Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenkla idrottsföreningarnas skatteadministration.
Sveriges idrottsföreningar gör en viktig insats för våra barn och ungdomar och för folkhälsan. En tredjedel av hela befolkningen och mer än hälften av dem under 20 år är med i en eller flera idrottsföreningar.
En central del av det svenska föreningslivets, av vilket idrottsföreningarna är den mest omfattande och livaktiga delen, betydelse är den demokratiska fostran ungdomar får genom att delta i föreningarnas beslutsprocesser. Riksidrottsförbundet gör för närvarande också, tillsammans med sin utbildningsorganisation SISU Idrottsutbildarna, en stor satsning på just föreningskunskap med inriktning på unga ledare.
Men det har visat sig allt svårare för föreningarna att motivera, framför allt yngre, medlemmar att ta ett övergripande ansvar genom att ta på sig olika förtroendeuppdrag. Allra svårast är det, enligt tydliga signaler, att rekrytera föreningskassörer.
Ett vägande skäl för detta är de ideella föreningarnas många gånger komplicerade skattesituation. I direktiven till utredningen om översyn av bestämmelserna om inkomstbeskattning av stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och vissa andra juridiska personer (dir 2007:97) beskrivs den i termer av ”brist på förutsägbarhet”, ”svåröverskådligt och krångligt”, grundat på ”en rik flora av domstolsavgöranden” samt ”gränsdragningsproblem och tillhörande tröskeleffekter”. Även i mindre, eller i vart fall medelstora, föreningar krävs det numera en avsevärd kompetens för att göra rätt i olika skattehänseenden.
Det var mot den bakgrunden den så kallade Idrottsskattekommittén i sitt betänkande ”Nya skatteregler för idrotten” (SOU 2006:23) föreslog en rad förenklingar för föreningarna. De gällde bland annat följande:
Enklare och tydligare regler för vilken näringsverksamhet som ska vara skattefri.
Slopad reklamskatt.
Höjning av beloppsgränsen för att lämna kontrolluppgift. (Här har dessutom Skatteverket i en promemoria i november 2007 kommit med betydligt mer långtgående förslag).
Att bostaden räknas som tjänsteställe för domare och andra funktionärer som regelmässigt utför sitt arbete på olika platser.
Remissinstanserna var överlag positiva till utredningens förslag. Trots det hände ingenting. I stället överlämnades de olika förslagen till den ovan nämnda nya utredningen, som också omfattar övriga typer av föreningar och vissa andra juridiska personer. Den utredningen ska lämna sitt bestänkande senast vid halvårsskiftet 2009. Därefter ska detta remissbehandlas och sedan hanteras i regeringen. Det kommer alltså att ta ytterligare några år innan idrottsföreningarna – eventuellt – får de nödvändiga lättnaderna.
Det är otvivelaktigt så att flera av de problem idrottsföreningarna upplever också berör andra typer av ideella föreningar. Därför finns det skäl att överväga om ett antal av de förslag Idrottsskattekommittén lade fram också kan gälla dessa. Men detta borde inte hindra att man redan nu tar ett första steg för att underlätta för idrottsrörelsen att göra sin samhällsnyttiga insats.