Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att även stiftelser som har som huvudsakligt ändamål att lämna bidrag för kulturändamål omfattas av begränsad skattskyldighet.
Jämfört med många andra länder i Västeuropa har kulturfinansieringen i Sverige en hög offentlig andel medan bidragen från enskilda och näringsliv är mindre. När utrymmet för ökad skattefinansiering varit begränsat eller saknats har detta inneburit att kulturområdet saknat expansionsutrymme.
Att se kulturverksamheternas finansiering som enbart en offentlig angelägenhet riskerar att verksamheterna tappar i bred samhällsförankring. Kulturens frihet värnas bäst när den kan baseras på stöd från många källor. Det handlar om ekonomiskt stöd från källor utanför den offentliga sektorn, men även om att ideella insatser ges större uppmärksamhet.
En av den sittande regeringens huvudlinjer på kulturpolitikens område har varit att öppna fler finansieringsvägar in i kulturen så att enskild och offentlig finansiering kan verka sida vid sida.
Stor del av vårt kulturliv bedrivs genom stöd från olika stiftelser. En stiftelse är en juridisk person, men inte en form för samverkan mellan flera personer som aktiebolaget och föreningen är. Stiftelsen har varken delägare eller medlemmar. Den har i stället en stiftelseförmögenhet som ska användas för ett visst ändamål.
Enligt huvudregeln är stiftelser skattskyldiga till statlig inkomstskatt för all sin inkomst. Genom ett system av undantagsregler har vissa stiftelser helt eller delvis befriats från denna skattskyldighet.
Stiftelser har begränsad skattskyldighet om de uppfyller ändamålskravet enligt 7 kap. 4 § inkomstskattelagen vilken innebär att stiftelsen ska ha till huvudsakligt ändamål att främja vård och uppfostran av barn, lämna bidrag för undervisning eller utbildning, bedriva hjälpverksamhet bland behövande, främja vetenskaplig forskning, främja nordiskt samarbete eller stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet.
Det är förvånande att inte kulturändamål ingår i ändamålskravet, till skillnad mot vetenskaplig forskning och utbildning. Har man ambitionen att fler ska motiveras att ekonomiskt stödja kulturlivet, är det också rimligt att man uppmuntrar detta genom rimliga regler för stiftelser. Därför vore det befogat med en komplettering av ändamålsparagrafen så att även stiftelser som har som huvudsakligt ändamål att lämna bidrag för kulturändamål omfattas av begränsad skattskyldighet.