Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om värnskatten.
Alliansregeringen har från start visat en stark vilja att minska det samlade skattetrycket i Sverige. Det är positivt och kommer på sikt att betyda mycket för både Sveriges och enskildas välstånd. Det så kallade jobbskatteavdraget har varit en bärande del i skattsänkningarna som haft en tydlig inriktning på att göra det mer lönsamt att arbeta för låg- och medelinkomsttagare. Att öka skillnaden mellan att arbeta och att inte göra det är givetvis viktigt men det finns även andra delar av beskattningen som behöver prioriteras i framtiden.
I kölvattnet av 1990-talets kris infördes den så kallade värnskatten för att bidra till att sanera Sveriges ekonomi. Vid tillfället klargjordes att detta var en tillfällig skatt, särskilt mot bakgrund av att den avvek från skattereformens princip om marginalskatter på max 50 procent.
År 2008 finns värnskatten fortfarande kvar och någon ambition att avskaffa den föreligger inte under detta riksdagsår. Det är möjligt att prioriteringen är korrekt men långsiktigt behöver diskussionen om värnskattens avskaffande väckas till liv. Statens finanser är sanerade och går med överskott. Statsskulden sjunker kraftigt och det finns beräkningar som visar att den kan vara halverad till år 2011.
Det är korrekt att ett avskaffande av värnskatten inte ska förändras på basis av en fördelningspolitisk grund. Motivet handlar inte heller om löftesbrottet utan om att incitamentet i Sverige för att satsa på högre utbildning försvagas i jämförelse med andra länder. I en värld som blir allt mer internationaliserad, och där konkurrensen om rätt arbetskraft förstärks, så fungerar värnskatten som en mycket negativ faktor. Det är därför viktigt att regeringen, när det bedöms statsfinansiellt möjligt, avskaffar värnskatten.