Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn för att klargöra hur etableringen av kreditgarantiföreningar kan stödjas och hur lagstiftningen kan möjliggöra att också kommunerna kan skjuta till driftsstöd och kapital.
Småföretagen, dvs. företag med mindre än 50 anställda, omfattar över 99 % av alla företag i Sverige och dominerar samtliga branscher.
Tillgången till finansiering är en viktig aspekt för att främja entreprenörskap. Små och medelstora företag behöver pengar för att starta, växa och förändras. Här gör alliansregeringen och andra olika insatser, vilket är mycket bra.
Tillgången till riskkapital lyfts ofta fram som en förutsättning för entreprenörskap. Om vi definierar riskkapital = delägarkapital/aktiekapital så innebär det dock att den som går in med kapital i ett litet företag fort blir huvudägare. En företagare som har ett aktiekapital på hundratusen kronor blir i praktiken av med ”sitt företag” om en utomstående aktör går in med nytt kapital i företaget. Det vill inte de flesta företagare. Det är ju deras livs idé som de skapat med företaget.
Det är därför det är så viktigt att det finns bra lånemöjligheter även för små företag.
Med det regelverk som i dag styr bankernas bedömningar är det ibland svårt att klara möjligheten att via banklån finansiera företagen full ut. En väg att förbättra lånemöjligheten för företagen är att stödja utvecklingen och uppbyggnaden av kreditgarantiföreningar. Det är en global idé för lokal nytta.
Runt om i landet har kreditgarantiföreningar etablerats. Kreditgarantiföreningarnas syfte är att genom kreditgarantier, rådgivning och mentorskap stärka framförallt de små och medelstora företagen. Målet för föreningarna är att fungera som ett stödsystem och grundar sig på ett helhetsperspektiv där man bygger upp ett kompetensnätverk runt företagaren med bland annat mentorskap och rådgivning och där kreditgarantin är en viktig del. Kreditgarantiföreningarna har ett väl utvecklat system för att hantera och begränsa riskerna med sitt engagemang. Under hela processen genomförs analyser och man har en nära och kontinuerlig uppföljning med kredittagaren.
Kreditgarantiföreningarna arbetar med ett lokalt kapital, ofta är det fackliga organisationer, lokala banker, kommuner och privatpersoner som valt att gå in med insatser i föreningarna. Vad gäller kommunerna finns det i dag en diskussion huruvida man kan gå in med driftsstöd och kapital eller ej, besluten har i några kommuner överklagats.
Elva regionala kreditgarantiföreningar samt en branschspecifik förening har för närvarande en operativ verksamhet, dvs. har beviljat och ställt ut garantier för lån. Ytterligare sju kreditgarantiföreningar är under uppbyggnad och klara att behandla ansökningar. Dessa föreningar ingår i Kreditgarantiförening Sverige, SKGF. Hittills har cirka två hundra företag fått garantier beviljade och utställda. Övre Norrlands kreditgarantiförening har en egen modell för verksamheten men är inte medlem i SKGF.
Genom Nuteks program för kreditgarantiföreningar har flertalet av föreningarna haft ett stöd för att starta verksamheten. Processen att nå en etablering av verksamheten tar dock tid, och flera föreningar har i dag stora problem med att klara uppställda mål p.g.a. bristande resurser.
Jag anser att en översyn bör göras för att klargöra hur etableringen av kreditgarantiföreningar i landet, på ett offensivt sätt, kan stödjas. I detta bör även prövas hur lagstiftningen kan ändras så att också kommunerna kan skjuta till driftsstöd och kapital. Detta bör ges regeringen till känna.