Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om värnskatten.
Värnskatten infördes i samband med saneringen av statens underskott och innebar ett avsteg från den skatteöverenskommelse mellan blocken som utmynnade i 1990 års skattereform – århundradets skattereform. Att det var fråga om ett temporärt avsteg går inte att ta miste om. Följande citat, som är hämtade ur regeringens proposition (prop 1994/95:25), ger klara belägg för detta.
1990 års skattereform byggde på en bred politisk överenskommelse. Det allvarliga ekonomiska läget med stor arbetslöshet och växande statsskuld motiverar dock vissa temporära avsteg från denna överenskommelse. Det statliga skatteuttaget på förvärvsinkomster över den s.k. skiktgränsen bör därför höjas genom en s.k. värnskatt från 20 till 25 procent vid 1996–1999 års taxeringar. (s. 49–50)
Något senare i samma proposition anför regeringen att ”en tidsbegränsad höjning med 5 % bör ske av uttaget av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster över skiktgränsen” och ”med hänsyn till att det är frågan om tidsbegränsade justeringar av skatteskalan bör de nu berörda ändringarna tas in i särskild lag”. (s. 66–67)
Men något återställande av detta temporära avsteg blev aldrig av. Tvärtom, trots att statens finanser förbättrades och förbyttes till överskott blev värnskatten kvar. Som argument för detta anför regeringen i budgetpropositionen (prop 1997/98:1) fördelningspolitiska skäl. Man skriver:
I enlighet med riksdagens tidigare beslut upphör värnskatten 1998. Mot bakgrund av redovisningen i bilaga 6 finns anledning att göra en fördelningspolitisk korrigering av skattereformen utöver höjningen av barnbidraget. De bedömningar i finansieringsfrågan som redovisas i bilagan talar för att denna korrigering görs genom förändringar i skatten på förvärvsinkomster.
Vi anser mot denna bakgrund att värnskatten ska avskaffas snarast.