Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om upphävande av undantaget i det nordiska sambeskattningsavtalet, artikel 15, vad gäller uthyrning av personal.
Enligt det nordiska sambeskattningsavtalet från 1996 ska skatt på inkomst betalas i det land där arbetet sker. Från denna huvudregel finns några undantag i avtalets artikel 15, bland annat den så kallade montörsregeln. Regeln säger att den som arbetar mindre än 183 dagar under en tolvmånadersperiod i ett annat land ska skatta i Sverige och därmed slippa administrativa olägenheter för såväl den enskilde som företaget.
Personaluthyrningsföretag får emellertid inte utnyttja montörsregeln enligt p. 2 i artikeln. Detta innebär att svensk personal som hyrs ut till ett annat nordiskt land måste skatta i det andra landet från första dagen – detta oavsett uthyrningsperioden. Detta utgör givetvis ett stort hinder för svenska bemanningsföretag och för deras anställda.
En av grundtankarna med att hyra ut personal är att det ska vara enkelt. Lagstiftningen omöjliggör en enkel hantering vid uthyrandet av personal från svenska bemanningsföretag till ett annat nordiskt land. Därför avstår de svenska bemanningsföretagen från att bedriva uthyrningsverksamhet i de andra nordiska länderna och vice versa, trots att efterfrågan finns i båda länderna. Om den så kallade montörsregeln fått tillämpas även inom bemanningsbranschen hade problemet inte uppstått.
Problemet med montörsregeln är kännbart i våra relationer med samtliga nordiska grannländer men är särskilt kännbart i Öresundsregionen. Den svenske arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin och Danmarks beskæftigelsesminister Claus Hjort Frederiksen beslutade den 10 maj 2007 i samband med Öresundskommitténs Øresundsting att inrätta en särskild dansk-svensk arbetsgrupp för att granska gränshinderproblematiken. Samtidigt presenterades utgångspunkterna för arbetsgruppens arbete i rapporten ”Två länder, en gemensam region”.
I rapporten anges: ”Sverige vill att bestämmelserna om uthyrning av arbetskraft ändras så att seriösa bemanningsföretag inte drabbas. Detta vore till stor fördel för möjligheterna till kortare uppdrag i båda länderna och ett sätt att främja integrationen i regionen. Frågan har kommit att bli en symbolfråga av stor politisk vikt där den grundläggande skatterättsliga problematiken är av mer underordnad betydelse.” I samma rapport anges däremot också att Danmark inte anser att nuvarande regler innebär ett gränshinder och att Danmark inte har några planer på att ändra sina regler på området.
Undantaget från montörsregeln är inte bara ett problem för bemanningsföretagen utan utgör även ett stort gränshinder i de nordiska gränsregionerna. Det inskränker den fria rörligheten för arbete över nationsgränserna och medför att den svenska staten missar stora skatteintäkter.
Om representanterna på danska sidan visar föga intresse för att ändra reglerna finns det större anledning för den svenska regeringen att skärpa tonläget.
Det är angeläget att undantaget från den så kallade montörsregeln när det gäller uthyrning av arbetskraft skyndsamt avskaffas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.