Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att personer med skyddad identitet garanteras ett fullgott skydd.
Det här är tredje gången jag motionerar om det otillräckliga skyddet i folkbokföringen, och nu tycks det äntligen börja hända något. Ett seminarium i ämnet hölls i mars 2008. Att seminariet kom till stånd vill jag främst tacka de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Carina Hägg och Laila Bjurling för. Ett nytt betänkande om personskydd överlämnas nu till regeringen den 16 oktober 2008, och det kan förhoppningsvis träda i kraft den 1 september 2009. Bättre sent än aldrig.
Betänkandet innehåller förslag till åtgärder som går i rätt riktning. Men en del brister och oklarheter ser ut att kvarstå. Hanteringen av FRA har inte heller ökat tilltron till regeringens hantering av integritetsfrågor.
I Sverige tvingas varje år flera tusen kvinnor fly sina hem. De flyr efter år av misshandel, våldtäkt och hot. Många flyr med sina barn. Behovet av skydd för dessa kvinnor och deras barn är stort, särskilt då de ofta förföljs och hotas till livet av sina före detta partner.
Av de uppemot 10 000 personer som idag lever med ”skyddad identitet” finns också vittnen vars skydd är av absolut nödvändighet för att rättssamhället ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt.
Det man i vardagligt tal talar om som ”skyddad identitet” innebär en spärrmarkering i folkbokföringsregistret och är en av skattemyndighetens skyddsåtgärder. En spärrmarkering innebär att personuppgifterna spärras och endast lämnas ut av skattemyndigheten efter särskild prövning. Eftersom uppgifterna i folkbokföringen normalt är offentliga är det enda sättet att skydda sig mot en förföljare. Dock har det förekommit att spärrade personuppgifter lämnats ut till hustrumisshandlare och vittnens ”hemliga” bostadsadress har röjts. Det borde inte vara möjligt men har trots allt skett. Socialstyrelsen tillstår att risken är stor att skyddade uppgifter av misstag läcker ut till följd av undermåliga rutiner och undermålig kunskap hos flera myndigheter.
Andra skyddsåtgärder är kvarskrivning och fingerade personuppgifter. Skyddsåtgärden kvarskrivning innebär att man står skriven på annan ort än bostadsorten. Det innebär dock problem för den enskilde med hänsyn till olika typer av samhällsservice, såsom tillgång till sjukvård, barnomsorg, skolgång och bostadsbidrag. Därför är antalet kvarskrivningar förhållandevis litet. Fingerade personuppgifter är den starkaste formen av skydd, och den innebär identitetsbyte med fingerade personuppgifter i folkbokföringen och hos olika myndigheter. Att få fingerade personuppgifter är dock tämligen svårt.
Så trots goda intentioner från oss lagstiftare de senaste åren är förhållandena kring skyddad identitet inte tillräckliga, och i förlängningen hotar detta att urholka förtroendet för rättssamhället. Redan steget att ansöka om någon av de åtgärder som ger ett visst skydd mot trakasserier, hot och våld innebär ett stort ingrepp i den personliga friheten. Till och med något så odramatiskt som att gå med i en bokklubb innebär för den förföljda med ”skyddad identitet” att risken att hittas ökar. Dessutom försvåras kontakten med myndigheterna då endast ett fåtal tjänstemän har tillgång till personuppgifterna. Samtidigt är det oerhört viktigt att utsatta kvinnor och vittnen kan skyddas. De exempel som finns på att skyddade uppgifter lämnats ut visar på nödvändigheten av att ytterligare åtgärder vidtas för att garantera dessa personers säkerhet. Det betänkande som nu lagts är ett steg i rätt riktning. Men det kommer att krävas ytterligare insatser i form av lagändringar, informationsinsatser och tekniklösningar innan vi når ett någotsånär fullgott integritetsskydd för de hotade och våldsutsatta.