Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör ta initiativ till en översyn av värnskatten.
Alliansregeringen har under de första två åren vid makten genomfört en rad genomgripande förändringar i syfte att göra det mer lönsamt att arbeta och mer attraktivt att anställa. Det är välkomna reformer som på sikt stärker svensk ekonomi och konkurrenskraft. För att möta de globala utmaningarna behöver vi fler högutbildade som kan arbeta fram nya innovationer inom områden som miljö, teknik och medicin. Då behöver vi skapa incitament för att det skall löna sig att utbilda sig och ett av dem kan vara att slopa den så kallade värnskatten.
Värnskatten var en del i det paket den förra socialdemokratiska regeringen genomförde i syfte att sanera de offentliga finanserna. Dåvarande finansminister Göran Persson införde 1995 en värnskatt som innebar en höjning av den statliga skatten från 20 till 25 procent under åren 1995 till 1998. Under nästkommande år, 1999, avskaffades värnskatten men ersattes med en höjning av den statliga skattesatsen med 5 procentenheter över en viss nivå. Skatten kallas dock fortfarande i debatten för värnskatt och så även fortsatt i motionen.
Den höga beskattningen i Sverige leder till att medborgarnas besparingar blir små, trots relativt höga inkomstnivåer. SCB:s statistik om befolkningens förmögenhet (2008) visar exempelvis att vi har två miljoner svenskar som saknar finansiella tillgångar överhuvudtaget. Andelen personer som har finansiella tillgångar över en miljon kronor är i jämförelse med andra länder låg, knappt 400 000 personer har sådana tillgångar. Ytterligare ett par miljoner svenskar har mindre än 25 000 kronor på kontot. Det betyder att närmare hälften av invånarna i Sverige inte klarar, eller har svårt att klara, oförutsedda utgifter. Enbart en tredjedel har exempelvis finansiella tillgångar som är värda mer än 100 000 kronor. AMF Pension och LO bekräftar i egna undersökningar samma sak. Bland LO-medlemmar som har en buffert har över hälften (53 procent) tillgångar som understiger 20 000 kronor.
En av förklaringarna till detta kan handla om att Sverige i jämförelse med andra länder fortfarande har en hög marginalskatt. Den högsta marginalskatten i Tyskland är till exempel 47, 5 procent och gäller då endast inkomster som överstiger 2, 2 miljoner kronor.
Fackliga företrädare från både SACO och TCO har konsekvent drivit frågan om värnskattens avskaffande. De ser skatten som en straffskatt på utbildning eftersom det är många högutbildade som idag betalar mer än 50 procent av sin inkomst i skatt. Genom att slopa skatten, menar de, skulle fler få drivkrafter att studera samt att fler anställda skulle få incitament till att arbeta med eller ta på sig chefsjobb. För Sveriges framtid är det viktigt att fler utbildar sig för att klara globaliseringens utmaningar, som ställer krav på fler högutbildade samt fler som arbetar mer och längre tider.
De största negativa effekterna ligger sannolikt i hur höga marginalskatter påverkar människornas beteende. Givetvis blir effekten av arbeten som inte blir gjorda en stor samhällsekonomisk förlust. Höga marginalskatter påverkar människors avvägning mellan arbete och fritid, hur en person ställer sig till en extra arbetsinsats, att ta på sig ytterligare arbetsuppgifter, pendla till arbetet eller att välja att utbilda sig. Höga marginalskatter hämmar på det viset även rörligheten på arbetsmarknaden. Med anledning av detta är det angeläget att snarast se över möjligheten till att slopa värnskatten helt.