barnet tas ifrån sina föräldrar.
Nederländerna och Slovenien har inga särskilda myndigheter eller frivilligorganisationer som arbetar med frågor om sekter.
I Sverige har vi endast frivilligorganisationer som tar sig an frågor om manipulativa rörelser. Det anser vi är otillräckligt. Också samhället måste avdela resurser för att förebygga att människor råkar illa ut och för att hjälpa dem som fått problem genom sitt medlemskap. Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts i Belgien, Frankrike och Österrike som alla har enheter på ett eller annat sätt knutna till sina regeringskanslier eller myndigheter med uppgift att ta sig an frågor om manipulativa rörelser anser vi att en utredning bör tillsättas med uppgift att komma med förslag till hur motsvarande enhet skulle kunna skapas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.