Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över möjligheten att utarbeta en modell för ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor.
Hela Sverige ska kunna leva, det är en aspekt som egentligen inte borde vara kontroversiell, men idag finns det däremot en risk att landsbygden avfolkas eftersom det inte finns möjligheter att bo kvar. Faktorer som höga försäkringskostnader för bilar och höjda bensin- och dieselkostnader påverkar situationen för landsbygdshushåll.
Kollektivtrafiken är många gånger obefintlig eller väldigt begränsad i glesbygden, och avstånden gör det svårt för människor att sparsamt använda sig av bil. Ofta är familjer boende på landsbygden beroende av två bilar på grund av olika arbetstider, åtaganden och fritidsaktiviteter.
En höjd skatt på drivmedel får konsekvenser för boende på landsbygden, och blir det ytterligare höjningar finns det risk för allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser. De miljöproblem som vi står inför idag är mycket allvarliga, men att sätta möjligheten till ett fungerande liv på landsbygden mot miljön är inte rimligt. Landsbygdens inverkan på klimatet är minimal i jämförelse med storstädernas, och därför menar vi att det behövs ett nytt grepp när det gäller samhällssubventionerade resor på landsbygden.
Utskottet hänvisade under förra årets riksmöte till att reseavdraget hade höjts från 18 kronor till 18 kronor och 50 öre. Men att leva handlar om så mycket mer än att arbeta. För att personers sociala sammanhang skall kunna fungera och utvecklas måste även möjligheten att ta sig till olika fritidsaktiviteter ges, och då hjälper inte ett höjt reseavdrag. Därför menar vi att möjligheten utarbeta en modell där ett schabloniserat reseavdrag för icke-arbetsresor ingår, kanske baserat på bostadsort, borde undersökas.
Förutsättningarna i Sverige är olika, tillgången till kollektivtrafik är ett exempel. Ökade bilkostnader för hushållen i landsbygden får inte hindra målsättningen att hela Sverige skall leva.