Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skyddsjakt på varg.
Om det i Sverige skall finnas en livskraftig rovdjursstam är det viktigt att det finns ett brett folkligt stöd för detta, även lokalt där populationerna finns. En viktig del i det folkliga stödet är en väl fungerande skyddsjakt med syfte att låta den svenska vargstammen växa mer kontrollerat än idag.
Den svenska vargpopulationen har de senaste åren växt mycket snabbt. Bara i Västra Götaland finns enligt LRF sex konstaterade revir, vilket är betydligt fler än det regionala etappmålet till 2010 om två revir. Det finns en utbredd rädsla för vargen och det påverkar livsföringen hos de berörda, särskilt i de norra delarna av Västra Götalandsregionen. Känslan av vanmakt är stor bland djurägare som fått tamdjur angripna och andra känner stor oro för vad som kan komma att hända med deras djurbesättningar.
EU:s art- och habitatdirektiv liksom 23 § jaktförordningen ger övergripande riktlinjer för vilka förutsättningar som krävs för att medge skyddsjakt. Huvudsyftet med direktivet är att främja den biologiska mångfalden med beaktande av ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov. Skador på tamdjur är ett skäl för undantag från skyddsbestämmelserna. Artikel 16 1c i EU:s art- och habitatdirektiv fastslår att skyddsjakt bör medges när ”hänsyn till allmän hälsa och säkerhet, eller andra tvingande orsaker som har ett överskuggande allmänintresse, inbegripet orsaker av social eller ekonomisk karaktär” finns.
Regeringen bör med anledning av ovanstående återigen se över frågan om skyddsjakt på de växande vargpopulationerna runtom i Sverige.