Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att alla politiska beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att upprätta en handlingsplan för att stärka äktenskap och familjer.
Ibland tycks det som om det inte finns något ord som är så förhatligt bland politiker och opinionsbildare som ”kärnfamilj”. Men denna familjeform, som av FN-deklarationen beskrivs som den ”naturliga” familjen och ibland lite mångordigt kallas mamma-pappa-barn-familjen, har en verklig support bland svenska folket.
Trots ideologiska och opinionsdrivande formuleringar som att kärnfamiljen skulle vara om inte död så i alla fall hopplöst gammalmodig, lever i dag mer än 70 procent av alla barn och ungdomar i Sverige i denna typ av familj. Det är dessa barns familjer vissa högljudda politiker och opinionsbildare vill krossa som ideal.
En Sifoundersökning som genomfördes våren 2008 visar att inte mindre än 87 procent av svenska folket anser att barn har en grundläggande rättighet att så långt det är möjligt växa upp med sina biologiska föräldrar! 8 procent tar inte ställning och endast 5 procent ser inte denna form av uppväxt som en grundläggande rättighet.
Mot bakgrund av de senaste decenniernas utveckling inom familjeområdet kan dock sägas att det ideal som fortfarande är så starkt förankrat i svenskarnas sinnen, är ett ideal många inte praktiskt förmår leva upp till. Varje år får 45 000–50 000 000 barn se sina föräldrar gå skilda vägar, och hamnar så att säga själva i den turbulens en skilsmässa förorsakar.
Självfallet ska alla barn som får uppleva att föräldrar går skilda vägar ha allt stöd, och det bör dessutom påpekas att separation i en del fall är bästa lösningen.
Svensk familjepolitik sägs bygga på en neutral inställning till hur vuxna individer löser sin samlevnad, men om samhället verkligen vill se till barnets bästa är detta inte den mest rimliga hållningen.
I Storbritannien har Labourregeringen antagit en positiv inställning till äktenskap och familj som institutioner, och skriver i en rapport: ”Vi vill stärka den äktenskapliga institutionen och hjälpa till så att fler äktenskap lyckas. Visserligen finns det i dag många ensamstående föräldrar som uppfostrar sina barn minst lika framgångsrikt som någon fullständig familj. Men äktenskapet är ändå den säkraste grunden för barns uppväxt och den samlevnadsform som majoriteten av befolkningen väljer. Familjen behöver stöd både praktiskt och ekonomiskt.”
Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjerna. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas. Detta anknyter till liknande tankar om påverkan på miljö och jämställdhet.
Labours positiva ansats att stärka äktenskap och familj har även fått den borgerliga oppositionen att arbeta mer med frågan i sitt program Breakthrough Britain. En oberoende forskningsrapport har gett Tory stöd och underlag för att utforma en ny, modern familjepolitik. Rapporten visar att äktenskapet erbjuder den bästa miljön för barn att växa upp i och ger störst chans till stabila familjerelationer. Risken att föräldrar som inte har ingått äktenskap separerar är mångdubbelt högre än för gifta föräldrar.
Familjer som splittras kan för både barn och vuxna leda till fattigdom och en rad sociala problem. Harry Benson, direktor för Bristol Community Family Trust, som lett studien säger därför: ”Varje regering som vill minska fattigdom och ojämlikhet för både barn och vuxna måste arbeta med äktenskapsfrågan och vad det är som får äktenskap att fungera bättre än dess alternativ.”
Att inte arbeta för att stärka äktenskapet vore fel strategi, enligt slutsatserna från studien: ”Genom att gynna samboförhållanden och underminera äktenskapet, utsätter politikerna fler barn för det lidande som uppstår när en familj splittras, det syns också i högre brottsnivåer, anti-socialt beteende, misslyckande med utbildning och mentala och emotionella besvär.”
Sverige skulle behöva motsvarande tankesätt om äktenskap och familj. För att nå dit måste riksdag och regering tillsammans med berörda myndigheter aktivt verka för att främja äktenskapet och familjen som institutioner. Inledningsvis behöver två saker ske.
För det första: Alla politikområden ska genomsyras av ett familjeperspektiv. Alla politiska beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.
För det andra: En handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Detta handlar både om att verka för positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning, och att konkret erbjuda t.ex. föräldra- och äktenskapskurser och rådgivning.