Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stöd till bensinmackar i glesbygd.
De senaste åren har många tankställen försvunnit i landsbygdsområden, inte minst i Gävleborg. Förändringarna beror bland annat på att oljebolagen anser att det råder en överetablering av försäljningsställen. En annan problematik rör ansvaret för marksanering när en anläggning stängs. Det finns risk för att små bensinstationer drabbas av stora kostnader för sanering när de upphör med bensinförsäljning. Nya entreprenörer som tar över driften av en anläggning axlar också saneringsansvaret. Effekten kan därför bli att ingen är beredd att ta över driften.
För de svenskar som bor i glesbygden innebär utvecklingen en radikalt försämrad service. Ofta är bensinmacken lokaliserad tillsammans med andra tjänster som en lanthandel, kassaservice och systembolag. När bensinmacken försvinner tenderar övriga verksamheter också att läggas ned. Därför kan macken vara avgörande för en orts överlevnad. Att man som konsument tvingas resa flera mil extra för att tanka gagnar inte heller miljön.
Det finns exempel på enskilda samarbeten och initiativ för att motverka nedläggningen av tankställen i glesbygden. I Norge används numer mobila tankar som inte behöver grävas ner och därmed minskar risken för dyrbara saneringar. I Värmland har bensinmacksägare gått samman för att uppnå de stordriftsfördelar som är nödvändiga för att kunna fortsätta driften i egen regi. I Gävleborg finns planer på en liknande lösning. Ett stöd från samhället vore betydelsefullt för att underlätta för dessa lokala initiativ och stävja utarmningen av glesbygden. Därför bör förutsättningarna för ett sådant stöd utredas.