Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda möjligheten för företagare att välja att stå utanför delar av socialförsäkringssystemet.
Det finns förhållandevis få företagare i Sverige jämfört med många andra länder. Dessutom har andelen företagare sjunkit under de senaste tio åren medan trenden varit positiv i övriga Europa.
Det finns starka skäl till att tro att det svenska socialförsäkringssystemet utgör en orsak till det svaga företagandet. Svenska företagare har inte ett sämre socialt skyddsnät än sina europeiska konkurrenter. Däremot har de anställda i Sverige ett mer generöst trygghetssystem än anställda i andra länder. Detta medför att alltför få väljer att ge upp tryggheten i sina anställningar för satsningar på företagande.
Grundproblemet ligger i att det är svårt att skapa ett generellt socialförsäkringssystem som även omfattar företagare. Ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet och föräldraledighet som baseras på tidigare inkomster passar inte företagare. Deras inkomster varierar över säsonger och konjunkturer. Vid frånvaro behöver andra kostnader än den egna lönen betalas för att verksamheten ska kunna överleva. Det gäller exempelvis fasta kostnader som lokalhyror, leasingavtal och telefoni. De flesta företagare har därför inga möjligheter att vara frånvarande vid sjukdom eller föräldraledighet. Flera undersökningar har exempelvis visat att företagare har betydligt lägre sjukfrånvaro än anställda.
Trots att företagare har små möjligheter att tillgodogöra sig tryggheten i socialförsäkringssystemen måste de ändå finansiera försäkringarna i samma utsträckning som anställda. Det medför att ju högre ersättningarna i socialförsäkringarna är, desto mindre attraktivt blir det att överge en anställning för att satsa på företagande. I Europa finns det ett tydligt och statistiskt säkerställt negativt samband mellan nivån på ersättningarna i socialförsäkringarna och andelen företagare i befolkningen.
Socialförsäkringarnas negativa inverkan på företagandet kan mildras på flera sätt. Det ena är att införa specialregler i beräkningarna av ersättningsnivåerna för företagare. På detta sätt skulle de kunna få en större trygghet än idag. Men företagarnas intresseorganisationer anser dock att dessa förslag endast kommer att ha en marginell betydelse för utvecklingen av företagandet i Sverige. De oregelbundna inkomster och fasta kostnader som är förknippade med företagande medför att företagarna ändå kommer att missgynnas av ett omfattande socialförsäkringssystem.
Ett annat alternativ är att sänka ersättningsnivåerna generellt. En sådan sänkning skulle drabba redan utsatta och är inget jag vill se. Ett alternativ skulle istället kunna vara att ge företagare möjlighet att stå utanför socialförsäkringssystemet. Detta bör utredas. Liknande lösningar finns i några europeiska länder, och redan idag kan egenföretagare i Sverige välja att ta en längre karensperiod än anställda.
Om denna möjlighet införs kan företagare välja att inte betala för ett system som de ändå inte kan utnyttja. Valet att bli företagare utgörs ofta av en avvägning mellan risk och avkastning. Genom denna reform skulle riskerna som är förknippade med företagande i stort sett vara oförändrade men däremot skulle den potentiella avkastningen bli högre. Reformen skulle dessutom öppna för att nya privata försäkringslösningar erbjöds till företagare, försäkringar som är bättre anpassade för företagarnas speciella situation.
I första hand borde möjligheten att välja bort socialförsäkringarna gälla arbetslöshets- och sjukförsäkringen. När det gäller pensionerna skiljer sig inte företagarnas situation mycket från de anställdas, eftersom det inte rör sig om en tillfällig frånvaro från arbetet.