Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att polisen bör vara den myndighet som utfärdar identitetskort för nya svenskar.
I Sverige ansöker man som svensk medborgare om ett nationellt identitetskort hos polisen. Ansökan görs på samma sätt som för pass.
Posten AB och bankerna har utfärdat identitetskort till allmänheten, även till utlänningar bosatta i Sverige, för identifiering på post- och bankkontor. De har då följt en svensk standard. Dessa kort har i brist på nationella identitetskort fått en närmast officiell status och ofta efterfrågats som identifikation i helt andra sammanhang, till exempel vid ålderskontroller.
Den 1 januari 2007 skärpte Svensk Kassaservice kraven för utfärdande av ID-kort. Bara en nära anhörig som kan styrka släktskap med ett personbevis från Skatteverket (och har svenskt ID-kort) kunde intyga identiteten på den som beställde identitetskort. Ett sådant intygande krävdes om beställaren saknade en legitimation som Svensk Kassaservice godtog. Bankerna hade sedan tidigare liknande regler.
Många banktjänstemän upplevde en stor osäkerhet när det gällde utfärdandet för våra nya svenskar. Osäkerheten byggde på fall där ingen kunde styrka att personen var den han eller hon utgav sig för att vara.
Utredningen SOU 2007:100 Id-kort för folkbokförda i Sverige drog slutsatsen att staten borde ta ansvar för att de som bor i Sverige har tillgång till ett allmängiltigt ID-kort. Tre myndigheter ingick i diskussionen om ansvaret för detta: polisen, Skatteverket och Migrationsverket.
Utredaren kom fram till att polisen vore den lämpligaste myndigheten. Hans motivering var att polisen redan idag utfärdar ett allmängiltigt ID-kort, det nationella ID-kortet, och det är olämpligt att låta flera myndigheter dela på ansvaret. Därtill, menade utredaren, fanns det ur säkerhetssynpunkt en särskild fördel med att en annan oberoende myndighet granskar den identifiering som gjorts i tidigare led av Migrationsverket (i förekommande fall) och Skatteverket, som båda haft ett något annat syfte med sina identitetskontroller.
Skatteverket instämde i sitt remissvar den 17 mars 2008 till fullo i utredarens bedömning och menade att polisen – till skillnad från Skatteverket – hade den kontorsstruktur, kompetens och tekniska utrustning som krävdes för att utfärda de nya ID-korten på det bästa och mest rationella sättet.
Enligt de beräkningar Skatteverket gjorde i samband med besvarandet av denna remiss kan de initiala kostnaderna beräknas till 21 miljoner kronor och den årliga kostnaden till 65 miljoner kronor om uppgiften att utfärda ID-korten skulle läggas på Skatteverket.
Regeringen skriver i budgetproposition för 2009 följande under utgiftsområde 3 Skatteverket (s. 18): ”Anslaget ökas med 21 000 000 kronor engångsvis och 10 000 000 kronor varaktigt för arbetet med ID-kort för personer som är folkbokförda i Sverige, företrädesvis till dem som inte är svenska medborgare.”
Mot bakgrund av utredarens förslag och Skatteverkets remissvar ställer jag mig ytterst tveksam till det förslag som finns i budgetpropositionen. Skatteverket har redan en mindre god anslagssituation i förhållande till sina många och nya arbetsuppgifter. Regeringen tillskjuter inte alls medel i den omfattning som behövs för att årligen sköta arbetsuppgiften. Resurser kommer därför att tas från andra angelägna uppgifter inom verket, som skattekontroll och projekt mot skattefusk och ekonomisk brottslighet. Polisen bör vara den myndighet som utfärdar identitetskort för nya svenskar.