Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stationeringsort för förtroendevalda i landsting och kommuner.
Alla politiska partier har som målsättning att deras förtroendevalda ska företräda människorna i hela Sverige. Därför försöker de också efter bästa förmåga att rekrytera medlemmar också i de glesare bebodda delarna av landet. För att de ska kunna genomföra sina uppdrag kräver det att de också får ersättning för sina utlägg som de har när de fullgör sina uppdrag. En tung kostnad för de förtroendevalda som inte bor på centralorten är resorna till och från sammanträden och andra förrättningar. Det är inte ovanligt att förtroendevalda i Jämtlands läns landsting har 20–30 mil enkel resa till Östersund, och inom en kommun är resor på 10 mil enkel väg inte ovanliga. Kommunallagen ger dem också rätt till skälig ersättning vid resor i de flesta fall.
Undantaget är när en förtroendevald har ett kontor till sitt förfogande för att fullfölja sitt uppdrag. Då tolkar Skatteverket reglerna så att det är en anställning och att den förtroendevalda inte längre omfattas av kommunallagens regler vad gäller reseersättning.
Samma problem har uppmärksammats av riksdagen. Skulle riksdagsledamöternas stationeringsort vara i Stockholm och inte på hemorten skulle situationen se annorlunda ut även för dem. Därför finns också en lag speciellt för riksdagsledamöter som fastslår att en riksdagsledamots stationeringsort är hemorten.
Vi anser att samma lag som reglerar stationeringsorten för ledamöter i riksdagen ska omfatta förtroendevalda i landsting och kommuner. I geografiskt stora kommuner och län eller regioner handlar det om avsevärda avstånd vid resor för förtroendevalda.