Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om mervärdesskatt på dans.
Verksamheter i samhället är belagda med olika momsnivåer. Ibland kan dessa skillnader verka ologiska. Ett exempel på en sådan ologisk momsbeläggning är den så kallade dansbandsmomsen. Momsnivån vid en musikkonsert, där publiken sitter och lyssnar, är sex procent, men så snart åhörarna börjar dansa till musiken ska tillställningen beläggas med 25 procents moms. Av någon obegriplig anledning stiger alltså momsnivån om man dansar till musiken som framförs.
Dansen är en verklig folkrörelse som finns över hela landet och varje vecka samlas massor av människor i bygdegårdar, Folkets Hus och andra lokaler. Den har en mycket viktig social funktion, och är också stärkande för folkhälsan genom den fysiska aktivitet som dansarna utövar. Med en lägre moms skulle entréavgiften för alla dansare kunna sänkas och fler dansare skulle ha råd att dansa vid flera tillfällen. Många mindre etablerade dansorkestrar och dansarrangörer skulle också få det lättare att överleva med de minskade kostnader en lägre momsnivå skulle innebära.
Varför kultur som utövas i form av dans ska beskattas med 25 procents moms, medan annan kultur- och idrottsverksamhet är belagd med väsentligt lägre moms, är svårt att få förklaring till. Det är hög tid att erkänna dansen som en värdefull kulturyttring i vårt samhälle, så god som någon annan. Momsnivån för musikverksamhet bör vara densamma vare sig åhörarna/publiken dansar eller inte.