Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det av utländska företag och näringsidkare med verksamhet i Sverige ska krävas en behörig företrädare i landet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i lagen om tjänster på den inre marknaden uttryckligen ska framgå att arbetsrätten inte omfattas av direktivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att konsekvenserna av de nya reglerna om tyst beviljande måste följas upp.
Tjänstedirektivet är resultatet av ett hårt fackligt och politiskt arbete som avstyrt avarterna i kommissionens ursprungliga förslag. Förutsättningarna finns nu för att direktivet leder till större möjligheter för svenska företag och nya jobb. Tjänstesektorn står för tre fjärdedelar av förädlingsvärdet i ekonomin, och tillväxten har under de senaste tio åren varit mycket hög. Tjänsteexporten står dock bara för en fjärdedel av den totala handeln mellan EU:s länder, och tjänstedirektivet kan därmed bidra till en ökad tjänstehandel och större affärsmöjligheter för svenska företag. Ökad rörlighet och integrering av tjänstesektorn är av stor betydelse för ökad konkurrenskraft, tillväxt och nya jobb i Sverige och övriga EU.
För att handeln med tjänster ska fungera är det viktigt att olika länders modeller på arbetsmarknaden respekteras. Regeringen har dock inte tagit hänsyn till bestämmelserna i direktivet om att regelverket inte ska påverka det arbetsrättsliga området. Tvärtom innebär regeringens proposition en förnyad oklarhet om kollektivavtalens ställning och direktivets tillämpning. Dessutom innebär regeringens förslag till genomförande av direktivet att de fackliga organisationernas rätt till förhandling kränks. Detta riskerar hela kollektivavtalsmodellen. Vi anser att det även efter genomförandet av tjänstedirektivet måste finnas en behörig företrädare för utländska företag och näringsidkaren på plats i Sverige som är behörig att förhandla med facket. Detta är avgörande för att kollektivavtalsmodellen ska fungera i praktiken.
När nu tjänstedirektivet ska bli svensk lag visar regeringen alltså att man inte lever upp till sitt tal om vikten att värna den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi föreslår därför i huvudsak två ändringar. För det första att det även framöver ska vara praktiskt möjligt för arbetstagarorganisationerna att förhandla med de utländska företag och näringsidkare som bedriver verksamhet i Sverige. Och för det andra att den horisontella lagen justeras så att det tydligt framgår att arbetsrätten inte ska påverkas.
Regeringen föreslår att kravet i filiallagens 2 § på en i Sverige bosatt föreståndare för fysiska näringsidkare som inte är bosatta i Sverige tas bort inom EES-området. Detta innebär att de fackliga organisationernas förhandlingsrätt urholkas genom att det i dessa fall inte längre kommer att finnas någon motpart att föra förhandlingar med. I filiallagen (1992:160) föreskrivs att ett utländskt företag ska bedriva verksamhet i Sverige genom filial (2 § första stycket). Detta är inte ett absolut krav. Utländska företag kan välja att bedriva verksamhet i Sverige genom dotterbolag eller genom en agentur. Filialen ska stå under ledning av en verkställande direktör (8 §). Vd:n ska vara bosatt inom EES-området (9 §). Om Vd:n inte är bosatt i Sverige ska det utländska företaget anmäla en delgivningsbar person till Bolagverket (10 § andra stycket).
Om verksamheten inte bedrivs av ett företag utan av en enskild näringsidkare gäller att utländska medborgare eller utomlands bosatta svenskar är skyldiga att ha en i Sverige bosatt föreståndare med ansvar för den verksamhet som bedrivs här (2 § andra stycket).
Det är den fysiska närvaron av en behörig person – inte var denna person är bosatt – som är det viktiga. Kravet på en föreståndare som är bosatt i Sverige har fram till nu, i brist på annan reglering, tillförsäkrat att en behörig person finns att tillgå i Sverige. Nu föreslår regeringen att detta krav tas bort utan att det ersätts med något annat. De fackliga organisationerna har därför framhållit till regeringen att det är mycket viktigt att det finns regler som säkerställer att utländska företag och näringsidkare som är verksamma i Sverige har en behörig person på plats i Sverige, en person som kan förhandla om och träffa kollektivavtal och företräda företaget i frågor om lön och andra anställningsvillkor. Det var också den linje som den dåvarande socialdemokratiska regeringen drev under förhandlingarna om tjänstedirektivet. Det direktiv som slutligen antogs anger också tydligt att arbetsrätten och rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt vidta stridsåtgärder inte ska påverkas av tjänstedirektivet. De skrivningar som begränsade utrymmet att ställa krav på en behörig företrädare försvann. Regeringens förslag, som medför att det inte kommer att kunna ställas krav på utländska företag och näringsidkare att en behörig person finns på plats i Sverige för att förhandla och träffa kollektivavtal med facket, strider mot grundläggande fackliga rättigheter såsom rätten till förhandling.
Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis att verksamhet kommer att kunna bedrivas i Sverige utan att det finns någon behörig person på plats i landet till vilken facket kan överlämna förhandlingsframställningar, framställa krav på kollektivavtal och genomföra förhandlingar om löner och anställningsvillkor. Därmed påverkar det även arbetsrätten i strid med tjänstedirektivets artikel 1 punkt 6 och 7 samt skäl 14 om att direktivet inte ska påverka arbetsrätten eller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regeringens förslag står också i strid med bl.a. ILO-konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (särskilt artikel 4).
Till skillnad från regeringen ser vi det som mycket viktigt att värna den svenska kollektivavtalsmodellen genom att det finns en företrädare för utländska företag och näringsidkare i Sverige som är behörig att företräda dem i förhållande till arbetstagare och arbetstagarorganisationer i frågor som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Förekomsten av en behörig företrädare är viktig inte bara för att värna arbetstagarnas rättigheter. De förändringar vi föreslår är också ägnade att motverka att svenska företag missgynnas i förhållande till utländska, att främja en fungerande tjänstemarknad, skydda konsumenterna samt möjliggöra en effektiv tillsyn och kontroll av t.ex. hälso- och miljöföreskrifter, skattebestämmelser och arbetsmiljöföreskrifter. Inte minst är det viktigt att genom bibehållna kontrollmöjligheter bekämpa ekonomisk brottslighet.
Av dessa skäl avvisar vi regeringens föreslagna ändring i filiallagen och föreslår i stället att det nuvarande bosättningskravet ersätts med en bestämmelse som medför krav på att det på plats i Sverige ska finnas någon som är behörig att företräda utländska företag och näringsidkare i förhållande till arbetstagare och arbetstagarorganisationer, affärspartner, tjänstemottagare, domstolar och myndigheter. Detta förenklar också genom att man slipper olika regelsystem beroende på om företaget är baserat inom EES-området eller utanför detta. Vi anser att det är angeläget att frågan om en behörig företrädare får en snabb lösning. Det saknas anledning att avvakta en eventuell utredning av andra delar av filiallagen.
Förutom ändringar i befintliga lagar föreslår regeringen också en horisontell lag, lagen om tjänster på den inre marknaden. Denna lag inleds med en målsättningsbestämmelse som hänvisar till tjänstedirektivets allmänna principer, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. I denna portalparagraf anser vi att det tydligt måste framgå att arbetsrätten inte påverkas av tjänstedirektivet.
I tjänstedirektivet, artikel 1 punkt 6 och 7, framgår nämligen tydligt att direktivet inte ska påverka ”… arbetsrätten, dvs. sådana rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare …”. Direktivet ska inte heller påverka ”… rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder …”. Vidare framgår tydligt av artikel 4 punkt 7 jämfört med artikel 14 att regler som fastställts i kollektivavtal som arbetsmarknadens parter förhandlat fram inte kan vara ”otillåtna krav” i direktivets mening.
Vi delar de fackliga centralorganisationernas uppfattning att dessa mycket viktiga delar av direktivet också bör framgå av den svenska lagstiftningen. Det är av största vikt att det undantag för arbetsrätten som återges såväl i tjänstedirektivets skäl som i dess artiklar upprätthålls i praktiken när direktivet ska genomföras. Därför bör det också tydligt framgå av lagen om tjänster på den inre marknaden att innebörden i direktivet är att arbetsrätten inte påverkas samt att regler i kollektivavtal inte anses som otillåtna krav i direktivets mening.
Eftersom reglerna om tyst beviljande eller s.k. omvända stupstocksförfarandet innebär en nyhet i svensk förvaltning är det svårt att förutse deras konsekvenser. De nya reglerna om tyst beviljande behöver därför följas upp. Myndigheterna måste ha resurser att hålla uppsatta tidsfrister så att viktiga samhällsintressen tillgodoses.
Det är i dagsläget oklart i vilken utsträckning tjänstedirektivet faktiskt kommer att träda i kraft som planerat, och indikationer finns på att flera länder inte klarar av att hålla tidtabellen. Detta vore mycket olyckligt för såväl svenska företags som EU:s konkurrenskraft. Vi förutsätter därför att den svenska regeringen under ordförandeperioden aktivt driver på för att direktivet ska träda i kraft gemensamt i samtliga medlemsstater.