Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra en översyn av kontaktpersoner eller gode mäns möjligheter till avdrag för omkostnader.
Att kunna betala sina egna räkningar, gå på bio eller ta en fika med vänner är en självklarhet för många men inte för alla. En del personer är nämligen i behov av en kontaktperson för att klara sitt liv. Dessa personer som gör en medmänsklig insats borde få skattefrihet för dessa arvoden upp till samma nivå som Skatteverket föreslår skattefrihet för tjänster mellan privatpersoner.
Enligt gällande lagstiftning kan den som har behov av hjälp få en person utsedd för att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom och sörja för sin person. Det innebär såväl att göra rätt för sig som att få sina rättigheter i samhället tillgodosedda samt få assistans i de mer sociala delarna av vardagen. Som stöd till behövande medmänniskor fyller kontaktpersonen en viktig funktion i samhället genom sitt uppdrag. Insatsen är betydelsefull eftersom alla har samma grundläggande rättigheter oavsett förmåga.
Begreppet kontaktperson kan delas in i två grupper där båda har sina speciella problem och viktiga roller att fylla. En god man eller förvaltare utses av tingsrätten, efter förslag från överförmyndaren, och får ersättning för sitt arbete efter granskning av en överförmyndare. Kontaktpersoner utses av kommunerna och får ersättning efter olika system. Vissa har utlägg som ska dras av i deklarationen, och vissa har en schablonersättning. Här bör en översyn göras för hela stödverksamheten så att likhet och enkelhet skapas i systemet.
De flesta kontaktpersoner får ett mindre arvode som beskattas som vilken inkomst som helst. Därutöver utgår ersättning för de omkostnader som är knutna till uppdraget. Kostnadsersättningen redovisas i deklarationen och ska styrkas som avdrag. Numera beskattas all ersättning upp till 5000 kronor. Enligt tidigare regler skedde bara beskattning upp till den första tusenlappen. Den här förändringen är inte rimlig. Det handlar visserligen om små summor, men det är väldigt betydelsefulla summor. Konsekvensen kan bli att livskvaliteten för den enskilde påverkas negativt när exempelvis nöjesbesök inte får samma utrymme som tidigare. Rekryteringen av kontaktpersoner kan också påverkas negativt då uppdraget innebär kostnader. Skattesystemet på det här området är inte heller anpassat till dagens situation där det blir allt svårare att få människor att ställa upp som ombud. Med en allt äldre och behövande befolkning behövs stimulansåtgärder för att fylla det behov av kontaktmänniskor som finns. Ersättningen för dessa människor är därför en viktig fråga. Få blir kontaktperson av ekonomiska skäl. Men få är också de som ställer upp som kontaktperson om de måste betala för det. Därför bör frågan om kontaktpersoners ersättning analyseras noggrannare och vägas in i kommande regelverk till skatteförenklingar. Detta bör ges regeringen till känna.