Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnageskatt.
Sjöfartsnäringen är en viktig näring för Sverige som med rederier, varv, logi stikföretag med mera anställer direkt runt 20 000 personer. Till det kan man lägga alla personer vars anställning indirekt är beroende av näringen. Sjöfartsnäringen är dessutom en viktig förutsättning för handel och utbyte med omvärlden. Exempelvis hanterar Göteborgs hamn med sina nästan 1 200 anställda ungefär en fjärdedel av allt gods i Sverige.
Sverige är idag bland världens 20 största sjöfartsnationer med de runt 600 fartyg som ägs av svenska rederier. Näringen har ambitionen att Sverige inom ett antal år ska växa till att bli bland världens 10 största. I dagsläget seglar dock endast runt 230–250 fartyg under svensk flagg. Majoriteten av de svenskägda fartygen är med andra ord registrerade i andra länder.
Med långsiktiga och gynnsamma villkor för sjöfartsnäringen finns flera vinster. Näringen kan befästa och utveckla sin position som viktig arbetsgivare. Näringslivet i stort kan fortsatt få goda logistiska förutsättningar. Och staten gynnas inte minst ekonomiskt om fler fartyg blir svenskflaggade. Ett viktigt steg togs med införandet av nettomodellen. Skattereduktion och sjöinkomstavdrag ger anställda förmånliga villkor. Ett införande av ett tonnageskattesystem är det beslut som saknas.
Den socialdemokratiska regeringen tillsatte 2004 Tonnageskatteutredningen (Fi 2004:20) som i februari 2006 överlämnade sitt slutbetänkande Tonnageskatt (SOU 2006:20). I utredningen görs ingen fullständig kalkyl över de statsfinansiella effekterna av att införa tonnageskatt. Det görs emellertid en del överslagskalkyler där den samlade slutsatsen är att skatteintäkterna kan förväntas ligga något lägre vid ett införande av tonnageskatten jämfört med det nuvarande systemet.
Sveriges Redareförening har emellertid låtit göra andra undersökningar. Exempelvis togs en fristående konsultrapport fram i maj 2008 som gör en annan bedömning än ovan nämnda SOU. Rederiernas vinst behöver med nödvändighet inte vara statens förlust. Det är rimligt att sjöfarten får bättre villkor. Vidare är det lika rimligt att ett införande av en tonnagebeskattning inte ger negativa ekonomiska effekter för statskassan. Rimligen borde regeringen kunna finna en bra lösning och en bra övergång till en tonnagebeskattning där båda dessa principer uppfylls i dialog med branschens aktörer.
Ett införande av ett tonnageskattesystem i Sverige kommer att stärka konkurrenskraften för den svenska sjöfarten. Övriga nationer inom EU har infört tonnagebeskattning med effekten att andelen inhemskt flaggade fartyg ökat och därmed har investeringarna hamnat i hemlandet. Det är rimligt att anta att samma sak kommer att ske i Sverige vid ett införande. Det gäller såväl befintligt som nytt tonnage.
Tonnagebeskattning är rättvis i den meningen att beskattningen baseras på fartygens intjäningsförmåga genom dess nettotonnage. Skatten skulle vidare ersätta både taxerad vinst och förlust för rederirörelsen liksom realisationsvinst och förlust vid försäljning av tonnagebeskattade tillgångar. Rederierna får lättare att planera och driva sin verksamhet. Samtidigt likställs konkurrensvillkoren med de i andra europeiska länder. Ett införande av tonnagebeskattning bör ske snarast för att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft.