Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt uppställning:
Ingen klimatpolitik utan energipolitik. Det är beklagligt att konstatera att regeringen än en gång lyckas prestera en energipolitik som inte tar fasta på den verkliga utmaningen, nämligen att en effektivare användning av energi är nödvändig för att minska klimatpåverkan. Vänsterpartiet anser att energipolitiken måste vara målinriktad och genomförbar. Energikostnaderna har ökat betydligt snabbare än konsumentprisindex och har för vanliga familjer blivit en betungande utgiftspost.
Bostäder, lokaler och service står för ca 40 % av Sveriges energianvändning. Under 1970 till 1990 minskade oljeförbrukningen för uppvärmning med 90 %. Denna minskning ersattes av kärnkraftsel för uppvärmning och en ökad biobränsleanvändning i fjärrvärmeverk. El blev den dominerande värmekällan i svenska bostäder och lokaler. Den höga elförbrukningen, särskilt under vinterhalvåret, medför betydande ledningsförluster. I samband med oljekrisen på 1970-talet genomfördes många energibesparande åtgärder med statligt stöd.
All energiproduktion påverkar vår omgivning på ett negativt sätt. Den värdefullaste kWh är därför alltid en negawattimme, dvs. en sparad kW – den kWh som aldrig behöver tillverkas. Så länge kostnaden för en sparad kWh är lägre än att producera en ny kWh bör effektiviseringsåtgärder genomföras. I dag fördelas ansvaret för energieffektivisering på flera olika statliga myndigheter. Denna uppdelning på flera olika myndigheter har gjort att ansvaret för uppföljning av mål och insatser fallit mellan stolarna. Vänsterpartiet delar Kommissionen mot oljeberoendes uppfattning och föreslår att en programmyndighet inrättas, ”Centrum för energieffektivisering”, i samverkan med berörda myndigheter. Dess uppgift föreslås vara att inom bostads- och lokalsektorn minska bruket av fossila bränslen med 35 % och att minska elförbrukningen med 30 % till år 2020 utifrån dagens nivå. Centret bör också ha uppdraget att följa energieffektiviseringen inom denna och andra sektorer, samt årligen lämna en redovisning av hur målen uppnåtts och ge förslag till åtgärder för fortlöpande höjda målsättningar till riksdag och regering. Stödet för energiinvesteringar i offentliga lokaler utgår från ett helhetsperspektiv. Dagens stöd för konvertering från direktverkande el, stöd för solvärme och energieffektiva fönster är punktvisa insatser och ger begränsade incitament för att tillvarata en fastighets hela spar- och energieffektiviseringspotential.
Ett sätt att kanske förbättra incitamenten till genomgripande energieffektiviseringsåtgärder kan vara långsiktiga lån med låg ränta. Ett annat är att delar av kostnaderna återbetalas i form av bidrag. Centrum för energieffektivisering bör utarbeta lämpliga och kostnadseffektiva åtgärder, som en utveckling av nuvarande stödinsatser.
Att inte fortsätta kärnkraftsavvecklingen i enlighet med det beslut Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna tog 1997 är inte bara ett formidabelt risktagande utan även ett hinder för nödvändiga framtidsinvesteringar. Regeringen avser att tillåta en effekthöjning av reaktorer och en fördubbling av deras livslängd till 60 år.
Vänsterpartiet anser att regeringens kärnkraftsvänliga politik med effekthöjningar, ökad livslängd och på sikt nya reaktorer inte bara ökar riskerna för en allvarlig reaktorolycka, där kanske miljoner människor förgiftas av radioaktivitet och tvingas att flytta, utan också avviker starkt från regeringens klimatpolitik. Avfallsfrågan är inte löst. Till det kommer de ökade risker för plutoniumspridning med allt fler kärnkraftverk i världen och därmed en ökad säkerhetsrisk. Med det elöverskott som uppstår genom alternativen skapas möjligheten att avveckla kärnkraften.
Regeringen anslår 100 miljoner kronor till anslaget Energiteknik. Vi menar att insnävningen till enbart energi och anslagets storlek inte är den signal som nya tekniker på miljö- och energiområdet efterfrågar. Därför anslår Vänsterpartiet 250 miljoner kronor per år i tre år för att motverka den eftersläpning som finns inom skapandet av miljö- och energiteknikföretagandet i Sverige.
En översyn av elcertifikatsystemets storlek och nedtrappning måste göras för att skapa möjlighet för alternativ som vindkraft, solkraft och vågkraft att få plats. Översynen av nedtrappningen bör göras för att inte kol- eller gasanvändningen skall öka. Ökade ansträngningar för att få in nya länder i systemet bör göras.
Med tanke på de skador som uppkommer och de utsläpp som görs från torvbrytningen bör torvens skattebefrielse på koldioxidområdet upphöra.
Genusperspektiv har anlagts i liten omfattning inom energisektorn. Detta arbete måste öka och stärkas.