2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Motivering 3
4 Förädla det statliga företagandet 3
5 Strategin för statens företag 4
5.1 Vattenfall 4
6 Öka det statliga ägandet 5
6.1 Arlandabanan 6
6.2 Öka resandet med tåg 7
6.3 Sveaskog 8
6.4 LKAB 9
6.5 Nygammal statlig bank 9
7 Omstruktureringar i de statliga företagen 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regeringens statliga politik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en offensiv statlig politik.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förädla det statliga företagandet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att varje statligt ägt företag ska ha en av riksdagen fastställd ägarstrategi, som anger motivet till att staten är ägare och som är vägledande för styrelser och bolagsstämmor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att riksdagen ska utse styrelser på förslag av regeringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att samhällsnyttan alltid ska stå i fokus för ägarstrategin.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Vattenfall i ägardirektiven tydligt ska styras mot att öka sina investeringar i förnybar energi.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om Vattenfalls internationella verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta initiativet till en utredning om hur en del av Vattenfalls vinst ska reserveras för en fond.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ny strategi för Sveaskog.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om LKAB:s inleverering till staten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka ägarandelen i Nordea.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om SBAB.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om omstruktureringar av de statliga företagen.
1 Yrkandena 12 och 13 hänvisade till FiU.
Under sina två år vid makten har den borgerliga regeringen avhänt den svenska staten och de svenska medborgarna alltmer makt. Genom att sälja statens andel av den svenska börsen, OMX, till börsen i Dubai har inflytandet på det finansiella området minskat. Regeringen har även sålt det statliga fastighetsbolaget Vasakronan som kunde ha varit en stöttepelare i dessa oroliga tider på bostadsmarknaden. Regeringen har visat en passivitet i skapandet av en ny bankakut och har nu i elfte timmen börjat skissa på en sådan, samtidigt som krisen på finansmarknaden har förvärrats alltmer. Beslut finns också om att göra sig av med SBAB, ännu en finansiell stöttepelare, och sälja ut det sista av innehavet i Nordens största bank – Nordea. Samgående mellan svenska och danska posten, med krav på börsintroduktion, öppnar också för en privatisering av postväsendet.
I regeringens årliga skrivelse om de statliga företagen, skriver de att en genomgång av övriga statliga företag ska göras med syfte att pröva skälen till ett fortsatt statligt ägande. Hittills har regeringen pekat ut vad man ska sälja under mandatperioden, men med tanke på regeringens skrivelse, kan vi förvänta oss att fler statliga företag hamnar på utförsäljningslistan, och därmed kommer möjligheten att använda statliga företag till offensiva satsningar till gagn för det svenska folkhushållet att minska dramatiskt. Det bör ges regeringen till känna.
Mot denna utförsäljning vill Vänsterpartiet sätta en offensiv statlig företagspolitik där vi försöker se framåt på utvecklingen i världsekonomin och i det svenska samhället i vilket staten naturligt har en roll att spela, dels när det gäller att förädla det statliga företagande som nu existerar, dels även utveckla det på sådana områden som vi ser som nödvändiga. Detta bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet har under tidigare regeringssamarbete fått igenom krav på att statliga företag ska utveckla policyer för miljö och jämställdhet samt införa aktiv personalrekrytering för att motverka etnisk diskriminering. Den senaste framgången är att de större statliga företagen nu har öppna stämmor. Nu är det dags att öka takten. Följande frågor anser vi måste utvecklas:
De statliga företagen ska inte bara ha ett globalt ansvar utan också lokalt. Därför bör det i varje årsredovisning redovisas hur företagen varit aktiva lokalt. Nu kommer äntligen de statliga företagen att redovisa hållbarhet efter Global Reporting Initiatives (GRI) riktlinjer. Risken finns dock att just det lokala deltagandet hamnar i skuggan av andra delar.
Hela processen när det gäller tillsättning av styrelse ska göras offentlig och transparent. I dag är insynen i tillsättandet av styrelsen i ett statligt företag betydligt sämre än i ett privat. Efter att koden som reglerar vissa etiska frågor inom näringslivet kommit till kan man följa den valberedning som tillsätter styrelseledamöter i ett privat företag. Detta går inte att göra i ett statligt företag eftersom själva beslutet tas av ministern ensam. Det betyder att de anonyma tjänstemän som ligger bakom urvalsprocessen inte namnges.
Arvoden för tjänstemän från Näringsdepartementet som sitter i styrelserna som en del av sitt jobb bör helt tas bort. Ingen misstanke om dubbla lojaliteter får finnas.
Könsfördelningen på VD/GD-nivå och i ledningsgrupperna måste bli bättre. Ett konkret datum bör sättas för när vissa nivåer ska uppnås. I regeringens skrivelse om de statliga företagen från hösten 2007 är förhållandet 40 män och 7 kvinnor som VD. Ledningsgruppen har något bättre siffror, 205 män och 101 kvinnor. Styrelsearvoden skiljer sig fortfarande mellan män och kvinnor. Detta måste rättas till.
Redovisningen behöver utvecklas på många områden. En beskrivning av rehabiliteringsinsatser bör införas. Sjukfrånvaron framgår numera i översikten från de statliga företagen. Tillfälliga kontra fasta anställningar bör anges och ambitionen med riktning fasta anställningar bör finnas med. En redovisning av hur de statliga företagen minskar eller förändrar sin miljöpåverkan vad gäller utsläpp, buller, avfall med mera bör införas. Krav på hur även underleverantörer och konsulter successivt förs in i den egna miljöredovisningen bör ställas. Detta bör ges regeringen till känna.
Vänsterpartiet anser att varje statligt ägt företag ska ha en av riksdagen fastställd ägarstrategi, som anger motivet till att staten är ägare och som är vägledande för styrelser och bolagsstämmor. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Riksdagen ska utse styrelser på förslag av regeringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Samhällsnyttan ska alltid stå i fokus för ägarstrategin samtidigt som företagen bedrivs ekonomiskt effektivt. I de fall viktiga samhällsintressen står i konflikt med vinstkrav ska målsättningen i ägarstrategin ses över. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vattenfall är det i särklass största statliga företaget med den ojämförligt största inlevereringen till statskassan. Vattenfall måste därför ägnas särskild uppmärksamhet.
Vänsterpartiet anser att statliga bolagen ska gå i spetsen för en energiomställning. Vattenfall bör vara ledande både nationellt och internationellt när det gäller investeringar och utveckling av förnybar energi. Trots att de ägardirektiven till Vattenfall som togs på bolagsstämman år 2005 var ett steg i rätt riktning anser vi att bolagets insatser för en energiomställning måste öka betydligt här hemma och i andra länder. Vattenfall behöver tydligare politiska riktlinjer i sin verksamhet.
Företaget gör i dag stora investeringar i brytning av brunkol samt fossila kraftverk och kärnkraftverk. Vi anser att företaget i ägardirektiven tydligt ska styras till att öka andelen investeringar i förnybar energi. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vattenfalls internationella verksamhet ska dessutom drivas på ett ekologiskt, socialt och ansvarsfullt sätt i enlighet med gällande lagstiftning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vattenfall har de senaste åren gjort stora vinster som tillfaller statskassan. En stor del av denna vinst har möjliggjorts genom ökad miljöbelastning från fossila energikällor, kärnkraft och vattenkraft. För att ytterligare öka tempot i energiomställningen och klimatarbetet vill vi reservera en del av företagets kommande vinster i utveckling av förnybara energikällor och energieffektivisering i en fond. Vår bedömning är att 10 procent utgör en lämplig nivå att tillföra fonden. Vi anser att en utredning om hur en del av Vattenfalls vinst ska reserveras för en fond för forskning, utveckling, investeringskapital och kommersialisering av energi- och miljöteknik ska genomföras. Detta bör riksdagen föreslå regeringen.
Vänsterpartiet ser att det finns ett antal strategiska områden där det statliga ägandet mycket väl kan öka. Arlandabanan bör lösas in när möjligheten finns 2011 för att öka möjligheten till bättre kollektivtrafik till och från Arlanda. SJ:s avkastningskrav bör sänkas för att öka möjligheten till investeringar och ökat tågresande. Sveaskog bör öka sitt skogsinnehav av både näringslivspolitiska och miljöpolitiska skäl. Möjligheterna till en ny statlig folkrörelsebank bör undersökas. LKAB bör ges möjlighet att öka sina investeringar i Malmfälten. För att skapa större förutsättningar för att både utveckla miljöteknikområdet och skapa arbetstillfällen i Sverige behöver en miljöteknikfond inrättas.
Vänsterpartiet anser att staten ska lösa ut den option som finns när det gäller Arlandabanan. Optionen innebär att staten kan överta ägandet och ansvaret för Arlandabanan. Ett statligt ägande skulle kunna innebära
sänkta priser på Arlandabanan,
ökat resande med tåg till och från flygplatsen, vilket omfattar både resenärer och dem som arbetar vid flygplatsen,
ökad spårkapacitet på stambanan mellan Stockholm och Uppsala, vilket är en sträcka som i dag är hårt belastad,
ökade möjligheter för pendeltåg att färdas direkt till Arlanda,
ökade möjligheter för regionala tåg i Mälardalen att färdas direkt till Arlanda,
ökade möjligheter för fjärrtåg att färdas via eller direkt till Arlanda utan att passera Stockholm Central.
Arlandabanan invigdes 1999 och var ett OPS-projekt (Offentlig Privat Samverkan). Statens aktör i samfinansieringsprojektet är A-Banan Projekt AB. Motpart på den privata sidan är A-Train AB. Det privata bolaget hade ansvar för att bygga anläggningen och driver Arlanda Express. Hela järnvägsutbyggnaden kostade cirka 6 miljarder kronor, varav staten stod för cirka 4,3 miljarder och det privata bolaget för 1,7 miljarder. Staten har överlåtit rätten att trafikera järnvägen samt möjligheten att ta ut ersättning av andra operatörer som utnyttjar järnvägen under de 45 år som projektavtalet gäller.
Syftet med den nya järnvägsförbindelsen mellan Stockholm och Arlanda var att den skulle gagna samhället, bland annat genom en mindre belastning på miljön, en säkrare trafiklösning och ökad tillväxt. Ett annat viktigt syfte var att den skulle öka integration mellan lokal, regional eller nationell tågtrafik och Arlanda flygplats. Inget av detta har dock blivit verklighet.
För att maximera vinsten har A-Trains profil varit att rikta in sig på resenärer med hög betalningsvilja. Den höga avgiften har lett till att bussarna till Arlanda fortfarande har en hög marknadsandel och att även taxiresor till flygplatsen står sig i konkurrens med tåget. Detta ger inte vare sig minskade miljövinster eller minskad trängsel på vägbanorna. Men det är även så att konsortiet tar ut en extra avgift av andra tågföretag som stannar vid Arlanda. Detta görs för att högbetalande resenärer med Arlandabanan inte ska välja ett billigare fjärrtåg. Det leder naturligtvis till att andelen tåg som stannar vid Arlanda är färre än vad det kunde vara.
Allt detta leder till ett dåligt resursutnyttjande av järnvägskapaciteten och att miljöeffekterna uteblir eller förminskas mot vad som skulle kunna vara fallet. Avgifterna för att åka med Arlandabanan sätts utifrån företagsekonomiska grunder. Lägre avgifter skulle däremot bidra till att fler tar tåget. Det skulle även betyda att Arlanda flygplats kan klara sitt utsläppstak, som i dag är nästan fullt utnyttjat.
Mycket talar för att OPS-lösningar som ex. Arlandabanan leder till ökade samhällskostnader, samtidigt som makten över projekten skjuts från den offentliga sfären till den privata.
Vänsterpartiet anser att infrastrukturinvesteringar ska fattas av demokratiska organ samt beslutas och förvaltas av statliga eller kommunala myndigheter med en öppen insyn i verksamheten. Det är samhällsekonomiskt effektivt att äga och driva infrastruktur. Om ägandet inte är gemensamt leder det lätt till målkonflikter mellan företagsekonomiska bedömningar å ena sidan och samhällsekonomiska aspekter å andra sidan. Arlandabanan är ett exempel som tydliggör detta problem. Men staten har möjlighet att rätta till de problem som nu uppstått. I avtalet mellan staten och konsortiet finns en optionsrätt, som betyder att staten kan lösa ut A-Train när som helst efter 15 år om regeringen bedömer att det finns brister i trafikens samordning och integration. Som vi påvisat här ovan föreligger det stora samordningsproblem som går ut över människor och miljö. Därför bör staten överta ansvaret för Arlandabanan. Detta tas upp i en annan motion.
Vi anser att avkastningskravet på SJ ska tas bort eftersom det leder till en stark fokusering på att skapa vinst. Så kallat vanliga resenärer får stå tillbaka eftersom inriktningen är att konkurrera med flyget om höginkomstresenärer och inte minst tjänsteresor. SJ:s påtvingade inriktning blir därmed ett sätt att fokusera på marknadsandelar där män dominerar. Kvinnors, ungdomars och pensionärers möjligheter att färdas med tåg anses inte lika mycket värda. Avkastningskravet missgynnar den regionala utvecklingen och försvårar möjligheten att nå nationella miljömål.
Från början var SJ en samhällelig nyttighet, ”hela folkets järnväg”. Men genom olika trafikpolitiska beslut har företaget nu som främsta mål att gå med företagsekonomisk vinst. SJ:s lönsamhetsmål uppgår till 10 procent avkastning av det egna kapitalet. Men det är inte bara vinst SJ AB ska göra, utan företaget har även ett avkastningskrav/utdelningsmål. Det betyder att staten kräver utdelning till statskassan på 33 procent av den redovisade nettovinsten. För 2006 betydde det att SJ levererade in 150 miljoner kronor till staten.
Även om det inte går att göra en helt rättvis jämförelse med Danmarks motsvarighet, Danske statsbaner (DSB), på grund av att det är ett affärsverk och inte ett aktiebolag som SJ AB kan vi ändå notera att den danska staten ser sitt tågföretag som så viktigt att det varje år tilldelas fyra miljarder danska kronor från staten.
Lönsamhets- och utdelningskravet gör att SJ AB tvingas prioritera bort relativt sett lågtrafikerade sträckor i glesbygd. Det leder även till att resenärer utifrån ekonomiska utgångspunkter istället väljer flyg eller långfärdsbussar, eftersom det är förhållandevis dyrt att resa med tåg i Sverige. Statens krav gör alltså att färre åker tåg, vilket är helt orimligt om vi vill minska klimatpåverkan. Så om utbud av tåg och sänkta biljettpriser ska bli verklighet, kan inte staten använda SJ som mjölkko. Ska de trafikpolitiska målen förverkligas måste fler ges en reell möjlighet att åka tåg istället för flyg, buss eller bil. SJ AB:s utdelningskrav till ägaren, det vill säga staten, bör därför avskaffas och lönsamhetsmålet sänkas till 5 procent. Ovanstående tas upp i annan motion.
För att värna jobben inom skogsnäringen och öka möjligheten att möta framtidens resurskonflikter gällande att använda skogsmark för utvinning av virke, bioenergi, skydd av biologisk mångfald och kolsänkor ser vi ett behov av att se över hur ett utökat starkt ägande av skog kan bidra till att möta dessa utmaningar på ett modernt och ansvarsfullt sätt. Skogsnäringen har alla karakteristika för en viktig infrastruktur. Näringen finns också över hela landet och är viktig i glesbygden både för sågverken, massa- och pappersindustrin och pelletstillverkningen, och även för natur- och ekoturismen. Samtidigt är skogsnäringen idag hårt trängd. Bara under det här året har kommit besked om nedläggning från ett antal mellansvenska bruksorter på pappersmassesidan. Även sågverk läggs ned eller drar ned på produktionen.
Staten är i dag en stor ägare av skogsmark, men det statliga ägandet är spritt på många olika myndigheter och bolag. Vi ser därför ett behov av samordning, utveckling och klargörande av syftet med nuvarande innehav och ägande av skog. Samtidigt behöver naturvården och de sociala värdena i form av naturturism, rekreation och upplevelser och kulturmiljövärden som finns i våra skogar utvecklas och stärkas.
Vänsterpartiet ser en stor framtida potential i att en större andel av skogsråvaran förädlas i Sverige, vilket också ger fler arbetstillfällen. Satsningar på biodrivmedelsproduktion av inhemska förnybara bränslen kan i Sverige enligt Lantbrukarnas riksförbund (LRF) under vissa förutsättningar ge 25 000 nya jobb fram till år 2010. Antalet sysselsatta är resultatet av investeringar i nya anläggningar, driften av dessa samt produktion av energiråvaran. Biobränslen svarar i dag för nästan en fjärdedel av Sveriges totala energianvändning.
I dag står skogsnäringen inför stora utmaningar. Tillgången till billig import av skogsråvara har minskat och pressen på hur den inhemska skogsråvaran ska användas har ökat. Samtidigt som produktionsmålen utvecklas följer förpliktelser att skogsbruket bedrivs på ett ekologiskt hållbart sätt och att mark avsätts för skydd av hotade arter och biologisk mångfald. Mot den bakgrunden bör Sveaskog och den övriga branschen utveckla ett närmare samarbete med högskoleforskningen, vilket vi återkommer till i samband med forskningspropositionen, för att både öka förädlingsgraden av skogsråvaran, och utöka trähustillverkningen av både offentliga byggnader och flerfamiljshus.
Att stoppa förlusten av biologisk mångfald är bland det viktigaste miljöarbete som kan göras i Sverige i dag. Samtidigt behövs skogen för virke och bioenergiutvinning. För att möta dessa olika intressen behövs en nationell strategi utvecklas. Den fortsätta utförsäljningen av statlig skogsmark till privata skogsbrukare blir i detta avseende direkt kontraproduktivt. Vänsterpartiet anser att Sveaskog istället ska öka sitt innehav av skog. Medel kan dels tas från den egna vinsten och när så behövs föras över från andra statliga bolag. Sveaskog skulle genom ett utvecklat ägande dessutom kunna få fler markområden att byta med, då privata markägare köps ut vid bildande av naturreservat. Sveaskog skulle dessutom kunna bli ett nav inom hela branschen vad gäller framförhållning och distribution av råvara till bl.a. köpsågverk i inlandet. Dessa sågverk är oerhört viktiga för att hålla igång hela bygder. Sveaskog har också visat sig vara en föregångare inom nya områden vad gäller miljö, turism och friluftsliv. De har gått i spetsen för att använda kemikaliefria plantor, en viktig åtgärd för såväl den enskilde plantutsättaren som för miljön. Detta bör ges regeringen till känna.
LKAB är ett gruvbolag som haft mycket stor nytta av att vara i statens ägo. Lönsamheten har under vissa perioder historiskt varit svag. Staten har dock förutom att se till värdet av gruvproduktionen även sett det regionalpolitiska värdet och stått kvar som ägare.
LKAB är nu inne i en mycket framgångsrik period men står samtidigt inför enormt stora investeringar. 2005 beslutade LKAB om ett 10-årigt investeringspaket på ca 23 miljarder. Drygt hälften av besluten är idag genomförda eller igångsatta. LKAB har beslutat att anlägga ny huvudnivå i Kiruna respektive Malmberget. Det innebär att stora delar av Kiruna och hela Malmberget måste flyttas på grund av den ökade rasrisken. Näringsministern har deklarerat att kostnadsansvaret är något mellan kommunerna och LKAB. Vänsterpartiet anser att LKAB måste få möjligheter att till fullo finansiera de kostnader som gruvbrytningen medför där bland annat omdaningen av Kiruna och Malmberget ingår. För att de stora investeringarna i samband med de båda stadsflytten i Malmfälten ska bli framgångsrika bör bolagets inleverering till staten minska. Vänsterpartiet anser att LKAB, som ett första steg, under en treårsperiod ska få sin inleverering till staten minskad med 75 procent. Detta bör ges regeringen till känna.
Med tanke på den kris som det finansiella betalningssystemet genomgår och den bristande konkurrensen på banksidan menar Vänsterpartiet att frågan om ett nytt bankkoncept bör vara högaktuellt.
Istället för att göra som regeringen och avisera en utförsäljning av sitt avgörande inflytande över Nordea anser Vänsterpartiet att man ska vända trenden. Nordea är den bank som kanske står starkast av alla nordiska storbanker under den nuvarande krisen. Den är välskött och har en bra intjäningsförmåga.
För att möta den allt hårdare konkurrensen på finansmarknaden och den finansiella kris som vi i dag upplever, är det av vikt att Sverige fortsättningsvis har en bank med ett stort statligt inflytande. Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att regeringen bör undersöka möjligheterna att ytterligare öka sin ägarandel i Nordea. Detta bör ges regeringen till känna.
Effekten av den finansiella krisen kan vi se i en vikande bostadsmarknad och stigande boräntor. Detta leder till att alltfler hushåll i framför allt överhettade regioner kommer att få det kärvare ekonomiskt. Att regeringen fortsätter sina planer på att sälja ut det statliga bolåneinstitutet SBAB är däremot vansinne och ökar knappast konkurrensen på bolånemarknaden. Regeringen bör omedelbart avbryta alla tankar på att sälja eller minska statens ägande i SBAB. Detta bör ges regeringen till känna.
I dag finns en möjlighet till omstrukturering av de statliga företagen, vilket innebär att man kan överföra kapital mellan de olika statliga företagen vid behov. Denna möjlighet upphör vid årsskiftet. Vänsterpartiet anser att den möjligheten bör förlängas så att de statliga företagen kan drivas så rationellt som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.