2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 4
4 Skydda strömmande vattendrag och fiskars reproduktion 4
4.1 Nationellt stopp av exploatering av rinnande vattendrag 4
4.2 Småskalig vattenkraft ska inte få gröna certifikat 4
4.3 Inrätta en ”nationallaxälv” 5
4.4 Öka satsningen på fiskevårdande insatser 6
4.5 Kraftbolagen ska åläggas bygga fiskvandringsvägar 7
4.6 Vattenfall AB ska säkerställa fiskvandringsvägar 7
5 Miljöanpassa vattenbruk 7
5.1 Satsa på ekologiskt hållbar och säker odling av fisk 7
5.2 Hindra spridning av sjukdomar från vattenbruk till vilda bestånd 8
5.3 Mål för minskad utsättning av fisk 9
5.4 Inrätta en rymningskommission 10
6 Åtgärder för ökade fiskbestånd till havs 10
6.1 Inför fiskestopp för alla hotade arter och bestånd 10
6.2 Stärk landningskontrollen 12
6.3 Inför fler marina skyddsområden med fiskeförbud 12
6.4 Fasa ut bränslesubventionerna till fartyg och fiskeflotta 13
6.5 Tydligare uppdrag till Ices 14
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett nationellt stopp av nyexploatering av rinnande vattendrag till ny vattenkraft.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utesluta småskalig vattenkraft ur systemet med gröna certifikat.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda förutsättningarna för inrättande av en ”nationallaxälv”.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att öka Fiskeriverkets budget för fiskevårdande insatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verkställa riksdagsbeslutet att införa lagstiftning för att kraftbolagen ska åläggas att bygga laxtrappor eller andra fiskvandringsvägar.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att genom ägardirektiv säkerställa att Vattenfall AB bygger laxtrappor eller andra fungerande fiskvandringsvägar.2
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i EU agera för att EU:s fiskefondsmedel fokuseras på miljömässig odling av fisk.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ge Fiskeriverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för ökad miljöanpassning av fiskodlingsverksamheten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att hindra spridning av sjukdomar och genetiskt modifierade fiskar från vattenbruk till vilda bestånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Fiskeriverket bör ta fram en handlingsplan för minskad kompensationsutsättning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att inrätta en svensk rymningskommission.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fiskestopp för hotade arter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpt landningskontroll.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökat mål för marina skyddsområden med fiskeförbud i kommande miljömålsproposition.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige ska agera för att ändra EU:s energiskattedirektiv så att skattesubventionerna till fossilt fartygsbränsle upphör.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör utnyttja undantaget i EU:s energiskattedirektiv för att nationellt fasa ut bränslesubventioner till fartyg och fiskefartyg.3
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Sverige bör verka för att Ices på ett tydligare sätt tar långsiktig hänsyn till ekosystemansatsen i samband med rådets fiskerekommendationer.
1 Yrkandena 1 och 5 hänvisade till CU.
2 Yrkandena 2 och 6 hänvisade till NU.
3 Yrkandena 15 och 16 hänvisade till SkU.
I den här motionen yrkar Vänsterpartiet på flera förslag som leder till en hållbar utveckling av fisket. Vänsterpartiet värnar och arbetar för ett hållbart kustnära fiske som är anpassat efter vad fiskebestånden tål. Vi vill se en fiskenäring som på ett ekologiskt hållbart sätt kan försörja sig på fisket. För att uppnå detta måste stora insatser göras. Sedan Sveriges inträde i EU ingår den svenska fiskepolitiken i EU:s gemensamma politik på området. Denna politik står nu inför en gigantisk uppgift – att utveckla medel för att stoppa överfiskningen av haven och samtidigt bevara fiskbaserade kustmiljöer. Det finns även ett stort behov av att skärpa miljökraven på fiskodlingsverksamheten och ställa krav på energibolag som trots rekordvinster inte investerar i vandringsleder förbi sina vattenkraftverk.
Trots att ca 80 % av kapaciteten i svenska vattendrag redan är utbyggd för vattenkraft hotas många av de kvarvarande strömmarna av utbyggnad. När ett vattendrag byggs ut slås många arter ut genom att deras vandringsvägar stängs. Strömmande och forsande vatten med omkringliggande områden utgör en av de mest artrika och värdefulla naturtyperna i landet. I miljökvalitetsmålet ”Ett rikt växt- och djurliv” slås fast att djur ska kunna sprida sig utan hinder, att missgynnade arter ska ha tillräckligt med livsmiljöer samt att bristmiljöer ska restaureras. För att uppnå målet är behovet av ytterligare åtgärder i rinnande vatten stort. Tyvärr är dock de flesta vattendrag i vårt land reglerade. Den största gruppen av svenska dammar som finns i drift i dag används för kraftproduktion. Totalt finns ca 900 kraftverksdammar i Sverige. Dessa hindrar fisken att vandra mellan källflödena, havet och reproduktionsplatser och på grund av detta minskar tillgången på fisk. Flera svenska lax- och öringsstammar har slagits ut eller kraftigt reducerats av vandringshinder i våra vattendrag. Asp, ål, vimma och nejonöga är andra fiskarter som drabbats hårt. Ett nationellt stopp för nyexploatering av rinnande vattendrag till vattenkraft bör införas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Viktiga områden för ett flertal fiskbestånd är även rinnande vattendrag. I dag hotas många viktiga vattenmiljöer av vattenkraftsutbyggnad. Fiskarna hotas både genom att rinnande vatten däms upp och ändrar miljön och genom att de krossas när de passerar kraftstationer utan laxtrappor eller andra fungerande vägar för vandrande fisk. Enligt Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbunds kartläggning hotas minst 42 vattendrag över hela landet av utbyggnad. Vänsterpartiet står bakom införandet av systemet med gröna certifikat för att öka andelen förnybar energi på marknaden. Vattenkraften är en viktig förnybar energikälla, men vi har sedan systemet infördes av miljöskäl tagit avstånd från att inkludera småskalig vattenkraft i systemet. Detta blev också beslutat i riksdagen före riksdagsvalet 2006, vilket välkomnades av bl.a. Naturvårdsverket. Efter regeringsskiftet samma år tog dock nuvarande regering tillbaka beslutet, och i dag har åter nyinvesteringar i småskalig vattenkraft möjlighet att få gröna certifikat. Detta är mycket olyckligt eftersom det innebär att steg mot att anpassa certifikatsystemet till övriga miljömål därmed är tillbaka på ruta noll. Vattenkraft är en förnybar energikälla, men kan samtidigt vara miljöstörande. Det främsta argumentet mot småskalig vattenkraft är att de negativa effekterna för miljön, såsom hindrade vattenvägar för fiskar, inte vägs upp av den utvunna energin. Av den totala elproduktionen från vattenkraft i Sverige står småskalig elproduktion för 2,6 %. De miljömål vi har i Sverige och inom EU står inte i samklang med satsning på detta småskaliga energislag som förvärrar ett annat viktigt och hotat miljömål – nämligen bevarande av levande vattendrag. Enligt delmål 2 inom miljökvalitetsmålet ”Levande sjöar och vattendrag” ska till år 2010 minst 25 % av de värdefulla och potentiellt skyddsvärda vattendragen ha restaurerats. Det är enligt Miljömålsrådets värdering osäkert om delmålet kan nås till 2010. Antalet områden som behöver restaureras är stort, och de åtgärder som behöver genomföras är i vissa fall omständliga och kostsamma. Omkring 680 vattendrag bedöms ha behov av restaurering. Delmålet om restaurering av 25 % betyder att ca 170 områden ska åtgärdas till 2010. Vi ser att det av många skäl är mycket tveksamt att ökade statliga medel ska avsättas inom naturvården för att restaurera vattendrag samtidigt som staten genom skattesubventioner till denna energiform bidrar till att undergräva möjligheterna att nå dessa miljökvalitetsmål. Småskalig vattenkraft ska därmed återigen uteslutas ur systemet med gröna certifikat. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt Helcoms aktionsplan som antogs 2007 ska medlemsländerna (B 20c.) utveckla planer för restaurering av lekområden och vandringsvägar för migrerande fiskarter i lämpliga vattendrag senast 2010. Länderna har även förbundit sig att (enligt B 20d) utföra aktivt bevarandearbete i minst tio hotade vildlaxälvar i Östersjöområdet samt återinföra ursprunglig Östersjölax i minst fyra potentiella laxälvar senast 2009.
Vi ser att Sverige har stora möjligheter att uppfylla dessa mål då drivgarnsfisket i Östersjön förbjudits från och med den 1 jan. 2008, vilket innebär att ökad mängd vild lax kan återvända till sina hemälvar. Med ökad vildlax i våra älvar kan lokal fisketurism och förädlingsverksamhet öka. Enligt uppgifter i Fiskeriverkets rapport ”Fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet” finns drygt 1 300 företag med en total omsättning på knappt 500 miljoner kronor. Den totala sysselsättningen motsvarade under 2006 cirka 1 000 årsarbeten, men verksamhetens omfattning skulle enligt rapporten kunna vara den dubbla. Vi föreslår mot bakgrund av detta att Fiskeriverket ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för att avsätta en av de svenska outbyggda älvarna i Norrbotten till en nationallaxälv där förutsättningarna för laxens vandringsvägar och reproduktion värnas. Kriterier vid val bör vara förutsättningar för bl.a. reproduktionspotential och förvaltning av fjällkust. Fiskeriverket bör även se olika förutsättningar för hur hinder för laxens vandringsvägar kan undanröjas och hur samtliga fasta redskap och mängdfångande redskap i kustmynningen kan avvecklas samt hur laxfisket på bästa sätt kan regleras och bidra till hållbar fisketurism och förädling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt Fiskeriverkets budgetunderlag 2009–2011 behöver anslaget för fiskevård väsentligt högre belopp än de belopp fiskevårdsanslaget uppgår till. Av förordningen om stöd till fiskevården (SFS 1998:1343) framgår bl.a. att statsbidrag i mån av tillgång på medel får lämnas till åtgärder som främjar fiskevården, främst i vatten där allmänheten har rätt att fiska. Enligt Fiskeriverkets och SCB:s undersökning ”Fritidsfiskets omfattning 2006” sker det stora flertalet fiskedagar i närheten av bostaden. Detta innebär att mycket av fritidsfisket sker i eller i närområdet till storstäder och tätorter.
I dag bor en majoritet av Sveriges befolkning – omkring 85 % – i tätorter. Till storstadsområdena sker en inflyttning, inte minst av nya svenskar och barnfamiljer. Det innebär att den tätortsnära naturen med dess fiskevatten är av största vikt för svenskarnas möjlighet till vardaglig rekreation och naturkontakt. Samtidigt utsätts de storstadsnära fiskevattnen för slitage och nedskräpning samt ett allt större tryck från den fysiska stadsplaneringen genom utbyggnad av kommunikationer och bebyggelse.
Fiskeriverket finansierade genom anslaget för fiskevård under 2007 ett projekt med inriktning mot stadsnära fiske, och Vänsterpartiet finner det mycket viktigt att det får möjlighet att fortsätta att utvecklas. Projektet omfattar satsningar i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Skellefteå. Målsättningen är att projektet ska vara flerårigt. Projektet syftar till att ta fram åtgärder anpassade till förutsättningarna i storstadsnära vattenområden. Målsättningen är att skapa rekreationsmöjligheter och ett ekologiskt uthålligt fiske i dessa vatten. Detta kan bl.a. uppnås genom fysisk planering som syftar till att bibehålla eller återskapa fiskemöjlighet. Till grund ska ligga en kartläggning av det storstadsnära fiskets omfattning, inriktning, redskapsanvändning, fångster och beståndspåverkan. En rad informationssatsningar kommer att genomföras för att göra det lättare att hitta ut till fiskevattnen. Vänsterpartiet finner detta projekt viktigt ur både miljö- och integrationssynpunkt och menar att detta ska få förutsättningar att utvecklas. Denna satsning bör även åtföljas av information om allemansrätten och naturhänsyn. Vi avsätter därför under anslag 1:17 Fiskevård i vår budgetmotion för utgiftsområde 23 (2008/09:v.277) 150 miljoner kronor till denna verksamhet kommande tre år. Riksdagen bör följaktligen utöka Fiskeriverkets budget för fiskevårdande insatser. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi konstaterar att samtidigt som de borgerliga riksdagspartierna säger sig värna om fiskvandringsvägar innebär regeringens politik det motsatta. I april 2006 behandlade riksdagens bostadsutskott vår motion om fiskvandringsvägar i reglerade vattendrag. Alla partier utom Socialdemokraterna ställde sig bakom Vänsterpartiets motionskrav om att ställa krav på kraftbolagen att bygga laxtrappor eller andra fungerande vandringsvägar för att förbättra laxens möjligheter att fritt reproducera sig. Sedan dess har inte mycket hänt. När Vänsterpartiet 2007 i en skriftlig fråga frågade miljöminister Andreas Carlgren vad han avser att göra i frågan svarade han att en större utredning om miljöbalken skulle tillsättas och att frågan ”kan komma att omfattas av denna översyn”. Vi anser att frågan har dragits i långbänk tillräckligt länge. Tillräcklig forskning, statistik och kunskap finns för att omedelbart verkställa beslutet att kraftbolagen ska bygga laxtrappor eller andra fungerande vandringsvägar för att förbättra laxens möjligheter att fritt reproducera sig. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kraftbolagen gör stora vinster, inte minst statens eget bolag Vattenfall AB som nyligen redovisade en helårsvinst på 23,9 miljarder kronor. Bolaget har alltså råd att åtgärda de hinder som finns för fiskvandringen i våra reglerade vattendrag. Ägardirektiven till Vattenfall AB bör inskärpa att bolaget har till uppgift att bygga laxtrappor eller andra fungerande fiskvandringsvägar i de reglerade älvar där bolaget har sin verksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet ser många fördelar med vattenbruk. Exempelvis kan nämnas de framgångsrika musselodlingarna utanför Lysekils kust som även kan rena havsvattnet från kväve då de filtrerar stora vattenmängder. Odling av sötvattenskräftor bidrar till att förbättra miljön då de förhindrar igenväxning. Dock utgör fiskodling ett konkret hot mot de vilda naturliga fiskstammarna som särskilt måste uppmärksammas och åtgärdas. Mot bakgrund av att FAO uppskattar att 75 % av världens vilda marina fiskbestånd är fullt utnyttjade eller överutnyttjade är det av yttersta vikt att vattenbrukets verksamhet inte hotar de vilda fiskstammarna. Vänsterpartiet ser friska hållbara vilda fiskbestånd som ett överordnat mål. Vi menar att odling av fisk inte ska få bedrivas om den inkräktar på de naturliga bestånden. Vi delar Greenpeaces analys att industriell fiskodling inte löser problemet med överfiskade bestånd eftersom det t.ex. krävs 3 kilo av vildfångade oljerika fiskarter såsom sill, tobis, sardin och makrill som föda för att producera ett kilo lax.
Under de senaste åren har världens vattenbruk expanderat snabbt. Fiskodling har blivit den snabbast växande sektorn i världens livsmedelsproduktion. I dag uppgår vattenbruksproduktionen till nästan en femtedel av världens livsmedelsproduktion räknat i volym och omkring en tredjedel räknat i värde av världsproduktionen av fisk och skaldjur. Enligt EU-kommissionen kan intensifieringen av vattenbruket för sötvattensfisk i Asien mot slutet av decenniet komma att utnyttja så mycket som 70–80 % av fiskoljeproduktionen i världen och minst 50 % av fiskmjölsproduktionen, vilket skulle medföra allvarliga försörjningsproblem.
Genom EU:s fiskerifond utgår stora ekonomiska stöd till vattenbruk. Under perioden 2000–2006 gick cirka 450 miljoner euro gick till odling av fisk. Men kriterierna för stöden har inte i tillräcklig utsträckning bidragit till att utveckla verksamheten i ekologiskt hållbar riktning. Vi menar att stöden i större utsträckning ska villkoras till teknikutveckling som bidrar till att fiskodlingar kan bedrivas både med garantier för att fisken inte skadas i odlingen och att dessa anläggningar blir rymningssäkra. Stöden ska även bidra till att ekologiska vattenbruk ökar. Sverige bör därför agera i EU för att stödkriterierna i EU:s fiskerifond till vattenbruk utvecklas och stärks i denna riktning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Nationellt anser vi att Fiskeriverket bör ges i uppdrag att i sin verksamhet utarbeta en handlingsplan för ökad miljömässig anpassning av fiskodling. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Att producera fiskarter som lax och tonfisk i farmar kräver enorma proteinresurser ur de redan hårt överexploaterade havens ekosystem. Som med all typ av intensiv djuruppfödning, innebär den höga koncentrationen av lax i odlingarna att smittor lätt sprids. Det är vanligt att regelbundet lägga till antibiotika i födan. Man har nu funnit bakterier som är resistenta mot antibiotika i vissa farmar. Användningen av läkemedel i odlingen är en potentiell miljörisk eftersom överskott lätt hamnar i naturen och antibiotikaanvändning kan leda till utveckling av resistenta bakterier. Forskningen har visat att ökad användning av antibiotika ökar förekomsten av resistensgener i sediment i närheten av fiskodlingar. Fisk i odling lever vanligen under onaturliga förhållanden, bl.a. är individtätheten ofta hög, vilket leder till stress och därmed lägre tolerans mot sjukdomar.
Istället för att minska tätheten i odlingskassarna och utveckla mer hänsynsfulla ekologiska metoder forskas det på att genom genteknik lösa denna ohållbara verksamhet. Tyngdpunkten på de egenskaper som man försöker modifiera med ligger på områdena tillväxtökning och motstånd mot låga temperaturer och sjukdomar. En snabbare tillväxt hos odlad lax skulle kunna ge mer fisk på kortare tid samtidigt som kostnaderna för utfodring skulle minska. Argumenten är strikt ekonomiska, och ingen kan i dag uttala sig om eventuella ekologiska konsekvenser ifall sådan fisk skulle komma ut i det fria.
Krafttag måste tas mot det hot som odling av fisk utgör mot de vilda fiskstammarna genom rymning från odlingar och spridning av sjukdomar och parasiter. Garantier för att den fisk som går till utsättning är frisk ska kunna ges. Lagstiftningen ska vara tydlig när det gäller ekonomiskt ansvar för utsättaren och kräva garanti för fiskens genetiska bakgrund, sättfiskens kvalitet för överlevnad i naturvatten och när det gäller fiskhälsostatus. Vi vill också ha hårdare reglering för minskad individtäthet i odlingskassarna eftersom detta ökar risken för smittspridning.
Vi ser behov av att kriterierna, villkoren och bemyndigandena i fiskerilagstiftningen på området för vattenbruk (förordningen [1994:1716], fiskelagen [1993:787 28 §] samt Fiskeriverkets föreskrifter [FIFS 2001:3]) genomgående måste ses över på ovan nämnda områden i syfte att uppnå en ekologiskt säker fiskodlingsverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vattenkraftsutbyggnad påverkar vandringsfiskens naturliga liv genom att vandringsvägar skärs av och lek- och uppväxtområden förstörs. Som kompensation för detta har en marknad utvecklats för fiskodlingsanläggningar. Uppfödning och utsättning sker bl.a. på uppdrag av kraftverksägare med egna utsättningsskyldigheter. Hela 80 % av Sveriges vattenbruksföretag är i dag beroende av leverans av sättfisk för sin överlevnad då mer än hälften av den svenska odlade fisken går till utsättning i fiskevatten. Det kan handla om utsättning av lax, öring och andra arter som kompensationsåtgärd för krossad fisk orsakad av vattenkraften. Vi menar att denna ohållbara verksamhet inte kan fortgå. Odling för utsättning av fisk är till största del en tillfällig kompensationsåtgärd för att återställa fisk som krossats i vattenturbinerna. Det är en kortsiktig och ohållbar lösning. Därför är det viktigt att riksdagsbeslutet som innebär att energibolag som har vattenkraftverk ska åläggas att införa fria vandringsvägar genomförs. De vilda bestånden ska värnas genom åtgärder för fria vandringsvägar, för all utsättning innebär risker. En målstrategi behöver utarbetas för hur stor del av de vilda bestånden som kan överleva i samband med att riksdagsbeslutet om fria vandringsvägar genomförts.
Utifrån miljömålsarbetet har samhället ett övergripande ansvar och bör satsa ökade resurser på att avvärja dessa hot mot den vilda fisken. Att kompensera förlusten av vild fisk genom utsättning av odlad fisk är en konstgjord andning och rimmar illa med det övergripande miljömålet ”Ett rikt djur och växtliv” som föreskriver att ”den biologiska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer skall värnas. Arter skall kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation.”
Fiskeriverket som ansvarig myndighet bör med hänsyn till miljömålsarbetet få i uppdrag att utarbeta en strategi med målsättning att minska utsättningen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Rymning av odlade fiskar utgör en risk för naturliga fiskbestånd och för den biologiska mångfalden. Rymning kan ske om kassar går sönder till följd av oväder eller sabotage. Fiskätande rovdjur, såsom sälar, mink, utter och fiskgjuse, kan också bidra till att rymning sker. Haverier är en av de största orsakerna till rymning av odlad fisk; de kan orsakas av översvämningar i tråg, dammhaverier eller storm- och ishaverier. Rymningsrisk finns också i samband med förflyttning av fisk. Endast landbaserade odlingar som är helt inneslutna med infiltration av avloppsvattnet kan anses som helt säkra för rymningar.
Det finns inga uppskattningar på antalet rymningar från svenska fiskodlingar. Andra länder med stor vattenbruksproduktion för statistik över rymningar. I Skottland har ca 2 miljoner odlade laxar rymt mellan 2001 och 2006 vid 93 olika tillfällen. Mindre än 2 000 fiskar har återfångats. Enligt norska Fiskeridirektoratets statistik har under 2006 fram till slutet av november 668 000 laxar och regnbågar rymt från odlingar. Biologerna misstänker att en del av rymningar inte har rapporterats. Fiskeridirektoratet har upprättat en rymningskommission (Rømmingskommisjonen) som ska undersöka orsaker till allvarliga rymningar och anläggningshaverier samt arbeta för att minska risken för rymningar och haverier. En sådan kommission med uppgift att ta fram förslag för en rymningssäker verksamhet samt praktisk kontroll för minskad risk för rymning bör även införas i Sverige. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har låtit Sifo fråga folket vad de anser om havspolitik. En majoritet av svenskarna, 72 %, stöder ett förbud mot storskaligt torskfiske i Östersjön. Undersökningen bygger på telefonintervjuer av 1 000 personer, 16–18 juni 2008. Det är ingen nämnvärd skillnad mellan män och kvinnor i svarsstatistiken.
Enligt Fiskeriverkets rapport från 2002 skulle ett torskfiskestopp gynna återhämtningen markant, särskilt i Kattegatt (+ 17 %) och märkbart även i Östersjön (+ 6 %). I Skagerrak har tyvärr den lokala, kustnära torsken redan försvunnit. Om man t.ex. stoppade torskfisket i Östersjön skulle lekpopulationen efter 3 till 4 år vara på den säkra sidan om försiktighetsprincipens miniminivå på 240 000 ton. Fiskekvoter ska inte vara en förhandlingsfråga. Allt fiske måste automatiskt upphöra när ett fiskbestånd närmar sig gränsen för ohållbart uttag. Fiskekvoter får inte vara något som man förhandlar om mot all kunskap om miljöns tillstånd.
Sverige har i EU i en lång rad av år i följd röstat nej till torskkvoter som strider mot forskarnas rekommendationer, men utan resultat. Denna linje bröts år 2007 då jordbruksminister Eskil Erlandsson vid EU:s förhandlingar om fiskekvoterna inte ens stödde EU-kommissionens förslag som redan det var långt högre än vad forskarna rekommenderat, utan ministerrådets förslag som höjde kvoterna med ytterligare 5 %.
Internationella havsforskningsrådets, Ices, rapport från den 27 juni 2008 visar att situationen för sill- och torskbestånden i Västerhavet är fortsatt allvarlig. Havsforskarna rekommenderar stopp för torskfiske i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön. Dessutom vill de minska sillfångsterna från Kattegatt, Skagerrak och sydvästra Östersjön kraftigt. Läget för Kattegattorsken är fortsatt kritiskt. Mängden lekande torsk har minskat dramatiskt och tillskottet av ung torsk är på rekordlåga nivåer. Havsforskningsrådet rekommenderar därför återigen ett stopp för torskfiske i området. Dessutom efterfrågar de åtgärder som bättre kontroll, stängda områden och fiske med selektiva redskap. Torskbeståndet i Skagerrak och Nordsjön har också svårigheter. Bland annat har mängden lekande torsk gått ned. Trots minskat fiske motverkas återhämtningen av utkast och bifångster. Ices underkänner nuvarande förvaltningsplaner och rekommenderar fiskestopp tills beståndet har återhämtat sig. Redan förra året noterade Ices en nedgång för sillen i Västerhavet. Situationen för sillen i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt betecknas nu som kritisk. Även för ett annat viktigt bestånd, Rügensillen i sydvästra Östersjön och Västerhavet, ser man nu problem. Sammantaget rekommenderar man att sillfångsterna från Kattegatt, Skagerrak och sydvästra Östersjön bör minskas med omkring 40 % jämfört med nuvarande kvoter. De framhåller att ett fiskestopp på kort tid skulle ge en snabb återhämtning. I stället för de redan beslutade fiskekvoterna kräver vi ett fiskestopp för de bestånd som hotas. Fiskestoppet ska gälla inte bara det svenska fisket utan även det utländska. EU-kommissionen har tidigare meddelat att Sverige inte får införa nationellt fiskestopp. Vi vill att denna fråga överprövas. Ett fiskestopp för alla hotade arter och bestånd bör införas till dess att återhämtningen kan garanteras i Östersjön, Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hur omfattande fusk vid landning av fisk är vet ingen säkert. År 2007 beräknade Fiskeriverket den s.k. underrapporteringen av torsk i Östersjön till 8 %, alltså att det faktiskt landades 8 % mer torsk än som rapporterades in till Fiskeriverket. Enligt verkets kontrollchef beror detta mer på bristfälliga rapporteringsmetoder än medvetet fusk från yrkesfiskarna.
Fiskeriverket har det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen i Sverige. Det innebär operativ tillsyn över att de regler som beslutas för EU:s gemensamma fiskeripolitik efterlevs. Detta innebär bl.a. kvotuppföljning och administrativ kontroll av fiskets fångster och landningar samt genomförande av landningskontroll i fält och kontroll av handeln med fisk. Landningskontroll och kontroll av handeln med fisk är ett sätt att verifiera de uppgifter som fisket ansvarar för att lämna till Fiskeriverket.
Genom de uppgifter om fisket som samlas in är det möjligt att spåra den fångst som landas tillbaka till fångstområdet. En viktig del i arbetet är att kontrollera och rimlighetsbedöma de uppgifter om fångster som lämnas in av fiskerinäringen.
En mer tillförlitlig fiskeristatistik är en grundförutsättning för en förbättrad förvaltning. För att uppnå detta krävs en bättre systematiserad fångstrapportering samt total kontroll för att eliminera det nuvarande illegala fisket.
Det sker nu en positiv utveckling av den svenska fiskerikontrollen mot ökad effektivitet och kvalitet. En ny nationell handlingsplan för fiskerikontroll för 2008– 2011 har tagits fram med förslag på åtgärder mot de brister som EU-kommissionen vid kontroll kritiserat. Dock kvarstår brister gällande effektiva rapporteringsmetoder. Det blev inte minst tydligt i augusti 2008 i samband med att den unika rättegången mot 16 fiskare som åtalades för att olagligen ha fiskat och sålt mer än 100 ton torsk startade. Fiskeriverket bör därför ges ökade förutsättningar att prioritera arbetet med att utveckla effektiva och samordnade rapporteringsmetoder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Fler studier på effekter av tidsbegränsade fiskeförbud och fredningsområden måste göras i svenska vatten. Kunskapen om vilka effekter olika typer av fiskeregleringar har på fiskpopulationer och vilket verkligt skydd som ges genom inskränkningar i nyttjandet av fiskeresurser behöver förbättras.
Fiskeriverket har på uppdrag av regeringen analyserat vilken inverkan befintliga akvatiska fredningsområden i svenska vatten har haft på bestånd av fisk och kräftdjur. På basen av dessa utvärderingar identifieras kunskapsluckor och dras riktlinjer upp för fortsatta studier av fredningsområden som fiskevårdande åtgärd.
I rapporten ”Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i svenska vatten” (Finfo 2007:2) presenteras flera olika typer av fredningsområden som använts inom den svenska fiskeriförvaltningen. De senaste åren har fokus riktats mot helt fiskefria områden som en ny förvaltningsåtgärd. Det finns ett fåtal mindre områden i svenska vatten som är fiskefria, men dessa har inte inrättats med fiskeriförvaltning som främsta syfte. Analyserna visar att dessa fredningsformer ger positiva effekter på bestånden inom områdena, framför allt genom en ökad förekomst av storvuxna individer och i vissa fall även genom en ökning av den totala beståndstätheten. Inga svenska studier har gjorts av hur dessa fredningar påverkar bestånd eller fiske i kringliggande områden. Dock har man visat att reproduktionspotentialen i fredningsområdena ökar, vilket även kan ge effekter utanför områdena. Fredningsområden är också viktiga som genbanker, där gener för snabb tillväxt samt lokala, genetiskt distinkta, bestånd kan bevaras.
Mot bakgrund av att effekten på reproduktionspotentialen i fredningsområden med fiskeförbud är god bör målsättningen för antal skyddade fiskeområden i svenskt territorialvatten höjas i kommande miljömålsproposition. Förslag till etablering av skyddade områden bör diskuteras i samråd mellan fiskenäringen, ansvariga myndigheter och företrädare för t.ex. den ideella naturvården. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det är inte rimligt att skattemedel ska subventionera bränslen som både leder till utfiskning och ökade utsläpp av växthusgaser. Det strider mot alla miljömål och allt sunt förnuft. En viktig orsak till den legala utfiskningen i EU:s hav är att subventioner till yrkesfisket hållit en alltför stor fiskeflotta verksam. Hade dessa inte funnits hade fiskeflottan anpassat sig själv till resursen, dvs. till fisken. Som exempel kunde år 1945 ca 20 000 svenska fiskare leva av en fångst på totalt ca 150 000 ton fisk. År 2006 kunde knappa 2 000 fiskare leva av en fångst på ca 260 000 ton.
EU:s skattebefrielse på bränsle har haft en avgörande del i utfiskningen av haven. Forskare vid Institutet för mat och bioteknik (SIK) visade år 2007 att det i genomsnitt går åt 8 liter diesel för att fånga ett kilo svensk havskräfta, en ekvation som inte skulle gå ihop om inte bränslet var subventionerat. Av klimatskäl är detta förkastligt då trålning efter havskräfta orsakar rekordstora utsläpp av växthusgaser för varje ton havskräfta, mer än dubbelt så mycket som biff! En energislösande och miljöförstörande verksamhet är enbart möjlig genom subventioner.
Enligt EU:s energiskattedirektiv ska medlemsstaterna bevilja skattebefrielse för bränsle för fiskefartyg på gemenskapens vatten. Direktivet medger visst utrymme för nationella undantag och variationer, men alla fiskenationer runt Östersjön har någon form av skattebefrielse för bränsle avsett för fiskefartyg. Enligt Isabella Lövins uppgifter i ”Tyst hav” får yrkesfisket 330 miljoner kronor per år i skattesubvention av bränsle.
Vi uppmanar regeringen att agera för att EU:s energiskattedirektiv skrivs om så att skattesubventionerna till EU:s fiskeflottas fossila bränslen upphör. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige bör utnyttja undantaget i direktivet för att nationellt fasa ut denna subvention. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige bör verka för att Internationella havsforskningsrådet (Ices) på ett tydligare sätt tar långsiktig hänsyn till ekosystemansatsen i samband med rådets fiskerekommendationer. Att reproduktionen för ett visst bestånd under vissa år är god behöver inte långsiktigt innebära att beståndet som helhet är utom fara. Det är av vikt att tydligare också ta hänsyn till fiskbeståndens åldersfördelning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.