Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skilja trygghetssystemen från statsbudgeten.
Den offentliga sektorn har ett försörjningsansvar för människor som saknar egen försörjningsförmåga. Men staten har också en viktig roll att garantera att det för alla medborgare finns inkomstrelaterade trygghetsförsäkringar såsom sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, föräldraförsäkring etc. Staten ska garantera dessa försäkringslösningar där det annars leder till ett orimligt risktagande för privata försäkringsbolag.
Enligt Kristdemokraternas synsätt bör trygghetssystemen vara utformade så att de är transparenta och klarar normala konjunktursvängningar, men också så att de står robusta för mer fundamentala förändringar i levnadsmönster och demografi. Avgifterna ska inte vara så utformade att de utgör en dold skatteintäkt för staten utan bör vara självfinansierande. Det talar för att trygghetssystemen ska vara autonoma från statsbudgeten och fullt ut finansieras av avgifter, exempelvis arbetsgivaravgifter. Genom en sådan modell uppmuntras arbetsmarknadens parter att ta ett större ansvar för att hålla nere exempelvis sjukskrivningar eftersom hög sjukfrånvaro påverkar lönebildningen. Minskar sjukfrånvaron, som nu sker, bör företagens arbetsgivaravgifter minska och konkurrenskraften, alternativt löneutrymmet, öka.
I syfte att klara normala konjunktursvängningar och/eller förändringar i demografi och levnadsmönster behöver medel fonderas i goda tider för att kunna användas i tider då nationalproduktionen understiger den långsiktiga produktionsförmågan eller då den demografiska belastningen på transfereringssystemen ökar.
Sådana medel ska investeras på ett sätt så att den riskjusterade avkastningen maximeras. Fondmedel kan med fördel investeras i affärsverksamheter om det sker som strikt finansiell placering. Fondmedel får inte användas för att ge staten ett ägarinflytande eller för att slå vakt om näringspolitiska målsättningar. Styrelsen av sådana fonder bör därför vara fristående från regering och riksdag.
Det pensionssystem som de fem största riksdagspartierna kommit överens om anses ha varit en mycket lyckad reform med medel fonderade över både konjunktur- och livscykler. Pensionssystemet ska klara av både lågkonjunkturer och demografiska svängningar. Pensionssystemet är också självfinansierande och skiljt ifrån statsbudgeten.
De lyckade erfarenheterna från pensionsreformen bör kunna tjäna som föredöme också åt andra trygghetssystem, exempelvis sjukförsäkringen, föräldraförsäkringen och a-kassan. Vi anser att riksdagen ska tillkännage för regeringen att frågan om att skilja trygghetssystem från statsbudgeten ska utredas.