Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reformera trygghetssystemet för företagare.
Enligt Eurostat är andelen företagare i befolkningen lägre i Sverige än i övriga EU. De senaste tio åren har även andelen minskat medan den har ökat i många andra länder. Särskilt de mindre företagen är av stor betydelse för tillväxten i Sverige men just de växer dessutom inte tillräckligt mycket utifrån sin potential. Det finns olika förklaringar till detta. En förklaring är den riskbedömning som många entreprenörer gör. Det vill säga hur hög risken bedöms vara mellan att vara anställd och egenföretagare. Då det i Sverige är förhållandevis krångligt, kostsamt och riskfyllt att vara egenföretagare, särskilt i relation till att vara anställd, är det många som tyvärr avstår från att starta eget.
Det vanligaste företaget i Sverige är ett enmansföretag, ett företag som inte har några anställda. Av de cirka 600 000 företag som finns i Sverige är drygt 430 000 enmansföretag. Dessa riskerar att drabbas mycket hårt av de trygghetssystem som idag gäller.
Det svenska socialförsäkringssystemet utgår från ett ordinärt anställningsförhållande men tar inte hänsyn till företagarnas speciella situation. Ersättningarna är till exempel utformade för personer med jämna och förutsebara inkomster. Men det är stor skillnad mellan att driva egen verksamhet och att vara anställd. Många företagare har dessutom inkomster som varierar kraftigt under året. Om en entreprenör blir sjuk under högsäsong medför det en betydande inkomstförlust eftersom ersättningen bygger på de genomsnittliga inkomsterna under året. En företagare har dessutom fasta kostnader att betala i form av exempelvis lokalhyra, som måste betalas även om företagaren är frånvarande från arbetet. Mot bakgrund av detta är det viktigt att på olika sätt förända socialförsäkringarna så de inte motverkar ett ökat företagande. Företagare skulle till exempel kunna få utökad möjlighet att själva avgöra vilket försäkringsskydd de önskar ha under en sjukpenningperiod.
Vad gäller arbetslöshetsförsäkringen så är även den problematisk för många företagare. Ersättningen för företagare baseras på de tre senaste årens inkomst före avvecklingsåret. Det är inte ovanligt att en företagare exempelvis väljer att sänka sin lön om företaget börjar gå dåligt. Genom att ta ut en låg lön från företaget hoppas företagaren kunna rädda sitt företag, men vad det i praktiken kan innebära är att företagare i genomsnitt får en låg utbetald ersättning om de skulle drabbas av arbetslöshet. Vidare är frågan om när en verksamhet ska anses ha upphört avgörande för om företagaren får ersättning. Huvudregeln är att en företagare anses vara arbetslös om verksamheten upphört på annat sätt än tillfälligt. Det vill säga det får inte röra sig om ett tillfälligt avbrott i verksamheten. En företagare som endast tillfälligt upphört med verksamheten kan i vissa fall få ersättning från försäkringen, men det är mycket reglerat. Nuvarande villkor resulterar sålunda i att företagaren tvingas ställa sig inför valet att helt upphöra med verksamheten eftersom han eller hon förmodligen inte får någon ersättning från försäkringen om företaget är vilande. Alternativt fortsätter företagaren med en begränsad verksamhet för att kunna utöka verksamheten i framtiden, men får då inte någon försäkringsersättning.
Dagens regelverk tvingar företagare att finansiera ett försäkringssystem de själva har begränsad möjlighet att använda sig av. Det är därför nödvändigt att finna trygghetslösningar som är anpassade för Sveriges företagare.