Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en förändring av ellagen.
Fram till dags datum dras nästan alla högspänningsledningar i luften och i planeringsfasen finns ofta ett antal alternativa sträckningar att förlägga ledningen på. Därefter väljs en sträckning ut och för den lämnas en koncessionsansökan in till energimyndigheten med efterföljande miljökonsekvensbeskrivning (MKB).
Den nuvarande lagstiftningen innebär att MKB genomförs på den teknik och sträckning som ansökan avser, utan hänsyn till andra tekniska lösningar. Enkelt uttryckt kan man säga att koncessionsansökan och miljökonsekvensbeskrivningen handlar om var ledningen ska förläggas, inte vilken teknik som används.
På senare tid har det blivit uppenbart att utvecklingen sprungit om lagstiftningen. Flera aktuella fall visar att vid planeringen av nya högspänningsledningar är inte sträckningen det centrala, varken utifrån miljösynpunkt eller från andra utgångspunkter, utan valet av teknik. Först beslutar nätägarens styrelse om ledningen ska förläggas som traditionell luftledning eller markkabel, därefter genomförs en miljökonsekvensbeskrivning på den valda tekniken. Detta förfarande innebär att enbart miljökonsekvenserna av det valda alternativet utreds och bedöms.
När valet står mellan olika teknikalternativ vore det naturligare att som en del i besluts-underlaget genomföra miljökonsekvensbeskrivningar för de aktuella teknikalternativen. Genom en ändring i 2 kap. 6–9 §§ ellagen (1997:857) kan flera teknikalternativ omfattas av en MKB, därmed skapas ett bättre beslutsunderlag redan inför teknikbeslutet. En förändring av ellagen i sådan riktning bör ske.