Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över förfarandet kring äldre så att de inte hamnar i kläm mellan kommun och landsting.
Många äldre som har behov av stöd hamnar i kläm mellan kommuner och landsting. Ansvaret för dessa insatser vilar primärt på kommunerna, men även landstingen svarar för betydelsefulla insatser.
Kommunernas ansvar för service och omsorg för äldre regleras i socialtjänstlagen, ansvaret för hälso- och sjukvård regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Staten lämnar ekonomiskt stöd till kommunerna genom såväl generella statsbidrag som riktade statsbidrag för vissa utpekade insatser.
Hemtjänst avser service och personlig omvårdnad. Service avser praktisk hjälp med bostadens skötsel, hjälp med inköp, ärenden, tillredning av måltider och dylikt. Personlig omvårdnad avser fysiska, psykiska och sociala behov. Detta kan innebära hjälp med att äta och dricka, klä sig och förflytta sig, sköta personlig hygien och insatser för att bryta isolering och skapa trygghet och säkerhet. I hemtjänstbegreppet ingår också avlösning av anhörigvårdare.
När det gäller sjukvården kommer landstinget in som huvudman. Det är inte ovanligt att äldre är multisjuka och har ett stort behov av vård. Många gånger tvingas de äldre att åka fram och tillbaka från bostaden till vårdcentraler och sjukhus relativt ofta, vilket även kan ta kommunens hemtjänstpersonal i anspråk genom ledsagande etc.
Dock hamnar många äldre mellan stolarna. Ibland är de gamla i så dåligt skick att det blir oklart om det är inom kommunen eller landstinget vård och omsorg ska ske. Den tid gamla och sjuka tillbringar på sjukhus kan innebära lång väntan, osäkerhet och i många fall kan man inte tillgodose den personliga omvårdnaden. Överlämning av information kring den gamla vid in- och utskrivning på sjukhus och planeringen vid hemgång är ofta tungrodd och tar mycket tid i anspråk. Sjukresorna är ofta ansträngande för de gamla och organisationen inte alltid helt enkel.
Med en samordningsansvarig som skulle kunna besluta om vårdinsatser från såväl kommun som landsting kan vi bryta ner barriärer och förhindra att enskilda hamnar i kläm. Alla läkarinsatser i särskilda boenden kunde samlas hos en vårdgivare, vilket är viktigt för kontinuitet och patientsäkerhet och en enklare hantering.
Vidare skulle särskilda äldrevårdscentraler vara bra lösningar för att möta äldres specifika behov. Men lösningarna bör vara lokalt anpassade; ibland är mer mobila enheter eller team en bättre lösning än fasta mottagningar. På vissa håll kan en särskild del av ordinarie vårdcentral helt och hållet ägna sig åt sjukvård för äldre, likt barnavårdscentraler.
För att få smidigare processer behövs en översyn av de gamla och sjukas situation i Sverige idag. Det krävs ett större samordningsansvar och anpassning till den situation som råder med alltfler äldre och sjukare människor.