Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förenkla företagens uppgiftsinlämning till myndigheter.
Det pågår just nu ett stort regelförenklingsarbete inom Regeringskansliet. Målet är att minska företagens administrativa kostnader för samtliga statliga regelverk med minst 25 procent fram till hösten 2010. Det är bra. En viktig fråga att lyfta in i detta arbete bör vara att få ordning på det blankettregn som drabbar företag och att förenkla kraven på uppgiftslämnande. Svenska företag fyller i miljontals blanketter årligen. Det som främst upplevs som ett problem är att flera olika myndigheter vill ha samma eller snarlika uppgifter från företagen.
När Näringslivets Regelnämnd, NNR, gjorde en sammanställning av företagens uppgiftslämnande 2005 visade det sig att 90 myndigheter årligen krävde in blanketter av företagen. Det kan också konstateras att samordningen mellan myndigheterna vid inhämtande av uppgifter från företagen är mycket begränsad. Uppgifterna som företag är skyldiga att lämna, och som tar tid att arbeta fram, kommer dessutom sällan företagen själva till direkt nytta.
Detta är inte effektivt. Det leder till onödigt dubbelarbete hos den som måste fylla i blanketterna men också för staten eftersom flera statstjänstemän uppenbarligen arbetar med att få in samma eller snarlika uppgifter från företagen. Det finns många sätt att förenkla detta. Ett förslag som bör diskuteras är att en enda myndighet, exempelvis SCB i Örebro eller Skatteverket, får i uppgift att samla samtliga statliga myndigheters uppgiftskrav på företagen. Sedan detta har skett bör inte någon myndighet få ställa nya uppgiftskrav på företag innan den har undersökt om dessa uppgifter redan finns tillgängliga hos en annan myndighet.
Ett annat förslag kan vara den lösning som vårt grannland Norge valt. Där har de Oppgaveregistret, vars uppgift är att samordna och förenkla uppgiftslämnarkraven på näringslivet. I Norge är själva registret ett så kallat metadataregister som innehåller information om vilka uppgifter som efterfrågas av vilka myndigheter. De uppgifter som företagen lämnar in återfinns hos de olika myndigheterna. Myndigheterna har sedan en skyldighet att, under överinseende av Oppgaveregistret, samordna och dela med sig av uppgifterna sinsemellan. Endast myndigheter som själva har stöd i författning för att hämta in en motsvarande uppgift direkt från företaget kan få tillgång till denna uppgift hos en annan myndighet. Denna begränsning finns bl a med hänsyn till den personliga integriteten. Inga myndigheter får lov att ställa krav på uppgiftslämnande utan att först kontrollera om detta redan utförts av annan myndighet.
Detta är två exempel på lösningar för att förenkla företagens hantering av uppgiftslämnande och som bör tas med i regelförenklingsarbetet. Det bör ges regeringen tillkänna.