Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insatser för att öka användningen av läkemedelsförteckningen.
Läkemedelsförteckningen är en databas för alla receptförskrivna läkemedel som är uthämtade på apotek. Databasen hanteras av Apoteket AB och skapades 2005 då lagen om läkemedelsförteckning infördes. Uppgifterna om uthämtade läkemedel sparas i 15 månader och är registrerade per individ. Tillgång till uppgifterna i läkemedelsförteckningen är begränsade till den registrerade själv men kan efter uttryckligt samtycke från den registrerade ges till förskrivare av läkemedel och till farmaceut på apotek.
Syftet med läkemedelsförteckningen är att åstadkomma en säker förskrivning av läkemedel. Felaktig läkemedelsförskrivning är i många fall en följd av otillräcklig information om patientens nuvarande läkemedelsanvändning. Genom att läkaren med hjälp av läkemedelsförteckningen får en samlad och heltäckande bild av vilka läkemedel patienten tidigare hämtat ut ökar förutsättningarna att korrekt bedöma patientens tillstånd, behandlingseffekter, risker, interaktioner och biverkningar. Många patienter, särskilt äldre, har ofta en komplicerad sjukdomsbild och använder många olika läkemedel. Många patienter har flera olika kontakter med hälso- och sjukvården vilket leder till att förskrivare kan vara ovetande om vad andra förskrivare redan har skrivit ut till patienten. Detta kan påverka effekten av läkemedelsbehandlingen mycket negativt och direkt skada patienten. Genom att titta i läkemedelsförteckningen vid förskrivning kan dessa risker undvikas. Den användarstudie som gjorts i primärvården visar också att läkemedelsförteckningen varit till stor nytta när det gäller akutpatienter och patienter med oklar medicinering eller många vårdkontakter samt i fall där det funnits risk för missbruksproblematik.
Läkemedelsförteckningens samlade information om patientens uthämtade läkemedel ska ses som ett komplement till den information som finns i dagens journalsystem. Vi vill att läkemedelsförteckningen på sikt integreras med journalsystemen och att vi får en gemensam patientjournal för varje individ.
I propositionen föreslås nu att även legitimerade sjuksköterskor utan behörighet att förskriva läkemedel ska ges tillgång till uppgifterna i läkemedelsförteckningen under vissa omständigheter. Det gäller de fall där registrerade lämnat samtycke samt i akuta nödsituationer där den registrerade inte kan lämna sitt samtycke, dvs. i fall där det är nödvändigt att titta i läkemedelsförteckningen för att kunna ge den vård eller behandling som behövs.
Vi stöder propositionens förslag att ge sjuksköterskor möjlighet att använda läkemedelsförteckningen. Det gör det möjligt att öka säkerheten i vården. Inom akutsjukvården är det ofta sjuksköterskor som ska förbereda och inhämta information om patienten. Genom läkemedelsförteckningen kan de snabbt få korrekt information om vilka läkemedel patienten har. En pilotstudie som genomförts på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge visar att medicineringen för tre av fyra patienter över 65 år inte stämmer med den medicinering som har förskrivits. I framtiden bör det prövas om sjuksköterskors tillgång till läkemedelsförteckningen bör vidgas till andra områden och inte bara gälla akuta nödsituationer. Aktuella områden skulle kunna vara den kommunala hälso- och sjukvården och primärvården.
Det som saknas i propositionen är åtgärder för att öka användningen av läkemedelsförteckningen ute i vården. De pilotstudier som Sveriges Kommuner och Landsting gjort visar tydligt att förskrivarnas nytta av att använda läkemedelsförteckningen är stor. Men trots den påvisade nyttan är det i hälso- och sjukvården ytterst få förskrivare som har ansökt om behörighet för att få åtkomst till läkemedelsförteckningen. Detta har flera orsaker. Informationsinsatserna om läkemedelsförteckningen har varit otillräckliga. Men framför allt är de tekniska, praktiska och säkerhetsmässiga förutsättningarna ett stort problem som begränsar användandet. Det är besvärligt och tidsödande att det behövs en separat inloggning i ett annat system utöver de inloggningar som förskrivaren redan gjort i systemet för patientens journal. På sikt måste läkemedelsförteckningen på ett smidigt sätt integreras med patientjournalsystemet. På kortare sikt måste åtgärder vidtas för att lösa kvarstående tekniska och säkerhetsmässiga problem som försvårar användandet ute i hälso- och sjukvården. Ett sådant arbete pågår hos Sveriges Kommuner och Landsting inom ramen för den nationella IT-strategin för vård och omsorg. Att hitta praktiska och enkla tekniska och säkerhetsmässigt godtagbara lösningar som alla landsting ansluter sig till är dock inte okomplicerat och arbete återstår. Vi anser att staten behöver ha en mer aktiv och pådrivande roll i detta arbete för att stödja och underlätta det utvecklingsarbete som pågår. Insatser behövs för att öka användningen av läkemedelsförteckningen i hälso- och sjukvården, och kvarvarande tekniska och säkerhetsmässiga hinder för en sådan utveckling behöver undanröjas. Regeringen bör utarbeta en tidsplan för detta arbete i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.