Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över frågan om dubbelt medborgarskap och eventuella risker och möjligheter med medborgarskapet.
Sverige är i dag ett mångkulturellt land. Vi har, förutom svenskan, ett antal minoritetsspråk, vilket visar att vi välkomnar och uppskattar att vårt land har flera kulturer som lever här, sida vid sida.
Frågan om medborgarskap genomgår en förändring i Europa. Den som föds i Frankrike kan vid 18 års ålder välja franskt medborgarskap eller inte. I Tyskland diskuterar man tyskt medborgarskap för dem som föds inom Tysklands gränser.
Medborgarskapslagar är uppbyggda enligt någon av två grundprinciper, som gäller när man föds:
härstamningsprincipen – där barnet får det medborgarskap som föräldrarna har
territorialprincipen – där barnet får medborgarskap i det land där barnet föds.
Från år 2001 har Sverige en ny medborgarskapslag som bland annat innebär att det är möjligt att ha dubbelt medborgarskap. Därmed kan barn som fötts i Sverige, och som har föräldrar med uppehållstillstånd i en svensk kommun, få dubbelt medborgarskap.
Det finns dock både för- och nackdelar med ett dubbelt medborgarskap. Den främsta risken är att det svenska medborgarskapet inte erkänns av det andra landet. Man kan också bli kallad till militärtjänstgöring i ett annat land om man har dubbelt medborgarskap. Det kan också uppstå problem med konsulär hjälp i det andra landet om man har dubbelt medborgarskap.
Med denna utveckling mot allt mer mångfald är det viktigt att arbetet för integration ökar i Sverige. Ett medborgarskap ger både rättigheter och skyldigheter, och det ger framförallt möjlighet att påverka och att delta i samhället fullt ut.
Frågan om möjlighet till dubbelt medborgarskap behöver ses över, så att alla risker och möjligheter kan beaktas vad avser dubbelt medborgarskap i Sverige.