Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förändring av den svenska aktiebeskattningen.
Beskattningen av aktier i förhållande till andra former av sparande och finansiella placeringar har en stor betydelse för ägar- och förmögenhetsstrukturen i samhället. Ogynnsamma skatteregler för aktieägande stimulerar framför allt privata investerare att välja andra former av sparande än aktier. Gynnsamma regler för indirekt sparande i fonder har medfört att enskilt ägande i aktier har minskat i förhållande till institutionellt ägande.
Under senare år har ägarfrågorna fått en större plats i den politiska debatten. Inte minst beror det på den betydelse det direkta ägandet av aktier har för riskkapitalförsörjningen och behovet av att stärka industriellt inriktade placerares möjligheter att förvärva företag. En hög beskattning på enskilt ägande har medfört ett ökat beroende av institutionella placerare, inte minst internationella riskkapitalbolag, för företag som vill expandera.
Enskilt aktieägande missgynnas i förhållande till andra typer av investeringar/sparande på flera sätt. Den så kallade dubbelbeskattningen innebär att skatten på utdelningar är högre i Sverige än i de flesta andra länder. Detta har medfört att stora aktieägare i växande utsträckning utnyttjar möjligheten till inlösen av aktier, ofta tillsammans med en så kallad split, istället för utdelning. Detta missgynnar de små aktieägarna. Samtidigt innebär det att sparande i fonder blir mer gynnsamt än sparande i aktier.
Det faktum att beskattningen av kapitalvinster inte tar hänsyn till innehavets längd innebär samtidigt att långsiktigt ägande missgynnas. Även i detta hänseende skiljer sig Sverige från många andra länder. På långa aktieinnehav är den genomsnittliga skatten i EU och OECD 6 procent, medan skattesatsen på korta innehav på högst tre månader är 11 procent inom EU och 10 procent inom OECD. Inom EU är det vanligt med en differentierad skatteskala, där långa aktieinnehav beskattas lägre än korta. Samtidigt saknas i Sverige möjligheter att periodisera fiktiva vinster, det vill säga att använda hela likviden vid en försäljning för att köpa nya aktier. Resultatet blir att allt fler privatpersoner drar sig för att köpa aktier. Att lägga sina aktier i en kapitalförsäkring kan ha sina fördelar, men innebär samtidigt att det institutionella ägandet av aktier ökar, eftersom försäkringsbolagen – inte försäkringsägaren – behåller både utdelningen och aktiernas rösträtt.
Möjligheten till periodisering av kapitalvinster – utan omvägen via kapitalförsäkringar – bör införas. Detta kan till exempel ske genom ett system med investeringskonton. Det skulle i princip kunna fungera på i stort sett samma sätt som en kapitalförsäkring, med den skillnaden att det inte behövs några försäkringsbolag som tar ut avgifter och en lagstiftning som inskränker ägandet och på andra sätt gör det komplicerat att äga aktier.
Det är dags att genomföra en omläggning av den svenska aktiebeskattningen i syfte att stärka det långsiktiga ägandet av aktier, stimulera sparande i enskilda aktier och öka möjligheten att överlåta/byta aktier utan hämmande skattekonsekvenser. En sådan omläggning skulle främja försörjningen av riskkapital och öka förutsättningarna för svenska företag att växa i Sverige.