Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda en differentiering av bekämpningsmedelsskatten utifrån medlens farlighet för miljö och hälsa.
Miljömålsrådet bedömer att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är mycket svårt eller inte möjligt att nå till år 2020 även om fler åtgärder sätts in. Man bedömer visserligen att miljö- och hälsoriskerna med växtskyddsmedel minskar, men konstaterar samtidigt att utvecklingen i vissa delar går åt fel håll. Användningen har ökat bl.a. som en följd av förändrat grödval där växtföljderna från växtskyddssynpunkt blivit sämre.
I Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel (SOU 2003:9), även kallad HOBS-utredningen, dras slutsatsen att skatten på bekämpningsmedel bidragit till att dämpa användningen av dessa medel, men att skattenivån varit så låg att den direkta effekten varit begränsad. Sedan dess har skattesatsen höjts från 20 till 30 kr/kg verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet.
HOBS-utredningen kritiserar dock inte bara skattens nivå utan också dess utformning. Genom att skatten tas ut i förhållande till mängden verksam beståndsdel gynnas s.k. lågdospreparat, som är verksamma i relativt låga doser och därmed beskattas lägre. Det innebär förvisso att användningen av bekämpningsmedel minskar mätt i verksam beståndsdel, men att ett bekämpningsmedel är verksamt i låga doser utgör i sig ingen garanti för att hälso- och miljöriskerna alltid är låga. Även om mycket talar för att lågdosmedlen har en bättre riskprofil än många andra medel finns det inte tillräckliga kunskaper för att kunna slå fast att så är fallet generellt. Om syftet är att minska miljö- och hälsoriskerna förknippade med bekämpningsmedel är en skatt som enbart baseras på mängden verksam beståndsdel något trubbig. Så länge bekämpningsmedelsskatten är relativt låg spelar detta måhända ingen större roll, men finns det ambitioner att skärpa beskattningen för att öka den styrande effekten är utformningen av skatten inte oväsentlig.
Det mest direkta sättet att styra mot mindre farliga bekämpningsmedel är rimligtvis att differentiera skatten utifrån medlens farlighet för miljö och hälsa. Detta kan göras utifrån olika skattebaser, men enligt HOBS-utredningen är nuvarande skattebas mindre lämpad för ett riskdifferentierat skatteuttag. I stället diskuteras alternativa skattebaser som försäljningspriset eller hektardosen (d.v.s. en fastställd normaldos per arealenhet). Av dessa alternativ brister även det prisbaserade i konkurrensneutralitet, medan det hektardosbaserade kan vara svårare att administrera – särskilt om varje förändring i den fastställda hektardosen ska hanteras genom riksdagsbeslut. I Norge har man dock sen 1999 ett riskdifferentierat avgiftssystem som baseras på en normerad arealdos.
HOBS-utredningen anser sig inte ha underlag att ta ställning i valet av skattebas, men däremot föreslår man en differentiering utifrån bekämpningsmedlens farlighet för miljö och hälsa. Detta förslag står sig än, men kräver ytterligare utredning för att närmare kunna ta ställning till lämplig utformning. Bland annat behöver ett system för klassificering efter bekämpningsmedlens farlighet tas fram.