Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattebefrielse på arbete efter 73 års ålder.
Människan är så beskaffad att incitament i olika former är vägledande för hennes liv och leverne. Efter ett långt arbetsliv med solidarisk skattebetalning till stat, landsting och kommun vore det inte mer än rätt att vid arbete efter 73 års ålder få slippa betala skatt. Tänk att få behålla, ograverat, allt det Du tjänar! Och vilken gest från samhällets sida att få erbjuda detta!
Vi är övertygade om att denna konstruktion skulle vara hälsobefrämjande för individen, en morot att till kropp och själ sköta sig för att få uppleva detta. Livet är förvisso många gånger ett lotteri och vi alla drabbas understundom av sjukdom och elände. Detta får emellertid inte innebära att en dylik konstruktion om skattebefrielse inte kan införas med hänvisning till att någon p.g.a. exempelvis sjukdom inte får denna möjlighet.
En människa som uppnått 73 års ålder besitter självfallet en enorm kunskap och kompetens. Att samhället inte månar om detta är ett stort slöseri med resurser! Spin-off-effekterna vid införandet av skattebefrielse från 73 års ålder blir för samhället, och än mer för individen, naturligtvis många, alltifrån minskad användning av trygghetssystemen till köpstarka konsumenter. För att inte tala om all den visdom som förs vidare till yngre generationer!
Den stora vinsten är dock inte pekuniär utan vetskapen om att vara behövd. Att samhället är intresserat av vad jag fortfarande kan bidraga med. En uppskattning av mina erfarenheter som jag nu får möjlighet att föra vidare. Det är dags att värna om den resurs ett långt yrkesliv resulterar i.