Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
Det svenska välståndet bygger i mångt och mycket på våra naturresurser. Inte minst historiskt har Sverige gynnats av den goda tillgången råvaror som skog och malm tillsammans med god tillgång på energi har bidragit till svensk tillväxt och välstånd. Men för att Sverige fortsatt ska kunna ta del av dessa enorma värden krävs en målmedveten satsning på utbildning, infrastruktur och inte minst energiförsörjningen. Till exempel vår viktiga basindustri inom pappersproduktionen är energiintensiv och kräver en långsiktigt säker tillgång på energi till konkurrenskraftiga priser. Och hela vårt samhälle är i högsta grad beroende av en trygg och säker energiförsörjning.
Men även andra sektorer av samhället är beroende av en trygg energiförsörjning. Sjukhus, banker och affärer är bara några exempel på verksamheter som stannar upp om inte eltillförseln fungerar. Likaså hela Internetsektorn drar enorma mängder elektricitet. I takt med tekniska framsteg blir allt fler sektorer i samhället allt mer elberoende. Tusentals jobb är och kommer att vara beroende av vår goda tillgång till elektricitet.
Det är därför av högsta vikt att Sverige för en långsiktig energipolitik som tryggar den framtida elförsörjningen. Det behövs fler energikällor i Sverige, inte färre. Elproduktion är något vi ska utveckla och värna om.
Politiken måste därför syfta till att underlätta för investeringar i ny elproduktion. Koldioxidutsläppen är vår tids största miljömässiga utmaning och energipolitiken måste syfta till att dessa ska minska.
Vi behöver ny teknik inom såväl nya områden som solenergi och vågkraft, men vi behöver också ny, säker och miljövänlig teknik inom redan beprövade sektorer som just kärnkraften.
Elproducenter hämmas i att uppföra ny, säker och miljövänlig elproduktion genom bestämmelsen i 5 a § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet där gällande lagparagraf anger att tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas. Därför bör denna paragraf rivas upp. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.