Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en fortsatt reformering gällande beskattning av fastigheter.
Kristdemokraterna har under många år varit pådrivande i frågan om att slopa fastighetsskatten. Alliansen gick också till val på att slopa den dåvarande fastighetsskatten och istället införa ett nytt system som skulle få bort avarterna, skapa ett rättvist och förutsägbart system samt ge lägre boendekostnader för det stora flertalet. Alliansen infriade sitt vallöfte och genomförde en stor reformering av fastighetsskatten och införde istället en kommunal fastighetsavgift. Genom reformeringen av fastighetsskattesystemet är de värsta avarterna i det tidigare systemet borta och förutsägbarheten och rättvisan har ökat. Skatten på boende har också minskat med cirka tio miljarder kronor per år, vilket har gett lägre boendekostnader oavsett om man bor i eget hus, i bostadsrätt eller i hyresrätt. Alla har vunnit på att fastighetsskatten slopats.
Vi ser dock förändringen endast som ett första steg på vägen mot en större reformering. Vi anser att lagstiftningen behöver gå vidare och utvecklas. Några av de områden där vi anser att reformarbetet måste fortsätta är:
1. Under det så kallade taket är fortfarande avgiften kopplad till marknadsvärdet, vilket innebär att det är andra människors betalningsförmåga som styr nivån på fastighetsavgiften. Fastigheter bör inte vara en del av kapitalinkomstbeskattningen.
2. Nivån på fastighetsavgiften är inte direkt relaterad till kommunernas kostnader för fastighetsrelaterad service. Ett system med en tydligare koppling till faktiska avgifter skulle göra avgiften mer legitim och dessutom innebära en lägre avgift än dagens.
3. Kommersiella och industriella fastigheter omfattas inte av reformen vilket vi anser vara olyckligt. Genom att inkludera även den typen av fastigheter skulle kommunernas skattebas stärkas ytterligare och incitamenten för kommunerna att skapa arbetsplatser och locka till sig företagsetableringar öka.
4. Taxeringssystemet finns fortfarande kvar, vilket gör det lätt för en annan regering att återinföra det gamla orättfärdiga fastighetsskattesystemet. Om taxeringsvärdena inte längre ligger till grund för beskattning finns det inte längre något skatterättsligt behov av att genomföra taxeringsvärderingar och därmed skulle problemet upphöra. Skattemyndigheternas arbete med taxeringsvärden är också oerhört resurskrävande.
5. Den införda räntebeläggningen har lett till att inte minst bostadsrättsinnehavare har fått högre kostnader för uppskov än de fått minskade avgifter på grund av sänkt skatteuttag. Uppskovsräntan var inte heller av avgörande betydelse för att finansiera reformen varför den borde kunna slopas, särskilt på uppskov beviljade före den tidpunkt som uppskovsräntan infördes.
6. Fastigheter med taxeringsvärde under 50 000 kronor räknas som nolltaxerade, vilket innebär att tomten taxeras istället. Det kan i sin tur leda till mycket hög fastighetsavgift för människor som har enkla säsongsboenden i attraktiva områden. De kan dessutom beskattas mångdubbelt mer än sina grannar som har högt taxerade hus som är bebodda året om. Detta system måste ses över så att nolltaxerade fastigheter får en lindrigare beskattning.
7. Så kallat boendearrende beskattas idag enligt det gamla systemet, det vill säga med 1 procent av taxeringsvärdet. Huset på tomten däremot beskattas enligt det nya systemet, 0,75 procent av taxeringsvärdet eller maximalt 6 000 kronor per år. Det innebär att tomten kan beskattas mycket högt medan huset kan beskattas maximalt med 6 000 kronor per år. För markägaren kan detta i längden bli en ohållbar situation med stora ekonomiska konsekvenser som följd. För bostadsarrendatorn blir det en osäkerhet om den framtida arrendeavgiften. Borttagandet av denna osäkerhet är en av de bärande principerna i det nya regelverket kring fastighetsavgiften. För att få en så enhetlig lagstiftning som möjligt bör därför reglerna för bostadsarrende ändras så att de likställs med de nya principerna för fastighetsavgift.
Detta är sju förslag till en fortsatt reformering och förbättring av fastighetsavgiften. Fler frågor kan säkert behöva belysas, och därför bör en utredning se över hur reformeringen av fastighetsbeskattningen kan fortsätta.