2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Propositionens innehåll 2
4 Regeringens skattepolitik 2
4.1 Jobbskatteavdraget – steg 3 3
4.1.1 Hellre välfärdssatsningar än skattesänkningar 3
4.1.2 En dyr och orättvis reform 4
4.1.3 Jobbskatteavdraget för personer som fyllt 65 år 4
4.2 Statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster 5
5 Vänsterpartiets förslag 5
5.1 Ett höjt grundavdrag för rättvisa inkomstskatter 5
Riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:39 Sänkt skatt på förvärvsinkomster.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändringar i grundavdraget.
Regeringen föreslår i propositionen att skatten på förvärvsinkomster sänks med 15 miljarder kronor. Man föreslår dels att jobbskatteavdraget i ett tredje steg höjs för personer under 65 år, dels att jobbskatteavdraget ”delvis förenklas” för personer över 65 år.
Förslaget innebär att nuvarande nivåer i jobbskatteavdraget höjs för personer under 65 år som har arbetsinkomster som överstiger 0,91 prisbasbelopp. Detta motsvarar en skattelättnad med upp till 3 000 kr per år vid en genomsnittlig skattesats för kommunal inkomstskatt (31,44 % för 2008).
Förenklingen av jobbskatteavdraget innebär att jobbskatteavdraget för personer under 65 år föreslås uppgå till
– 20 % av arbetsinkomsterna för den del av arbetsinkomsterna som inte överstiger 100 000 kr, och
– 5 % av arbetsinkomsterna för den del av arbetsinkomsterna som överstiger 100 000 men inte 300 000 kr.
Vidare föreslås en sänkning av den statliga skatten genom att den nedre skiktgränsen höjs från 349 500 till 367 600 kr för beskattningsåret 2009. Personer som har årsinkomster under 367 600 kr kommer alltså inte att betala statlig skatt med regeringens förslag. Den övre skiktgränsen föreslår regeringen ska fastställas till 526 200 kr.
Vänsterpartiet har vid flera andra tillfällen kritiserat regeringens skattepolitik på ett övergripande plan, och den här propositionen ger oss anledning att vidhålla den kritiken.
Regeringen har på mycket kort tid genomfört stora skattesänkningar. Det innebär ett systemskifte på skatteområdet samtidigt som det bidragit till att urholka skattebaserna. I och med det minskas möjligheterna till en rättvis fördelning av ekonomiska resurser, och möjligheterna till välfärdssatsningar begränsas.
Skatterna har sänkts mest för höginkomsttagare och förmögna samtidigt som arbetslösa, sjuka och pensionärer står för finansieringen. Det betyder att Sverige har fått vidgade klyftor. Vänsterpartiet kan i diagrammet nedan dessutom visa hur regeringens skattepolitik – där alla tre stegen i jobbskatteavdraget ingår – inte bara gynnat höginkomsttagare utan också på ett påtagligt sätt ökat mäns nettoinkomster jämfört med kvinnors. Ett flertal av regeringens skatteåtgärder är dessutom riktade till grupper eller sektorer av näringslivet på ett sådant sätt att vi får fler undantag från en likformig beskattning.
Förklaring till diagrammet: Andelen av den totala förändringen av inkomsterna per decil fördelad på män och kvinnor. Fördelningsanalysen har tagit hänsyn till skatteförändringar enligt budgetpropositionen för 2007, 2008 och 2009 samt 2007 och 2008 års ekonomiska vårproposition. Förslagen analyseras i förhållande till de regler som gällde före regeringsskiftet hösten 2006. (Källa: riksdagens utredningstjänst)
Regeringen föreslår att steg tre i jobbskatteavdraget införs fr.o.m. den 1 januari 2009. Vänsterpartiet avvisar förslaget precis som vi gjort med de två föregående stegen. För detta finns flera skäl.
Regeringens främsta argument för både jobbskattereformen som helhet och för dess tredje steg är att reformen anses vara sysselsättningsfrämjande och att den minskar det s.k. utanförskapet. Man menar att man genom att sänka skatten på arbete gör det mer lönsamt för människor att arbeta, och därför kommer fler människor att välja att arbeta mer.
Vi i Vänsterpartiet tror att det är en kraftig överdrift att säga att nivån på skatteuttaget påtagligt skulle påverka människors vilja att arbeta i Sverige. Det är naturligtvis inte bara skatter utan också lönenivåer som har betydelse för arbetskraftsutbudet. Dessutom påverkas viljan att betala skatt givetvis av vad skatteintäkterna används till. En undersökning gjord av SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) visar att viljan att betala skatt är hög och att många föredrar satsningar på t.ex. vård och äldreomsorg framför skattesänkningar. I det här sammanhanget är det intressant att notera att regeringen menar att ett skäl för jobbskatteavdraget är att det i förlängningen ska bidra till att säkra välfärdssystemet, detta samtidigt som en del av skattesänkningen finansieras just via nedskärningar i trygghetssystemen.
Att man inte ska drabbas av stora inkomstbortfall vid sjukdom och arbetslöshet är viktiga delar i Vänsterpartiets politik. Vi menar därför, i likhet med LO:s remissvar, att det inte finns utrymme för skattesänkningar. Det finns flera områden i välfärden där vi anser att man i stället bör satsa pengar. Detta är ett argument som vi menar förstärks av det nedåtgående konjunkturläget.
LO-ekonomerna har i rapporten ”Jobbskatteavdraget – Ger ett generellt förvärvsavdrag valuta för pengarna?” från augusti i år utvärderat effekterna av jobbskatteavdragets två första steg. En av deras slutsatser är att även om jobbskattereformen haft viss effekt på sysselsättningen är reformen ett dyrt sätt att skapa jobb.
LO har även i sitt remissvar gjort beräkningar som visar att om man i stället för att införa jobbskatteavdragets tredje steg satsar på arbetsmarknadsutbildning ger detta troligtvis jobb åt lika många personer. Skillnaden mellan åtgärderna är att kostnaden för jobbskatteavdraget återkommer varje år medan kostnaden för arbetsmarknadsutbildningar utgör en engångskostnad. Dessutom menar LO, och Vänsterpartiet är av samma uppfattning, att utbildning ger möjligheter att ta ett bättre avlönat jobb medan jobbskatteavdraget försvagar incitamenten för utbildning.
Ytterligare skäl för att avvisa regeringens förslag är att jobbskatteavdragets steg tre, precis som de två föregående stegen, inte kommer sjuka, arbetslösa och pensionärer till del. Det tycker vi är orättvist. Även om vissa personer i de här grupperna kanske kan öka sitt arbetskraftsutbud med någon del kvarstår det faktum att reformen nästan helt tillfaller personer som redan har ett arbete. Samtidigt bidrar reformen till att göra skattesystemet mer olikformigt.
Syftet med förändringen i jobbskatteavdraget för personer över 65 år är dels att göra det mer attraktivt för äldre personer att stanna kvar på arbetsmarknaden, dels att förenkla reglerna i förhållande till hur de har utformats i de två tidigare stegen.
Att skatteregler förenklas ligger helt i linje med Vänsterpartiets syn på skattesystemet. Däremot ställer vi oss frågande till om det verkligen innebär en förenkling att konstruera jobbskatteavdraget för äldre personer så att det inte beror av grundavdraget, när jobbskatteavdraget i övrigt är konstruerat så. Även här bidrar alltså reformen till att göra skattesystemet mer olikformigt med olika skatt för personer i olika åldrar.
Dessutom vill vi uppmärksamma att möjligheten att stanna kvar på arbetsmarknaden när man är äldre än 65 år inte finns för alla. Människor med låga löner och förslitande arbetsuppgifter orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder, varför vi menar att förslaget bidrar till orättvisa mellan olika grupper äldre. Se vidare vår motion 2008/09:Sk8 Sänkt skatt för pensionärer.
Förslaget att höja den nedre skiktgränsen med 18 100 kr innebär att antalet personer som betalar statlig skatt minskar med 180 000, enligt regeringen. LO uttrycker samma sak på ett annat sätt i sitt remissvar: ”Det betyder att år 2009 får 1,1 miljoner personer med inkomster över 377 000 kr en skattesänkning på 3 600 kr.” Personer som har en lägre årsinkomst än så – och det är flertalet – får alltså inte del av den här skattesänkningen.
På samma sätt som med jobbskatteavdraget ovan menar Vänsterpartiet att pengarna som reformen kostar skulle komma till mycket bättre nytta genom välfärdssatsningar snarare än genom att de används till skattesänkningar för personer med höga inkomster.
Trots att ändringen av skiktgränsen uppenbarligen gynnar höginkomsttagare, och trots att vi sett att regeringens skattepolitik hittills främst gynnat män med höga inkomster menar regeringen att den här propositionen främst riktar sig till låg- och medelinkomsttagare. På flera ställen i propositionen nämner de t.ex. att en person med en årsinkomst på 100 000 kr får en minskad skatt med 6,3 %, medan en person med en inkomst på 500 000 kr får en skattesänkning med 4 %. Relativt sett gynnas alltså låginkomsttagaren. Denna skatteförändring innebär dock i absoluta tal en ökning av den disponibla inkomsten med 10 000 kr för höginkomsttagaren, och med 1 100 kr för låginkomsttagaren. Det menar Vänsterpartiet är en reform riktad i första hand till höginkomsttagare.
Av de skäl som anförts ovan yrkar Vänsterpartiet därför att riksdagen avslår regeringens proposition 2008/09:39 Sänkt skatt på förvärvsinkomster.
Målsättningen för Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden. Sverige har haft en tradition att en stor del av välfärdssystemet betalas via skatterna. Vi har t.ex. haft offentliga socialförsäkringssystem i stället för privata. Vi vill bygga vidare på den modellen för att organisera och finansiera den generella välfärden och samtidigt ta hänsyn till hur olika förutsättningar för kvinnor och män kan ta sig olika ekonomiska uttryck.
Skatter måste upplevas som rättvisa för att få acceptans. Därför menar Vänsterpartiet att det krävs en viss progressivitet i skattesystemet och föreslår en höjd skatt vid högre inkomster genom begränsningar i grundavdraget. Samtidigt som Vänsterpartiet avvisar regeringens jobbskatteavdrag föreslår vi en höjning av grundavdraget. Genom dessa inkomstskatteförändringar kommer nya grupper som inte får del av regeringens jobbskatteavdrag att få skattesänkningar. Det gäller t.ex. pensionärer och människor som har sjuk- eller arbetslöshetsersättningar.
Vänsterpartiet föreslår att grundavdraget vid statlig beskattning sänks och avtrappas linjärt med start vid en taxerad förvärvsinkomst på 400 000 kr för att helt upphöra vid den övre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Grundavdraget vid kommunal beskattning trappas av på motsvarande sätt med start vid den övre gränsen för statlig skatt för att bli 0 kr vid 640 000 kr i taxerad inkomst. Dessutom föreslår vi en höjning av grundavdraget med 20 000 kr upp till nedre skiktgränsen, med en avtrappning som upphör vid en årsinkomst på 380 000 kr. Vänsterpartiets skatteförslag i förhållande till regeringens redovisas i tabellen nedan.
Vänsterpartiet föreslår en begränsad uppräkning av skiktgränserna för uttag av statlig inkomstskatt. Vi föreslår att en uppräkning görs med utgångspunkt i förändringen i konsumentprisindex med tillägg av 1 procentenhet.
Inkomstförändringar per månad där regeringens jobbskatteavdrag jämförs med Vänsterpartiets förslag till förändringar av grundavdraget
Regeringens föreslagna höjning av den undre skiktgränsen för statlig skatt ger personer med inkomster på 50 000 kr i månadslön ytterligare 302 kr per månad i minskad skatt. Den sänkta skatten som andel av lönen uppgår för dessa personer sammantaget till 3,6 %.
Vänsterpartiets förslag innebär en skattesänkning för inkomster från pension, a-kassa och sjukersättning. I övrigt innebär förslaget att genomförda inkomstskattesänkningar begränsas för löntagare. Den skattesats som använts vid beräkningen är den genomsnittliga för riket, dvs. 31,44 %.
Vad som här har anförts om förändringar i grundavdraget bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.