Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över ifall ekonomiska frizoner skulle vara gynnsamt för svenska städer och regioner.
Trots att förvärvsfrekvensen i Sverige idag är relativt hög både jämfört med historiska siffror och europeiskt snitt, är det områden i Sverige som utmärker sig med hög arbetslöshet. Några av dessa områden är belägna kring storstäderna och befinner sig således i regioner där förvärvsfrekvensen är hög. Detta skapar utsatthet och utanförskap.
Det finns många orsaker till varför det ser ut så men det är angeläget att finna medel att bryta detta utanförskap. Ett möjligt redskap kan vara en modell som tidigare med framgång använts i bland annat Frankrike, nämligen ekonomiska frizoner (i Frankrike kallade Zones Franches Urbaines – ZFU).
Frankrike har med sitt stadsbyggande uttalade mål att minska sociala problem som boendesegregation, våld samt skillnader i utbildnings- och sysselsättningsnivåer. År 1996 fick landet tillstånd av EU att skapa ekonomiska frizoner för att locka företag att placera sin verksamhet i utsatta områden.
Kriterierna för att ett område ska bli klassat som ZFU är att det har hög arbetslöshet, signifikant ung befolkning, få högskoleutbildade samt att skattepotentialen bland invånarna i området är låg. I Frankrike finns idag 85 ZFU med en sammanlagd befolkning på drygt 1,5 miljoner människor.
I en ekonomisk frizon, enligt det franska exemplet, reduceras arbetsgivaravgiften med 100 procent under maximalt fem år. Efter detta trappas arbetsgivaravgiften upp under tre år för företag med fler än fem anställda och under nio år för företag med färre än fem anställda. För att ett företag som är etablerat i området ska kunna utnyttja den ekonomiska fördelen krävs att en tredjedel av anställningarna måste ske från området.
Detta är ett exempel på hur det skulle kunna göras, men det viktigaste är att finna de undantag som verkar för att det sker en ökad anställning av personer i området, vilket ökar möjligheten till självförsörjning. Däri ligger också kompensationen för uteblivna skatteintäkter.
En konkurrenskraft skapas således för området och på detta sätt lockas företag att stanna eller nyetablera sig i de ekonomiska frizonerna. Drivkrafterna att anställa personer i områden där förvärvsfrekvensen normalt är låg bidrar till en ökad förvärvsfrekvens och företagens etablering skapar möjlighet att bryta segregationen och öka inflyttningen till områdena.
I Sverige skulle en liknande ordning kanske kunna användas i särskilda områden och regioner. Regeringen bör därför se över det franska systemet och utvärdera om en liknande modell skulle vara gynnsam för Sverige.