Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att tredjepartsaccess i fjärrvärmenäten bör utredas.
Fjärrvärmens utbyggnad inleddes i slutet av 1940-talet i Sverige och har sedan dess pågått kontinuerligt. Fjärrvärme svarar idag för hälften av all uppvärmning av bostäder och lokaler i Sverige, den finns på 570 orter och de samlade leveranserna uppgår till knappt 50 terawattimmar. Totalt får närmare fyra miljoner svenskar sin värme från fjärrvärme – i hemmet, på jobbet eller i skolan. Sveriges omfattande fjärrvärmenät utgör samtidigt en betydande potential för ny elproduktion i form av kraftvärme, det vill säga samtidig produktion av både el och värme.
Fjärrvärme har tillväxtpotential i vårt land och bör spela en stor roll i den omställning mot mer klimatneutral energianvändning som vi står inför de kommande åren. Men fjärrvärmen måste omgärdas av institutionella ramverk som möjliggör trygga leveranser, expansion av fjärrvärmenäten och en stabil prisbild. Mycket tyder på att fjärrvärme kan bli en mer attraktiv lösning om fler leverantörer kan ges tillträde till de befintliga näten och konkurrera om konsumenterna. Så kallad tredjepartsaccess (TPA) bör kunna ha gynnsamma effekter både vad gäller pris, miljö och möjligheten att öka effekten i fjärrvärmenäten. Samtidigt innebär ett införande av TPA ett antal praktiska och principiella svårigheter som måste utredas innan ett regelverk som tillåter konkurrens i fjärrvärmenäten kan träda i kraft.
De senaste åren har avregleringar skett på flera marknader, till exempel marknaden för buss- och taxitrafik, elektricitet och telekommunikationer. Att öppna för tredje part, det vill säga tillåta alternativa leverantörer, har varit en bärande del i avregleringarna av accessnätet för fast telefoni samt el- och naturgasnätet. Det har huvudsakligen motiverats utifrån konkurrensskäl och konsumentnytta. Erfarenheten av tidigare genomförda avregleringar – till exempel av telemarknaden – är att konkurrensen ökar och priserna pressas. Samtidigt bör det framhållas att fjärrvärmen, på grund av höga energiförluster vid transporter, är begränsad till regioner och har en mer lokal prägel till skillnad från bland annat eldistribution och telekommunikationer.
Generellt innebär en konkurrenssituation mellan olika leverantörer att priserna för konsumenterna sjunker, medan monopol medför onödigt höga priser. Förvisso har inte fjärrvärmen monopol eftersom den konkurrerar med alternativa uppvärmningsmetoder såsom direktverkande el, värmepumpar, olje-, ved- och pelletspannor, men konkurrens mellan fjärrvärmeleverantörer bör kunna ha positiva effekter för konsumenterna.
Fjärrvärme har en viktig roll i omställningen av energisystemet. Utbyggnaden av fjärrvärmen har bidragit till ett kraftigt minskat oljeberoende, ett effektivare energiutnyttjande, en allt högre användning av förnybara bränslen, en förbättrad tätortsmiljö och minskade utsläpp av klimatpåverkande gaser.
Att öppna fjärrvärmenäten för fler än en leverantör kan möjliggöra att spillenergi från industriprocesser som idag inte används kan bidra till uppvärmning av bostäder och kommersiella lokaler. Svensk Fjärrvärme har i samarbete med SCB beräknat den teoretiskt möjliga spillvärmepotentialen till cirka tio terawattimmar. Dagens spillvärmeutnyttjande uppgår till cirka fyra terawattimmar. ÅF Energi & Miljö AB gör i rapporten Tekniska förutsättningar för tredjepartstillträde i fjärrvärmenäten bedömningen att potentialen för ökat användande av spillvärme är i storleksordningen tre till fyra terawattimmar.
Sverige har i ett internationellt perspektiv en mycket stor andel fjärrvärme i energimixen. Det innebär bland annat att det finns få internationella exempel på hur omfattande fjärrvärmenät kan regleras, och exempel på att TPA-regimer genomförts för fjärrvärme saknas helt. Detta innebär att vi i Sverige själva grundligt måste utreda hur TPA kan genomföras och hur en ny reglering av leverantörsansvar och nättillträde kan se ut.
I Fjärrvärmeutredningens betänkande Fjärrvärme och kraftvärme i framtiden (SOU 2005:33) diskuterade utredaren Bengt Owe Birgersson ett införande av TPA i fjärrvärmenäten. Utredaren menade att det är tekniskt möjligt att införa ett fullständigt tredjepartstillträde, men att detta ändå inte är önskvärt på grund av bland annat juridiska och tekniska orsaker. Sedan betänkandet presenterades har insikten om behovet av att ställa om samhället mot klimatneutralitet vuxit. Därför har behovet av en utbyggd fjärrvärmesektor som kan minska klimateffekterna av uppvärmning blivit större.
En principiellt viktig fråga som måste lösas – och som inte behandlas i Fjärrvärmeutredningens betänkande – är vilket ansvar ”tredjepartsleverantörer” ska tvingas ikläda sig. Frågor som måste lösas är vad som händer om en värmeleverantör går i konkurs eller om ett industriföretag som levererar spillvärme till fjärrvärmenätet lägger ned sin verksamhet. Konsumenterna har ett legitimt krav på hög leverenssäkerhet som kan komma att hotas vid en situation där en stor leverantör plötsligt försvinner. Idag finns en fungerande reglering av leverantörernas ansvar och en sådan måste också finnas på en TPA-marknad för fjärrvärme.
Det är angeläget att fjärrvärmenäten i Sverige växer, att lokala nät knyts samman och att ny bebyggelse kopplas till existerande nät. Fjärrvärmeleveranserna beräknas öka med cirka tio terawattimmar fram till år 2010 och Svensk Fjärrvärme bedömer att fjärrvärmen har potential att långsiktigt nå 75 procent av den svenska uppvärmningsmarknaden. Detta motsvarar leveranser på cirka 80 terawattimmar, vilket kan jämföras med dagens knappt 50 terawattimmar. Om utbyggnaden av fjärrvärme ska fortsätta krävs emellertid att det finns ekonomiska incitament för privata aktörer att investera i näten. En risk med TPA är att tillgången till existerande fjärrvärmenät innebär att avkastningen från nyinvesteringar blir för liten för att fortsatt utbyggnad ska ske.
Även ur miljösynpunkt finns risker med TPA, vilket Fjärrvärmeutredningen också konstaterade. I händelse av att ett högeffektivt kraftvärmeverk utsätts för konkurrens av spillvärme från en industri i samma fjärrvärmenät kan effekten bli att relativt klimatneutral elproduktion försvinner. Om den uteblivna elproduktionen ersätts med importerad el från kolkondenskraftverk i utlandet måste det anses som en nackdel för miljön. Risken för att energiproduktion med låg klimatpåverkan slås ut måste bedömas och om möjligt förebyggas inför ett införande av TPA.
Enligt mitt förmenande bör Sverige införa någon form av reglerad tillgänglighet för tredje part i fjärrvärmenäten. Detta kan dock inte ske med mindre än att föreliggande juridiska, principiella och tekniska problem med TPA i fjärrvärmenäten grundligt utreds.